Alltså, en sak man kan göra när man ritar är lyssna på musik. Det har nackdelen att man tänker att man borde blivit musiker istället. Satsat på oboen, typ. Men det fanns aldrig en chans. Inte om man ska vara ärlig i alla fall. Men en idol behöll jag. Här är han. Fast jag tycker att han har en aning ankigt rör, just här. Lite mer motstånd och det skulle låta ännu softare.
Och nu lyssnar jag alltså på M.I.A och tänker att jag åtminstone borde försökt behålla mitt spåttifajkonto som Sopis fixade så snällt, jag kommer ihåg lösenordet och allting, men borta är det.
I alla fall.
Så det får bli tuben i alla fall, för den som orkar klicka. Filmen var också bra. Jättebra.
Hörs,
3 kommentarer:
Prövat att logga in här?
https://www.spotify.com/se/login/
Eller ladda ned en ny version av programmet här?
http://www.spotify.com/se/download/windows/
Jag vill ju inte att du skall existera förutan musik..
/Sopis
Mera oboe - http://www.youtube.com/watch?v=cKO0uAhOFyA
Historien om hur Strauss kort efter andra världskriget mötte en amerikansk soldat som ingick i den trupp som bevakade hans hus, och som i det civila var försteoboist i en symfoniorkester - och fick frågan av denne om herr Strauss någonsin hade funderat på att skriva för oboe är bedårande. Och sann. Strauss sade att han inte hade planer åt det hållet, men några månader senare arbetade han ändå med sin konsert. Oboisten, John de Lancy, kom senare att uppföra den flera gånger.
Och det här är en underbar låt av en nyskapande artist - måste se henne live vid tillfälle:
http://www.youtube.com/watch?v=36SwnItlU4M
Det där pianoriffet i verserna, och hennes svävande över en förtätad varm stillhet efter "right down the road" - mmmm...
Sopis, jag testar vilken dag som helst!
Magnus, tack.
Skicka en kommentar