För oss som gillar centraleuropeiska städer: arkitekten Mikael Askergren har skrivit en artikel om Berlin, på det där precisa och samtidigt nästan vårdslöst eleganta sättet som gör den till en sann fröjd att läsa. Även om man nu inte skulle gilla centraleuropeiska städer.
Uppdatering: Märker nu att Askergren också har en blogg.
7 kommentarer:
Skribenten har anammat det alltmer vanliga manéret att inte alls använda versala bokstäver. För mig blir sådan text oläsbar och jag kan inte låta bli att undra om avsändaren inte önskar bli läst.
Karin, tack för tipset. Jag tycker att det här var intressant och uppfriskande. Och en välbehövlig påminnelse om att alla intellektuella inte är upptagna med att analysera trender inom samtida dokusåpor. Idén att städer är "texter" som kan läsas, dechiffreras, är ju ungefär jämngammal med den borgerliga romanen. Om man förstår rummet, förstår man även de dramer som utspelar sig där.
Agneta,
Det är dessvärre inget jag kan göra något åt. För den som tar sig över det hindret är det dock en mycket intressant text.
JCB,
Kul att du uppskattade den, Askergård har alltid skrivit intressanta grejer, med utgångspunkt i rum, byggnad och oftast - stad. Ordet intellektuell stämmer i allra högsta grad på honom.
Karin, jag tycker att ju äldre man blir desto viktigare är det att förstå vad man ser. Oavsett om det är en stadsdel i Berlin eller en ensam ek i en stenig hage, i norra Uppland. Man vill ha med det omedelbara visuella intrycket och samtidigt förklaringen, varför det ser ut som det gör. Och då är såna som Askergård bra ciceroner.
JCB,
Jag håller med. Och allt jag håller på med, och allt jag uppskattar, är just sådana försök att förstå.
Courage!
Förmodligen är jag för gammal för att ta mig över sådant språkligt hinder. Hjärnan min är så inkörd på sedvanlig text att min varseblivning totalt fallerar. Avsaknaden av versaler gör att jag inte får de visuella signaler jag normalt får vid läsning. Jag blir påfallande irriterad och störd i läsandet och kan alltså inte ta till mig det skrivna.
Ändå är jag van att snabbt ta mig genom stora textmassor ofta med högt lixtal, men här blir det tvärstopp.
Agneta,
Ja, ur den synpunkten är det ju ett ofog, som du säger, att strunta i stor bokstav där det ska vara stor bokstav. Och det är synd, för det är en bra text! Men strunta i den och låt oss hoppas att inte fler övergår till den här stilen.
Skicka en kommentar