Första gången på evigheter som jag föll för en bok endast på grund av omslaget. Det är i verkligheten finare än vad som syns här, det röda är vinrött och det gula guld, hårt intryckt i en krämvit bakgrund. En kristallkrona och något som kanske är ett tak i en paviljong?Baksidestexten lyder
Det finns bara
slut.
Så mycket ledning där alltså. Och så inget författarfoto men ljusare vinrött foder innanför pärmarna.
Och författarinnan heter Hannele Mikaela Taivassalo, vilket jag tyckte lät bra, även om jag aldrig hade hört talas om henne förut. Men det har jag ju nästan aldrig. Om någon.
Boken i sig får man väl säga höll måttet. Den handlar om (som man skriver då man är en liten flicka och ska redovisa sin läsning) - den handlar om två städer och havet där emellan, om Stockholm och Helsningfors och havet och färjorna och regnen som driver över detta hav.
Den handlar om dem som lever på färjorna och har sin försörjning där, om människor bosatta i ett och samma hyreshus i Helsingfors och deras - liv. Eller kanske öden.
Det börjar med att en av dem blir dödad på Operan i Stockholm, sedan cirklar texten kring detta. I den finns också inslag av Bellman och hans Stockholm liksom av den tidigare operan och maskeradbalen.
Den handlar om vad det är att vara människa, om liv och död och masker som idag köps ii form av smink i shopen på finlandsbåten.
Den var lite långrandig - kanske. Lite väl svärmisk inför 1700-talet - kanske. Men ändå bra. Någon recensent jämförde den med Monika Fagerholms böcker men det håller jag inte alls med om, för henne har jag aldrig orkar läsa färdigt något av.
Samtidigt var det ju detta med att de liksom inte hade något fäste på land. De råkade bo i samma hus men hade ingen redovisad historia, istället då denna anknytning till teater och operan och gamla stan. Och havet.
Jag tänkte visa själva boken för Helena, för den var lika fin som de böcker hon ger ut, men på ett lite annat sätt.
Och den var helt klart värd sitt pris i bladguld...
7 kommentarer:
Fint med den där småflicksrecensionen: " den handlar om två städer och havet där emellan, om Stockholm och Helsningfors och havet och färjorna och regnen som driver över detta hav." Och bokens utsida ser också lockande ut. Jag undrar om det inte är taket från en gloriet nere i hörnet, om jag får rida en käpphäst igen...
Bodil,
En gloriet? Vad är det?
Ja, det var en bra bok, faktiskt, du skulle nog gilla den.
När du nu frågar (tar bort svaret om du tycker att det är för långt alternativt för flummigt/intensägande), så svarar jag med hjälp av ett numera försvunnet blogginlägg från pausträdet:
Jag grubblar över ett ord igen: Gloriet. För kanske sju-åtta år sedan läste jag den självbiografiska romanen ”Esilio” av Enzo Bettiza för första gången. Det är en roman om det gamla venetianska Dalmatien som försvann efter andra världskriget. Men jag ska inte tala om innehållet i boken nu - det har jag för övrigt gjort tidigare här - utan om ordförrådet eller snarare om ordet ”gloriet” som ett typiskt exempel ur det mycket speciella ordförrådet i boken, ett ordförråd som hör det gamla kosmopolitska/venetianska Dalmatien till. I den här romanen förekommer i någon passage ordet ”gloriet”; jag hittar inte stället nu - boken är på 500 sidor. Men jag kommer ihåg att Bettiza kommenterar både ordet och företeelsen som sådan. Det fanns en ”gloriet” i föräldrarnas stora trädgård och en ”gloriet” är ett slags byggnad, mer minns jag inte. Kanske är det ett lusthus, fast samtidigt låter det som om det vore någon form av (mindre) monument.
Den här sommaren när jag var i Brno såg jag plötsligt en skylt uppe vid slottet Spilberk: Gloriet.
 och i tjeckiskan. Fast det här är förstås bara spekulationer...
Lustigt, jag blir rätt sugen på boken, gissar att det är för att din presentation av den är så bra. Och så gillar jag att du inte heller kommit igenom rosade Monika Fagerholm. Jag satt här alldeles ensam och bara kände mig så usel...
@Bodil. Jag letade efter inlägget om "gloriette" på "Under Pausträdet" men fick felmeddelandet "Sidan hittades inte." Så vitt jag minns var det en hel del intressanta kommentarer där. Har du ingen fungerande länk?
Bengt,
jo, jag vet - bland annat fanns det något om wienska glorieter - och det irriterar mig att det hela "uppslukats av jorden". Jag ska se om det går att leta fram saken någon annan väg.
Bodil,
Vet inte precis det.
Kan det inte vara överdelen av t ex en saluhall?
Men strunt samma, det kommer att klarna.
Nilla,
Ja, det där med Fagerhilm är skumt, för mig är det ganska ofta så att hyllade författares böcker bara faller sönder i en massa lösa ord. Ingen helhet, inga bilder. Men så var inte denna. Så pröva du att läsa den om du får tillfälle.
Skicka en kommentar