Detta med att deffa har uppenbarligen stigit mig åt huvudet. Hux flux så anmälde jag mig till Midnattsloppet. Eller hux flux var det inte. Jag frågade min man (av alla människor...) först om han trodde att jag kunde springa 10 km (mil finns inte på franska). Utan att träna, undrade han. Nä, i såna fall tränar jag, sa jag. Ja, då kan du nog, sa han.
Då anmälde jag mig alltså.
Fast nu ångrar jag mig litegrann. För jag antar att jag faktiskt måste träna?
Det kostade 350 spänn, HSB-medlemmar hundra spänn rabatt. Jag är inte medlem. Men det är ju inte en enorm summa att liksom förlora. Och man får en t-shirt som man ju kan hämta ut i vilket fall som helst. Nu kanske någon invänder att blir en jädra dyr t-shirt.
Knappast, säger jag. Tänk på att en Kenzo-t-shirt kostar minst tusen. Och då är den ful och inte uppbyggd av mikrofiber. Så jag menar att jag gjort en bra affär.
På frågan som inkommit om deff kan användas mot tungsinne, svårmod, dysterhet skulle jag nog svara ett försiktigt ja. Om man ser till att liksom smälta bort svårmodet så att en relief av - något annat - framträder tydligare. Detta kan i och för sig diskuteras.
Från och nu blir det olika resultat här, tror jag. Typ 37 minuter. Hej.
6 kommentarer:
Vilken hurtbulle du är, Karin! Jag önskar jag hade din energi och ungdom. :-)
Malou, ja, det är ju det vi får se. Om jag faktiskt är det i slutändan. Men jag hoppas på det.
Karin,
ett bra beslut. Men du måste träna! Två pass i veckan, gärna tre. Men gå inte ut för hårt.
När jag läste det här letade jag fram min gamla träningsdagbok och blev nostalgisk...
Du kanske ska föra träningsdagbok här på bloggen? Det vore spännande att följa din utveckling. Du kanske är en ny Evy Palm? (Men 37 minuter på milen, redan, nej...)
Lennart,
Jag vet! Men jag gör faktiskt lite det redan. Jag skrev ju in mig på friskis i januari, och nu skulle jag ju kunna kombinera in lite löpning, eller snarare joggning.
Jag tänkte inte precis vinna det där loppet, mer vara med. Gå i uppförsbackarna, typ.
Träningsbok? Sträcka och tid?
Njae, det tror jag att jag struntar i. Men jag borde kanske skriva upp det för egen del, det kan du ha rätt i.
När du svänger in på S:t Paulsgatan står Moni och jag där och hejar. Troligen med en varm korv i handen.
Bengt,
Det kan jag säkert behöva! Men lova inte för mycket vad gäller intakt varmkorv, jag startar i sista gruppen. Mitt råd är att ni käkar medan den är varm.
:)
Skicka en kommentar