onsdag 28 oktober 2009

Josabeth Sjöberg

Jag har snöat in på en grej igen. Mamsell Josabeth Sjöberg.
Man kan se alla de 65 bilder hon gjort av sitt liv på Söder under andra delen av 1800-talet i något som heter Stockholmskällans arkiv. Här.
Och alla bilder kan bli så här stora, men man får inte ta dem därifrån utan tillstånd, så jag låter bli.
Mamsell Sjöberg bodde på tolv olika adresser. Hon målade sina rum och sina utsikter och så målade hon interiörer från Borgerskapets Enkehus och någon annan inrättning där fattiga ensamstående kvinnor kunde bo.
Jag såg de här bilderna som barn. Jag måste ha sett många av dem flera gånger, för de är märkligt bekanta. Kanske förekommer de i skolböcker också. Eller också var det bara så att vi ibland gick på Stockholms Stadsmuseum och att de där var permanent utställda.
Jag minns Enkehuset som en omgjord gymnastiksal med skärmar i, som senare bilder jag sett från kriget, tror jag. Eller läst om?

I alla fall, Mamsell (som ju måste vara en sorts försvenskning eller förkortning av Mademoiselle) hade ett antal möbler. Jag har googlat på stränginstrument också. Kollat på cembalos, flyglar, hammarklaver och något som jag glömt namnet på. Tills jag äntligen, på någon jäkla sida fann ordet jag var ute efter. Taffel. Taffeln är en sorts lite mindre piano som föregår de pianon de flesta av oss förknippar med ordet piano.
Mamsell Josabeth har en taffel och en gitarr. Hon har två gustavianska stolar målade i vitt och en karmstol av något senare modell. I hennes rum står ofta en kakelugn i förgrunden, i den kan kaffepannan i koppar stå. Hon har ett runt bord i brunt trå med en sorts trefot till fot, hon har ständigt samma tavlor, två stycken, men framåt slutet av livet får hon några fler. Hon hänger upp gardiner, är klädd i pelerin och hon möter folk som har muff.
Hon har också ett par mattor, ett litet smalt brunt bord helt utan utsmyckning som står längs väggen - det gör för resten alla hennes möbler. Hon har ett vackert tyg att lägga över taffeln, en säng med lapptäcke och en liten möbel som kanske kallas pigtittare. Ett par ljusstakar.
Tapeterna är alltid stormönstrade inom ett kvadratiskt eller medaljongaktigt raster och rummen är låga. Något av dem ser man ligger under taket, då fönstret sitter i en takkupa.

Allt detta för att komma fram till att den här sortens rum, själva dimensionerna, påminner mig om något. Möblerna prosaiskt ställda kring väggarna.
De påminner om de rum jag nu bor i. De är inte stora, huset är antagligen byggt i mitten av 1800-talet.
Möblerna påminner om de möbler som stod i min mammas föräldrahem. Men där var rummen större.
Jag är ute efter rums dimensioner, verkar det som. Ljusfallet in genom rutor av viss storlek i förhållande till rum.

Så googlade jag på Vetekatten. Det finns ett vykort som visar Vetekatten som det såg ut då jag var barn. Fast kanske inte disken, jag minns den som högre. Men så var jag ju barn också. Men på kistan till vänster på bilden ville jag alltid sitta. Det gick ofta bra.
Också de här rummen har något av det där jag är ute efter även om färgskalan på vykortet är alldeles för gul. Vetekatten var ljust gråbeige.

Jag håller på och går igenom minnet och förundras över hur väl det fungerar, liksom jag förundras över internets alla möjligheter.

8 kommentarer:

Agneta sa...

Josabeth Sjöbergs rumsbilder fick jag mig till livs någon gång i skolan. Jag tror att det var under realskoletiden, som jag tillbringade på en flickskola. De flesta av lärarna där var äldre ogifta kvinnor präglade av Fogelstadsanda. De här lärarinnorna levde för att bibringa flickor kunskap. Åtminstone kändes det så. Någon av dem var förtjust i Josabeths bilder, men jag minns inte vem. Inte teckningslärarinnan utan troligen någon som undervisade i historia eller svenska. Kanske fanns det rent av bilder av JS i någon lärobok.

Karin S sa...

Agneta,
Det var nog samma sak med min mamma som med dig, dessutom gick hon i en skola präglad av samma anda som din. Södra Flick på Söder.
Och det var nog med mamma som jag gick och såg de här bilderna.

Men när jag läste om Josabeth på Stadsmuseums sida förstod jag att hon fortfarande är aktuell i skolan, och det är väl, i och för sig, bra.

Rävjägarn sa...

Jag har precis läst ut När gräset var grönt, Annastina Alkmans barndomsskildring från åren i slutet av 1980-talet. Hennes mor var vän till Josabeth och Mamsell figurerar i boken. Kan rekommenderas!

Karin S sa...

Rävjägarn,
Ska hålla utkik efter den nästa gång jag är i Sverige. Det jag gillar hos Josabeth är annars att man får så fin uppfattning om rummens dimensioner, och naturligtvis även av hur hon levde då.

David Kettlewell sa...

Inte för att det är särskilt viktigt i en enskild bild, utan som en illustration av tidens gång: Josabeth avbildar två olika klaverinstrument, sex gånger var, den tidigare hon hade var ett klavikord, det med mest svarta tangenter med vita halvtonerna som var vanligt förr, senare - som det framgår av Stockholms Stadsmuseets häfte om henne - kunde hon skaffa en taffel ['taffel-piano' = bordspiano], den med mest vita tangenter och svarta halvtonerna, som man har på dagens keyboard-instrument; de fungerar och klinger mycket olika, taffel är ett piano, med samma filt-täckta hammare och en pedal för att hålla tonerna kvar efter man har släppt dem, klavikordet har mycket mindre 'hammare' av mässing, när du släpper tangenten så slutar tonen att klinga, så det är mycket mera intimt, nästan som en gitarr i det avseende - en rikitg läckerhet att spela, men det klinger tonsvagare än luftkonditioneringen ... Det var en särskild större och kraftigare sort som bygdes i Sverige - i bland kallat Stockholmsklaver - mycket längre än i andra länder, där fortepiano slog till tidigare. På www.hurv.com (CD21) kan man höra Inger Grudin spela på två olika svenska instrument.

Jag fastnade också för Josabeth nyligen och kan inte få hennes förställnignsvärld ur skallen ... hoppas kunna göra en serie animationer med rätta musiken till, här ett smakprov http://josabeth.new-renaissance.com

David sa...

PS Musikmuseet har ett femiotal bilder, ett tiotal ljudprov, och en hel CD på sin hemsida, http://www.musikmuseet.se:men man måste skriva 'clavichord', när jag sökte under 'klavikord' kom ingenting fram!

Karin S sa...

David,
Tack för all information om dessa gamla stränginstrument!
Kollade din film och tyckte om den. Möjligen något svajig i bilderna? Funderade på om övertonande stillbilder skulle funka bättre?
Men fint ändå! Text och musik däremot utan anmärkning! :)

Karin S sa...

PS. Jättefin musik på hemsidan! Roligt att ta del av, tack!