måndag 9 maj 2011

Så har romanen kommit ut

på riktigt. Den har blivit läst. Tagits emot, jag ska inte säga med öppna armar, för varje läsare gör sin bedömning.
Och det är jätteintressant att ta del av, som författare.

Thomas text finns redan länk till i marginalen. Två bloggare till har läst och skrivit idag, Bengt O och Lennart. Och detta är det för mig mest förvånande, det är egentligen mest deras texter jag bryr mig om. Nu är de alla tre väldigt snälla och positiva - det behöver ni inte vara! Sätter något enstaka frågetecken i slutet.
Men jag tänker nu att det här nog var vad jag saknade då mina två tidigare romaner kom ut, jag hade mycket mer Estonia-känslan då, alltså något viktigt hände och jag var på helt fel plats. En plats där inte en katt brydde sig om sjunkna färjor i Östersjön.
Nu är jag ju fortfarande på fel plats, men jag har vänner.
Hjälp, det här lät lite patetisk, va?

Hur som helst, jag är tacksam.
På Kulturnytt var journalisten uppenbart besviken.
I Arbetarbladet däremot var recensenten mer på samma våglängd som författaren.

Så småningom ska jag ta mig samman och sälja böcker från bloggen. Det blir en dålig affär för er som bor i Sverige, för övriga går det antagligen ungefär jämt ut. Det som eventuellt är positivt är att jag skriver i den, om man vill.

Alla länkar i kanten.

4 kommentarer:

Agneta sa...

Grattis till nedkomsten av din tredje roman, Karin!

Mitt beställda ex finns att hämta på postutdelningsstället, meddelades i min mobil i dag. Ser fram mot att läsa den.

Även jag har läst Kulturnytts och Arbetarbladets recensioner och blev något förundrad över att den förstnämda skriver om att Harry besökte Gertrud under sitt höstlov, medan Arbetarbladet skriver att besöket ägde rum om våren. Någon av dem har kanske snabbskumläst i stället för läst den underbara romanen!

Karin S sa...

Tack Agneta!

JCB sa...

Stort grattis från mig också!

Och jag vill gärna tro att du med "transmission"-temat ligger steget före samtiden. Den diskursen kommer vad det lider att leta sig till Sverige också. Kanske tar det tid. Kanske finns det inte riktigt på kulturjournalisternas och litteraturkritikernas radar ännu, men det kommer. Särskilt som det svarar mot verkliga erfarenheter.

Karin S sa...

JCB,
Tack!

Vad gäller transmissionen... så kan man fundera. Svensken är ju som regel väldigt angelägna om att lämna en snygg planet efter sig, man sopsorterar och försöker åka tåg. Men när det kommer till den personliga ägodelarna, ser jag inte riktigt den tendensen.
Samtidigt har vi nog en rätt ambitiös far- och morföräldergeneration som står för dörren med fyrtiotalisterna. Men jag undrar om de inte hellre överför "upplevelser"...