lördag 16 juni 2012

Hund

Alltså, folk i det här kvarteret, de skaffar hund. Det verkar som om man gör det när yngsta barnet är elva år. Då börjar det i högstadiet och är tillräckligt stort för att ta hand om en hund. Tror föräldrarna. För vilka är det man sen ser gå ut med jyckarna?
Naturligtvis. Föräldrarna.

Igår mötte jag min psykoanalytiker som inte är min psykoanalytiker, men en god vän. Dragen av en hund på trottoarerna, själv hade hon inte ens styrfart. Det var en tax, ganska lurvig.
Har du hund, frågade jag dumt, jodå, det har hon.
Är den inte ny? sa jag sen, för jag tyckte att den liksom såg grå ut.
Jodå, den var ny, elva månader men hon trodde att den var lite con. Alltså, korkad, dum.
Som om inte alla hundar vore det?

Ja, sen hann jag inte få veta mer om varken henne eller hunden, för hundskrället drog iväg med henne.
Samma med den lilla vita hunden som en annan elvaåring i kvarteret har (jag vet, syftningsfel, men psykoanalytikern har också en elvaåring), och som den elvaåringens pappa springer efter som om hunden vore en nyckfull sumobrottare eller ångvält som obönhörligt bestämde vägen. Asdumt. Jycken väger max två kilo. Jättesöt men med största sannolikhet ännu mer con.

Och jag har sett det förut.
Hundarna tar över.

Ja, det är ungefär vad som händer här. Vi lämnade in en dator på lagning vilket innebar att datorväskan blev ledig och då kunde vi gå och köpa underkläder som vi la i den. Såg en jätterolig liten svart liksom formgjuten behå som skulle vara perfekt om man skulle klä ut sig till con hund t ex. Två svarta bubblor som solglasögon. Man skulle kunna ha dem på och vara helt blind och skjuta upp dem i pannan och se verkligen con ut. Kräver bara en lätt stomme som man lättigt gör av piprensare eller ståltråd.
Får mig att tänka på när dottern var liten och hade ärvt en ganska fin skotskrutig kjol som hon tyckte mycket om. Mycket prydlig. Men när hon hade den ville hon alltid ha en reflexbricka från apoteksbolaget i form av en stor jävla snöflinga i plast i ett snöre om halsen till.
Det gjorde att hon fick en sorts anknytning till - något helt annat.

I alfapet går det sådär, men jag går ändå uppåt i rejting, har nu varit över 2200, men halkat ned igen.

Hej.

7 kommentarer:

Karin S sa...

Ångrar lite att jag inte köpte den där behån, funderar på en karriär som komiker på youtube. Då kunde den komma till pass. Wait for more, säger jag bara.

Gabrielle Björnstrand sa...

Ja, du är kul Karin. Heja dig.
Men hundarna är rätt olika, som vi.

Min älskade Golden Retriever var varken dum eller tjatig eller tog kommandot. Det handlar om Samarbete och att se till att man är Alfan åtminstone med hunden. Och det är ju rätt lätt.

Häromdagen när jag satt mig på en bänk vid vattnet i solen, kom en hästsvanspappa med barn och två hundar. Rotweiler. Burr. Han passade på att leka hundkrig med stora nedfallna grenar av träd alldeles intill mig. Rycka, slita, morra, dra. Inte en lugn stund. Jag tror "din" psykoanalytiker skulle klämma in någon fras här om passiv aggression.
Jag flyttade till annan bänk. Strax ovanför den kom de tillbaka och lekte hundkrig. Gissa vem som var mest con i den familjen?

Ja, alltså, summa summarum: det är ägaren det hänger på. Korkade steroidkillar med kamphundar är värsta sorten.
Les con brutale.

Karin S sa...

Ja, varken min psykoanalytiker eller den där pappan har jag väl egentligen uppfattat som con.
Men hon är väldigt rolig däremot.

Kanske mysigt med hund, men aldrig rotweiler eller såna där väldigt stora hundar. Men en lagom stor begåvad hund är fint.
Och de där hundarna som synskadade har - de är ju värda sin vikt i guld.

Det var mer att jag ville göra er uppmärksamma på en klar tendens jag lagt märke till. Man skaffar hund.

Gabrielle Björnstrand sa...

Man gör det ja. Lite som engelska lorder ståtar i porträtt med sina hundar, så och stadens vi-måste-ha-allt-röjare. Ofta ingår Stadsjeep.

Men "jag mötte Lassie" ; )

Gunnar sa...

Hundar är inte korkade. Dom är bara inte listiga.

Karin S sa...

Gunnar,
På kornet.
Eller som den där klassikern, var det inte Bert Karlsson som sa om nån s-minister: Han är inte dum, han har bara otur när han tänker.
Tycker det också är jättekul.

Gabrielle Björnstrand sa...

Ja, du. Den sista kommentaren kan gälla väldigt många... ; ) Bert Karlsson till exempel.