Nervgrej

I morgon kommer min bok, En underbar roman, ut. Jag är lite nervös, försöker att ställa in mig på att inte bli besviken, typ.
Det är min tredje bok och roman. Den är annorlunda, tunnare och kanske mer fläckvis. Jag tänker mig det hela ungefär så. En liten pojke kommer mer av en slump på besök hos en äldre svensk dam som bor i Paris sen lång tid tillbaka. De gör saker tillsammans, ser staden och i någon mån sig själva i varandras ljus. Pojkens närvaro sätter igång en sorts fläckvis process i Gertruds (som hon heter) medvetande, där hon minns och inte minns sådant som gjort henne till den hon är, där hon är.
Det är ungefär som att lysa upp grottmålningar med ficklampa - man kan aldrig se allt på samma gång och vad man ser och vad man missar är antagligen rätt slumpartat.

De tillbringar en dryg vecka tillsammans.

Thomas Nydahl har skrivit om boken, länk i kanten. Bengt O konstaterar att den är lite - nu minns jag inte det exakta ordet - men lite off i dagens bokflöde.
Jag misstänker att han har rätt, det handlar också om något som är väldigt på tapeten här, där jag bor, transmissionen, som de kallar det. Att den äldre generationen berättar och överför sitt kunnande till barnen.

Well, just nu kan jag inte göra så mycket mer än att hålla tummarna. Hej.