fredag 30 oktober 2009

Idol olika årgångar

Satt och tittade på klipp från Idol 2007 på Youtube med dottern. Hon pustade över hur jobbiga och svenska de var allihop (de pratade på dialekt och hade toppluva, typ). Sen ville hon kolla på en audition från 2006 men då sa jag att det kan vi inte göra, det är ju jättegammalt!
Hon bara stirrade på mig.
Tydligen, kom vi på sen finns det Idol 2009 också. Som håller på nu.
Det tänker jag inte följa. Däremot Nouvelle Star då det sätter igång. För det är jättebra.

4 kommentarer:

Jenny Maria sa...

Men så intressant. Din dotter antar jag är av svensk/fransk kultur. (?) Vad är det hon hänger upp sig på mest?

Karin S sa...

Jenny Maria,
Hon hänger upp sig på språkbruket, att de säger shit (eller kitt) och svär hela tiden. Och att de liksom är så... lunsiga.

Men det är samma sak med allt. Hon har svenska kompisar som har skolträningskläder, sweatshirt och bralla, du vet, med skolnamnet tryckt på rumpan!
I hennes skola har de en tröja med vapensköld och devis och vit krage, vet inte vad modellen kallas, men i alla fall, en rätt prydlig sak.

Hon ser liksom Sverige som lite bonnigt och samtidigt vulgärt, tror jag. Och det kommer (faktiskt) inte från mig. Tror jag.
Jag har sett till att de talar svenska. Jag är från Stockholm vilket hörs, men jag har inte lärt dem svära och kan förstås inte dagens tonårsspråk.

Fast jag måste tillägga att hon gillar Sverige på samma gång. Och att när hon väl lär känna svenska ungdomar så tycker hon inte att det är någon större skillnad.

Jenny Maria sa...

Jag vet inte säkert men jag tror hon har rätt! I slutet av 80-talet när jag var tonåring så bodde jag i London och jag var chockad av just engelsmännens bonnighet och vulgaritet. De kunde ropa hora efter en på gatan och hade liksom en attityd av att jag är obildad och stolt över det. Många kvinnor var utan resning, liksom ytliga och fåniga. Jag tyckte Sverige var mycket mer fostrat, tillbakahållet. Många engelsmän höll med och restaurangerna anställde hellre svenskar för att de hade ett bra sätt. Jag vet inte om det är sant att det var så men jag upplevde det så.

Nu tror jag det blivit ett liknande mode här. En stolthet i att vara osofistikerad, väldigt många kan inte föra sig. Men så tänker jag att så har det kanske alltid varit?

Men spännande med hennes dubbla perspektiv.

Karin S sa...

Jenny Maria,
Jo, jag tror att England är "ännu värre" där, dessutom är ju England väldigt populärt/hipt/uppskattat bland svenskar.

Fast det är nog som du säger, ett mode, i alla fall till en del. Sen finns det ju grejer som aldrig går bort, typ tatueringarna. Fast dem brukar ju inte fjårtisar ha.
Vulgomode.

Ja, det är spännande, för hon börjar ju bli så stor så att hon ser saker själv också.