Min frisör

Jag kan inte sova. Det beror nog på att jag är förkyld. Jättejobbigt.

Igår var jag hos frisören. Det är något alldeles speciellt med att gå till frisören. Särskilt om man tar sig iväg till en lite större salong på en av boulevarderna. Det gör jag. Annars kan man se ut som en morot i pallet när man kommer ur. Eller som blekt svinto.

Min frisör har katapultstol, det är lite speciellt för honom. Det är i schamponeringen. När de tvättar håret på en så sätter de igång en sorts massagemoj i ryggstödet. Det är liksom som en massa fingrar som löper ned och uppför ryggen och när de kommer upp till skulderbladen så tar de liksom sats och vill slänga ut en. Då gäller det att hålla i sig i armstöden. Ett av barnen, som också misstror de små kvartersfrisörerna med loppig hund och glåmig belysning och som alltså också går till min frisör, säger att han brukar stänga av den där grejen. Han har hittat en knapp. Det har inte jag.

Annars är det mest tanter som går till min salong. Ett par män på säg åtta tanter. Alla tanter färgar håret (några av männen). Det finns inte en enda som inte gör det! Där sitter vi och blir målade i skalpen och sen är det katapulten som gäller.
Själv har jag kalifornisk slingning (californien). Det ska se solblekt ut. Naturligt solblekt.

När jag kom hem sa yngsta barnet: Du har varit hos frisören.
Ja, är det inte snyggt?
Nähähähäe, skrattade han. Du ser inte klok ut.

Jag talade inte om en massa saker för honom. Som att man kan se ännu konstigare ut och som att de har katapultstol.
Nånting ska han väl få upptäcka själv.

Nu ska jag försöka sova. Hej.