onsdag 25 maj 2011

Curry och Mediamänniskan

Det har börjat lukta curry i vår trappuppgång. Jätteskumt. Inga nya grannar, ingen som helst förklaring.
Curry vet jag ingen som har i maten längre. När jag var liten tyckte jag om höns och ris med curry. Men inte heller höns finns ju längre. (Utom Bodil Z, som gör hönsragu - ja, jag vet att det är ett syftningsfel här, men det blir mer spännande så.)
Och sen fanns det currydressing t ex på Liljevalchs restaurang, Blå Tåget?
Kan finnas fortfarande.

I synnerhet som det är någon sorts brittsommarvärme här närmast tycker jag att curryn är än mer mystisk. Man blir ju varm av att käka mat med curry.
Här stundar dock den bästa tiden. Post-Hägg, som vi kallar den. Skolorna har gett upp, de har bara fester och vårbazar (fiskdamm med vattenpistoler som pris) och sånt kvar. Snart kvartersloppis igen, skrev in oss för en ruta i år också. Trots att jag egentligen blir deprimerad av det. Men sönerna har saker att sälja. Och kanske dottern också.
Parkerna är osannolikt gröna, idag syntes inte gymnasieskolan dottern går i från eh, utgångspunkten inne på skolområdet. Det var så mycket träd i vägen. Det är en fin skola, ligger lummigt på en gammal klosteregendom, är fortfarande i någon liten obskyr nunneordens beskydd. Nunnorna är numera bara tre, fyra stycken, men de har ett fantastiskt växthus i ett hörn.
Och de här stora djupa kvarteren som fortfarande, inne i mitten innehåller ett kloster och trädgårdar, ja, dem gillar jag. Naggade i kanten (avsålt) till bostäder.

Nu kom jag bestämt bort från ämnet igen.
Jo, så här är det. Jag har kommit på en karaktär. Jag kan inte hålla klaffen om det, trots att jag misstänker att jag borde. Hon heter Mediamänniskan och är min (svenska) svägerska. Till en bror jag inte heller har. På riktigt. När jag tänker på henne så blir jag riktigt upprymd över allt elakt jag kommer på.
Detta jag i den nu just utkomna boken verkar få lite på nöten för - det faktum att jag skönskriver - blir med Mediamänniskan ett minne blott. Ojojoj.
Frågor kanske besvaras. Kanske inte. Men kul har jag.
Hej.

10 kommentarer:

Karin S sa...

Blå Porten. Det är på gröna lund det finns ett blått tåg.

Fransyskan H sa...

Och vid Gare de Lyon - le Train bleu. Kanske associationer, helt enkelt.

Gabrielle Björnstrand sa...

Nunnor är bra. Men inte på sexualundervisning :) Jag har själv prövat att ställa "impertinenta" frågor till dem i tolvårsåldern. Det var skoj. Jag vann. De duckade.

Gabrielle Björnstrand sa...

Och Curry, hördudu, är fullt normalt alla dagar, om man kommer från Asien. Dessutom innehåller det en massa magiskt joks (gurkmeja) som du kan få veta mer om av Fransyskan.

Karin S sa...

Fransyskan,
Mmm, kanske det. Men jag har aldrig sett något vid Gare de Lyon?


Gabrielle,
Ja, nunnor är antagligen bättre på rätt mycket än just sexualundervisning. Numera är de ju så väldigt gamla och få här inne i Paris i alla fall, så att man nästan känner det som om man har med fridlysta blommor att göra när man stöter på dem. Eller också är det åldern (min).

Men curry är INTE normalt i det här huset. Här har inte luktat curry, nånsin, under typ arton år. Kanske har grannen på femte våningen ny tjej. Det är den enda förklaring jag kan se.
Det magiska tror jag (tyvärr) inte på.

Fransyskan H sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Fransyskan H sa...

Brasseriet på andra våningen, ta en perrier på en av banketterna vid tillfälle, det är värt det (eller en kaffe, perriern kostar om jag minns rätt en hel måltid...). http://www.le-train-bleu.com/fr/index.php
(och inom parentes, vänner, gurkmeja, haha, vad som är fantastiskt är ju att man inte behöver tro på magi för att vare sig inta det eller tro på dess (magiska) egenskaper, då de numer är vetenskapligt befästa. Eller vad man nu säger).
Sist - vad roligt att du har roligt. Det är väl, med tanke på tidigare inläggs diskussion, det enda som talar för eller emot att "härda ut". Och med andra ord kan vi få tro på vidare ord, även i framtiden?

Magnus sa...

Jag gillar också höna och curry (och det är inga problem att få tag i kokhöns här hemmavid). Men en del av dagens yngre medelklass uppfattar nog curry som litet turistmässigt och icke-genuint, mindre spännande än texmex-kryddor och balsamvinäger, ungefär. Det har samma status som kalops och plankstek skulle jag tänka mig, föräldrarnas maträtter.

Gabrielle Björnstrand sa...

Just så var det: Gurkmeja, kolestorolsänkande. Vetenskapens egen magi.
Curryfrågan löses inte idag heller.
Men jag förstår att musslor i vitt vin, vitlök och persilja är mera hemtamt i farstun.

Åke sa...

Nejdå indisk mat är populär hos den hippa medelklassen. Fast vi blandar ju vår curry själv.