lördag 14 januari 2012

Hus

Konstigt det här med att ta upp arkitekturen igen. Som om ingenting hade hänt? Visst, det har hänt massor, det finns t ex passivhus. Det är tyskt, tror jag, och man behöver inte värma upp dem alls, för de är totalt lufttäta. Såna kan jag inte rita.
Men jag skulle gärna vilja rita ett hus med gräsmatta på taket, eller med en del av en äng, såna tak finns ibland på typ fäbodar. Och ibland på franska idrottsarenor. En idrottsarena vill jag inte rita. Det är för stort. Men nåt litet med gräs på taket - gärna.

Men som om jag aldrig hade slutat. Är det som att cykla? Har man en gång lärt sig (det omöjliga), så kan man hela livet sen?
Jag måste ju vara sämre på något vis, brist på erfarenhet, typ. Å andra sidan har jag ju andra erfarenheter. Kanske jämnar det ut sig. Kanske inte.
I vilket fall som helst, sen jag registrerade det där lilla enkla företaget så har det kommit en massa tråkiga fönsterkuvert och jag är redan skyldig en sån där kassa pengar. Förvånar mig inte ett dugg. Nu måste jag alltså jobba för att kunna betala till alla kassor, typ.

Kanske kommer jag rita en sommarstuga i Kroatien. Men jag vet inte än, har inte fått kontakt med beställaren. Om han finns. Det vore kul. Kanske inte med gräs på taket. De har nog terrasser på taken längs Adriatiska havet. Det är inte heller så dumt. Och stora fönster som man skjuter åt sidan, in i väggen, och så lyser solen rakt in på klinkergolvet och det blir alldeles varmt. Och man går omkring i tunna kläder och det kanske växer tallar runt om, och kanske gnisslar såna där cikador.

Man kan drömma om hus som om romaner. Om hus man skulle vilja rita och ha. Små, supereffektiva sommarstugor på ensliga öar, med kamin.
Hus mitt inne i stan som ligger vid blommande gårdar. Hus där man liksom är sig själv. Inte hus att visa upp, tvärtom. Hus som är som en andra hud. Som en del av en.
Ja, innan jag dör vill jag nog rita ett litet monument också. Fick en beställning på en stenpinne(?) på vilken sex hemmålade kakelplattor skulle sättas upp, en sån där grej längs en väg. Inte för att det hade hänt en olycka, men för att vägen leder till ett hus och de som vill ha huset behövde en pinne att sätta kaklet på.
Jag kom mig aldrig för. Vet inte varför. Men vadå, ska det behövas en arkitekt till en sån liten grej? Och ännu värre: om den inte blir bra?!
Har en kompis vars jobb var att flytta elskåp. Sa han i alla fall.
Djisus, jobb kan vara hur små som helst och man kan ändå misslyckas.
Bättre då att misslyckas med lite större jobb.

Tänker jag.

6 kommentarer:

Annaa M sa...

Skumt det där med företag. Unga journalisstudenter i Sverige får lära sig på utbildningen att de inte kan sälja en artikel utan att ha eget företag. Jag har klarat mig hittills, måste ha sålt tusen artiklar vid det här laget. Skumt med skatt och sånt, har en kompis som skvimpar in en massa pengar regelbundet fast han knappt säljer. Visserligen får han tillbaka dem sedan men katterna är ju så att säga hungríga hela tiden.

Svenskt också, passivhusen. En av de största auktoriteterna på området, Hans Eek. Jag träffade en svensk på Irland som bygger passivhus. Han kunde egentligen inte rita hus. Men när han skulle skaffa sitt första irländska upptäckte han hur kasst det irländska byggandet var och ritade ett eget. Ett vanligt svenskt hus enligt lägsta svenska byggnorm sparar 80 procent energi jämfört med ett irländskt. Så han hade egentligen inte behövt börja trixa med passivhus. Men kunde inte låta bli.

Karin S sa...

Annaa,
Ja, de artiklar jag skrivit har jag skrivit utan företag. Och det har gått bra. Arkitekt tror jag däremot inte att man kan vara nånstans utan någon sorts "struktur" som de säger här.
Man vänjer sig väl. Mitt är då minsta sorten, alla skatter och avgifter i en klumpsumma, SA DOM. Nu visar det sig ju att det, trots detta, TILLKOMMER avgifter. Typiskt. De har säkert någon förklaring på det också.
Men jag slipper momsredovisning och det är skönt.

Vad gäller passivhus tycker jag att det verkar lite läskigt. Välisolerat - ja, men så tätt? Jag får lite klaustro, liksom.
Men att Sverige har kläm på hur man isolerar, det är helt uppenbart. I och för sig, hus ska ju helst vara byggda på plats med lokala material.
Här, där de bygger mycket i inte särskilt miljövänliga materialet betong har jag däremot aldrig hört talas om sjuka hus och mögel, en svensk följd av alltför snabba byggprocesser och - ja, - för god isolering.

Men fuskbyggen hittar man i och för sig överallt.
Jag tycker att det hela ska bli rätt kul, konstigt nog.

annannan sa...

Får jag hänga upp mig på en detalj? Att flytta elskåp, är inte det en rätt enorm uppgift? Jag tänker på dom där som står på trottoarerna och som jag tänker mig kanaliserar ett halvt kvarters elförsörjning. Fast jag kan ju ha fel.

Är det verkligen bra med passivhus i ett fuktigt klimat med inte så stor skillnad på ute- och innetemperatur, som i hela kustnära södra Europa??

Karin S sa...

annannan,
Jag skrev fel, proppskåp ska det vara. Men också det kräver nog sin man.

Passivhus tror jag är bäst i Nordeuropa, om det är bra på Irland har jag ingen aning om. Annaa får väl fråga sin bekant.
I Medelhavsområdet tror jag inte att det funkar.

Gabrielle Björnstrand sa...

När jag var ute i parken såg jag en ung man som satte upp stegar mot lyktstolparna och bytte lampor. Rätt schysst jobb, om man vill tänka emellanåt. Eller bara vissla på en sång. Fast jag tycker nog han borde haft en som höll i stegen också. Skulle minska arbetslösheten.

Gabrielle Björnstrand sa...

PS: Rita för kattsingen den där sommarstugan i Kroatien. Jag tittar förbi. Promise!