Moderspassion

Har läst Maj-Gull Axelssons Moderspassion och blev riktigt inspirerad av den. Så pass att jag kollade upp kritiken litegrann. Den visade sig vara ganska blandad.
DNs kritiker tyckte jag hade förstått sig bra på boken.
Medan den här kritikern läser det hela som om det vore ett försök till realism.

Själv blev jag som sagt inspirerad. Jag gillar Axelssons dramatik. I den här boken, liksom i hennes första Långt borta från Nifelheim föses ett antal människor som inte har något alls med varann att göra ihop av en naturkatastrof. Då var det ett vulkanutbrott, nu är det en höststorm för att inte säga orkan som lägger hålan Arvika under vatten och ställer allt på ända.
Och sen kommer själva konstruktionen. GPs recensent har förstås rätt i att hela grejen är totalt osannolik. Men hur sannolikt är ett grekiskt drama?
Hur stora sannolikhetskrav ska man ställa på romaner? Är det bara autofiktion som platsar nu för tiden? Och hur kul blir det?

Det jag gillar med Axelsson är att hon låter mytologiska gestalter ta plats och form, så var det ju också i den sönderälskade Aprilhäxan. Då fornnordisk mytologi, nu antik.
Att hon syr ihop alltsammans någorlunda i tid och rum.
Att hon låter sina gestalter leva sina tragedier. Hon är inte rädd för det.

Vad däremot även jag har lite svårt för ibland är det där en aning bjärta i färgskalan. Ibland blir det lite för uttalat. Vad det än är.
Och så tycker jag att den recensent som i slutändan, trots alla katastrofer, kallade boken en feel-good-bok är något på spåren.
Här traskar kvinnor omkring och är ensamma i sina mödraskap och i sin skuld och skam och i sitt (evigt) dåliga självförtroende. Som så ofta hos Axelsson. Fine. Antingen gillar man det eller också inte, man kan ju i alla fall förstå att det är en genre som många svenskar kan känna igen sig i.
Men sen, i denna bok, så slutar det hela faktiskt lyckligt.

Och där ställer även jag mig lite frågande. Det grekiska anslaget fullföljs inte, hade det gjort det så hade huvudpersonen åtminstone stuckit ut sina ögon, typ.
Nu blir hon frisk och kry och sätter igång på nytt, liksom bättre än förr.

Jaja.

För den som vill ha en beskrivning av handlingen hänvisar jag till andra recensioner.