tisdag 3 juli 2012

Parken

Sitter och tittar på träd och barn i en park. Första gången idag som jag sitter sysslolös. Jag vet, folk brukar inte sitta sysslolösa, men sitter gör de väl i alla fall?

Nu har vi skrivit kontrakt på den nya lägenheten. Och jag har köpt tre t-shirts. Det senare tog längre tid för det var kö till provhytterna.
Men om man betänker det år vi envist hävdat att vi måste flytta så tog ju det längre tid.
Det är en fråga om proportioner. Jag kommer att sakna det här kvarteret tror jag. Eller också inte.
De första tio åren i Frankrike vantrivdes jag. Men om det var med Frankrike eller i största allmänhet är svårt att säga. Har inga minnen av att ha trivts så väldigt mycket bättre i Sverige.
Men tänk om jag kommer att vantrivas de första tio åren i ett nytt kvarter?

Nu går en kvinna med helt konstgjort hår förbi, jag har sett henne i den här parken i femton år. Aldrig pratat med henne, däremot hört henne lägga ut texten om sina barn med andra. Snart slipper jag henne. Positivt.

Träden (kastanjer) är som en mössa över oss. Förmodligen finns här någon tigande person som har samma förhållande till mig som jag har till kvinnan med plasthåret.

Dags att byta kvarter.

Skrev för en stund sen, men mailet åkte inte iväg.

9 kommentarer:

Bodil Z sa...

Det där plasthåret funderar jag över, men flytten verkar annars "gå vägen" om jag förstår saker och ting rätt. Men det gör jag kanske inte, här är så svetthett, kan det inte bli under 30° vid elva på kvällen åtminstone?

Bodil Z sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Gabrielle Björnstrand sa...

Kan man inte både vantrivas och trivas; i alla fall sker det rätt ofta när man flyttar hit och dit, att man blir alldeles häpen och galen över vissa saker, medan andra är som en dream come true...

Som nu mitt minne på min blogg; i Östergötland, ute i naturen med min man, trivdes jag alltid. I staden Linköping, so so. Och numera när jag åker förbi den med tåg kan jag inte fatta att jag bodde där i tio-tolv år. Men enskilda människor, och inte minst platserna, framstår som helt meningsfulla. Strange fruits - erfarenheter.

Karin S sa...

Bodil,
Plasthåret är ordentligt färgat men i OLIKA färger, gult och rödaktigt och mörkt. Och så är det ondulerat. Hela människan är ondulerad.

Gabrielle,
Jo, antagligen. Jag tror inte att jag vantrivdes med allt då i början heller. Men rätt mycket.
Vad gäller platser så måste man antagligen bo på dem väldigt länge för att verkligen trivas. Om det inte är en häftig och plötslig förälskelse förstås. Min själs landskap, typ.

Bodil Z sa...

undulat (ja, jag är lite ondulerad INNE I huvudet)

Bodil Z sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
evacfranko sa...

Kvinnan med plasthåret? Det bästa med att sitta där i parken och fundera är att du fortfarande ser kvinnan, det värsta att du inte har tappat henne ur sikte.

Gunnar sa...

"Har man vatten i knäna så får man vågor i håret"...

Sa nån. En gång.

Eva sa...

samma frissa som Sofi Oksanen - den var du väl inte så förtjust i heller!
Ha en trevlig kväll.