Gabrielle fortsätter att skriva om isen och det är fortfarande lika tjusigt. Jag trodde det skulle ta slut när snön började murkna, men nej. Det fanns en fortsättning.
Som jag minns det kan det hagla på Valborg, det kan ligga snö i norrlägen, grov och liksom isigt kornig, den är aldrig vit längre.
Här är det värre, kan jag säga. Kastanjerna är illgröna och det är 24 grader varmt. I parken måste man ha solglasögon för sanden är så vit.
Så fort man sticker ut näsan så möter man en massa folk som man känner eller känner igen. Inte en lugn stund på något vis. Gick bakom en mycket sympatisk pappa som traskade med sin dotter och en barnvagn samma trottoar som jag. En lång bit. Vid varje port fick jag lov att lägga band på mig för att inte smyga undan och gömma mig, vänta en stund så att de hann längre, ökade avståndet. Så stannade karlsloken och skulle visa något för dottern på ett hustak. Jag gick med mikroskopiska steg, var övertygad om att de hade sett mig. Men nej. Jag kollade sen noga vad de kan ha tittat på där uppe på taket, men såg inget särskilt. Öppna fönster, vanlig fasad.
Sen gjorde jag det enda rätta: gick över gatan och fortsatte på den andra sidan.
Den där känslan jag fick vid den här tiden (men senare eftersom den infinner sig senare i Sverige, det har med temperatur och solvinkel att göra) att jag håller på att missa något väsentligt infinner sig. Den är fanimig lika trogen som - jag vet inte. Kanske det mest trogna i mig.
Den har med solens höjd i början på eftermiddagen att göra. Det är för vitt, för starkt, för - jobbigt. Sen blir det lite bättre igen. Men bara lite.
Nu måste jag dessutom gå ut. Shades. Got to find my shades. Hej.
5 kommentarer:
Ja, visst är isarnas förvandling evigt förtrollande, men "tjusiga"? Inte så tjusiga som dina Deffskor i alla fall. Där ligger jag efter. Inte en ekiperingsrunda på ett halvår. Skönt iofs att inte shoppa. Men snart blir jag nödd att ta igen en del. Så att jag orkar med det där ljusa överfallet, som du beskriver så väl. I Stockholm ofta förknippat med grusvindar i ansiktet på utsatta platser. Men du lär få höra annat, när de kinesiska buskpionerna blommar igen.
Och, absolut: Undvik allt onödigt prat. Walking meditation, är det jag oftast kör.
... och här sitter jag och avundas dig både värme och ljus.
Men jag önskar dig en fin helg, helt i din smak.
Balkongrummet börjar bli lite hett. Jag måste hitta på något smart vädringssystem, om jag ska kunna arbeta här.
Karin, jag säger det enkom till dig: Idag var isen helt turkos av himlaljus, och rosa som en sönderriven sidenkjol voro de små pölarna vid viken. Tre koltrastar sjöngo, och en skogsduva. Bara så du vet.
Gabrielle,
Jag vidhåller med ordet tjusigt, även om jag tror att jag förstår vad du menar. Det passar bättre om aftonklänningar, typ? Deffskorna är för varma. Jag är trött på dem, det är vad som alltid händer när man shoppar. Man tröttnar.
Malou, tack!
Bodil,
problem! Min mamma har nåt stystem som bygger på öppet på nätterna (tror jag), stängt MOT balkongen och persiennerna nere då solen ligger på. Jag tror alltså att du även måste kunna skärma av. Då får du det mörkt... Du får flytta arbetsrummet till sovrummet?
Gabrielle,
Åh, tack.
Skicka en kommentar