tisdag 22 november 2011

Läget

Tiden går. Och jag skriver ingenting. Det är rätt skönt. Jag läser som förut svenska tidningar på nätet, tänker att jag inte orkar bry mig. Jag oroar mig i och för sig för typ världsekonomin och klimatet och så, det verkar ju inte klokt alltsammans. Hörde på radion att ungdomsarbetslösheten i Spanien är 48%. Hur hör den är i Grekland har jag ingen aning om.
Och Frankrikes sån där rejting hänger på ett hår...

Själv tänkte jag starta ett företag nu. Det finns en liten enkel form som kallas mikroföretag, faktiskt även med svenska mått mätt enkelt. En fast skatt, en klump liksom. 20% på allt man tjänar (men man får inte tjäna hur mycket som helst, förstås), ingen momsredovisning, inte en massa olika kassor som ska ha sitt.

Jag är nämligen klar med fårhuset, de fick sitt bygglov på tre dagar, möjligen spelade det in att borgmästaren i kommunen var en kusin. Och så har jag skickat iväg måttsatta planer idag. Nu kan jag ta betalt.

Betapet går framåt, Agneta tillstötte och klådde mig så att det bara visslade om det, men jag går upp i rejting, fast sakta.

Annars som vanligt. Springer jag för mycket så får jag ont i benhinnorna (kvisthål), hösten mild och mörkt fuktig. Stan sig lik.
Har gått med i en bokcirkel, det är nytt, och första gången dessutom. Vet inte om det är bra, men jag tyckte att jag kunde testa.
Tja, det var nog allt. Hej,

12 kommentarer:

Annaa M sa...

Åh jäklar, nu minns jag plötsligt hur ont jag fick i benhinnorna framtill på benen när jag sprang. Det är 31 år sedan. Blåskatarr fick jag jämt också. Igår hade jag min finaste dräktjacka på ett möte. Den går inte igen. Men jag läste någonstans att såna där kavajjackor egentligen sitter snyggare när de inte går igen. Och min mamma är död och kan inte ge mig fler gliringar för det.

Karin S sa...

Annaa,
Ja, jag minns också just den grejen. Jag sprang en kort period i gymnasiet, lång och lätt som en fjäder, och fick, redan då, snart ont i benhinnorna. Så slutsatsen blir väl att man inte ska springa för mycket.

Vad gäller kavajer, sa en expedit till mig att modet just nu är så kroppsnära så att i stort sett inga kavajer går att stänga. Det tog jag till mig. Att t ex få tag i ett par jeans som är breda hela vägen, inte sitter åt om låren, låter sig just nu inte göras.
Meningen är att vi ska gå runt och se ut som korvar, vad jag fattar. Men då behöver man ju åtminstone inte knäppa de platt som inte måste knäppas.

Karin S sa...

plagg inte platt

evacfranko sa...

Godmorgon Karin!

Mikroföretag låter intressant! Det skulle vara roligt att höra mer konkret om det. Om du t ex tänker utifrån arkitekt/författare kombinationen eller om du tänker något helt nytt?

Ville också säga några ord om "En underbar roman". Tyckte mycket om den! Med tanke på min egen bakgrund följde jag Gertruds röst via Stockholm/Paris som också är "mina städer", från utkanten av mitt eget perspektiv. Jag njöt av att läsa den! Ha en trevlig dag!

Petra Rhodin sa...

Man kan inte läsa ditt inlägg "Inte nog med det" på Franska romaner. Blev nyfiken på pepparkakshuset från Ikea. Och på vem B, B och B är. Men det kanske var nog så? Det händer mig då och då att det i min följa-bloggarlista ser ut som det skall finnas ett inlägg i någon blogg som jag följer men när jag klickar på det så kommer inget upp. Knepigt. Eller blir det så om ett inlägg läggs ut för att sedan genast tas bort?

Gabrielle Björnstrand sa...

Petra; det brukar bli så där när en skribent som är noga med språket tittar över sitt inlägg en gång till. Så vi får snällt vänta på att Karin har tänkt färdigt.

Eller?

Karin S sa...

Eva,
Hur företag (företag och företag, men i alla fall) ser ut beror väl på vilka företagsformer som finns. Det här är en sort som lanserades 2009 (krisen) som ett försök att göra de svarta ekonomin vit, det är alltså mest tjänster det handlar om, och upp till en viss omsättning per år. Om man håller sig inom ramarna så betalar man en klumpskatt istället för olika procentsatser till olika ställen. Sammanlagt ca 20% istället för knappt hälften, som det blir för en arkitekt med egen firma.

När man skriver artiklar och böcker är det en annan grej, man betalar ingen skatt och inga avgifter alls (också upp till en summa där man ungefär börjar försörja sig på det), istället läggs det man tjänar på toppen av ens inkomst och man betalar bara skatt (inte försäkringar) på det hela.

Så det blir liksom olika rutor att fylla i på självdeklarationen för arkitektarvoden och skrivarvoden.
Vad jag fattar kan jag fortsätta med båda.

Kul att du gillade boken! Tack!


Petra,
Det var ett inlägg som hamnade fel. Jag har en familjeblogg för släkt och vänner i Sverige, och jag postade alltså fel. Tog bort det direkt, men i rss-läsare syns det ju ett tag ändå.

Karin S sa...

Gabrielle,
Nä. Men jag kanske får dra det här med julpyntet här också. Verkar det som.

Gabrielle Björnstrand sa...

Det där låter ju som en bra deal för dig Karin.
På Irland var det länge så att konstnärer, författare, musiker hade ingen eller mycket låg skatt. Bra idé. Gammal keltisk respekt för konstnärer och deras inte alltid så inkomstbringande tänkande och skapande.
Men nu är det där borta förstås. Helt andra varelser som icke-skattar i de riktigt stora sammanhangen. Typ riskkapitalistisk sjukvård.

Karin S sa...

Jepp, nu gäller det bara att göra nåt man får betalt för!

Gabrielle Björnstrand sa...

Jag tycker du ska fixa en mecenat för ett litet kapell någonstans på Compostelavägen...

Bra ide?

Karin S sa...

Bra idé. Helst skulle jag vilja rita ett gravmonument. Fast på en kyrkogård, då. Men gärna ett litet kapell också.