Jonas Thente, som mer och mer framstår som en kulturkonservativ litteraturälskare (och mindre och mindre som spelrecensent, vilket väl var vad han började som?) går till angrepp mot vissa strömningar inom de svenska biblioteken. Vad jag kan se inte en dag för tidigt, inte är han ensam heller. Bibliotekarierna däremot verkar vara ett underdånigt släkte: säger kommunpolitikerna "rensa" så gör de det. Civil olydnad verkar inte vara deras grej, inte spontana demonstrationer heller. Vill minnas att detta var det jag kom i gräl med chefen på sajten bokcirklar om när det begav sig. Jag förordade alltså civil olydnad, protestlistor etc. Hade hon ingen som helst förståelse för. Är hon typisk? Inte vet jag.
Men så här låter i alla fall en bibliotekarie som svarar Thente. Enligt henne ska bibliotekarierna ägna sig åt viral marknadsföring, /vad i h-e nu det är) samt att tagga läromedel eller nåt i samma stil.
Massor av jääätttevikiiiga saker att göra alltså.
Himla tråkigt att folk missförstått det där med bibliotek och vidhåller att litteraturen är det som ska stå i centrum.
Tycks vara hennes åsikt.
Vad ska man säga? Sverige har de bibliotek det förtjänar?
Det verkar ju inte ens så. Sverige har fått de bibliotek bibliotekarierna (politikerna?) vill ha, det vill säga denna obildade generation människor, jämnårig med dagens styrande politiker, som uppenbarligen inte vet vad varken litteratur eller kultur är. Som hellre går på Bruce-konsert än Nobelfesten. Nävisst nä, det var Sahlin.
Nåja, som likt Lena Adelsson-Liljerot tror att En bok för alla inte behövs längre eftersom Pocketshop numera existerar.
Det är skrämmande. Varken mer eller mindre.
måndag 27 september 2010
Höstkollektionen
är här. Om ni undrar vad det är så är svaret choklad. Senast jag var förbi var det skoldags, det vill säga almanackor, små portmonnäer och handväskor i choklad. iPodar och även slipsar.
Mycket elegantare än de här svamparna som ju ser ut som rena rama Disney. Men rätt kul.
Annars funderar jag på skorstenar. Fick en chock när min man påstod att rökkanalen över en rejäl öppen spis bör vara 40x40 invändigt! Och de har inte ens spjäll i det här landet?! My middlename is kallras skulle jag säga om det.
Bara så ni vet. Hej.
söndag 26 september 2010
Nytt utseende på bloggen
Ledsnade på det där vita och estetiska, helt klart är att det var den mest läsbara designen, och den verkar inte finnas kvar på blogger. Tant pis. Ibland behöver man omväxling.För närvarande är jag inne i ett kristallkronetänkande utan like. Jag vill ha rokokoräcken och intakt stuck.
fredag 24 september 2010
Dummare än tåget
Pff, det här var det dummaste jag läst på länge. Som vanligt när såna här "bokmänniskor" pratar så pratar de en massa strunt.
Vad de säger?
Jo, minsann, bestsellerismen är inget ont i sig, förlagen vill gärna sälja bästsäljare, men författarna får inte börja spekulera över huruvida deras skrivande kan sälja eller inte. De får minsann inte ens snegla mot det bästsäljande.
Hur naiva får förläggare vara?
Det finns inte en enda svensk författare som inte har med den aspekten i sitt skrivande. Alla som skriver gör ett val där. Ett högst medvetet val. Antingen struntar man i vad som säljer och tar konsekvenserna eller också försöker man skriva bästsäljande och tar för all del också konsekvenserna. Allt som är skrivet i den andan blir nu inte sålt. Fler deckare säljer inte än tvärtom.
Uppdatering: Bengt O har skrivit en bit i frågan, delvis utifrån min och Magnus diskussion nedan, delvis utifrån andra texter och framför allt med sin egen tydliga åsikt i frågan. Läs så får ni veta den.
Vad de säger?
Jo, minsann, bestsellerismen är inget ont i sig, förlagen vill gärna sälja bästsäljare, men författarna får inte börja spekulera över huruvida deras skrivande kan sälja eller inte. De får minsann inte ens snegla mot det bästsäljande.
Hur naiva får förläggare vara?
Det finns inte en enda svensk författare som inte har med den aspekten i sitt skrivande. Alla som skriver gör ett val där. Ett högst medvetet val. Antingen struntar man i vad som säljer och tar konsekvenserna eller också försöker man skriva bästsäljande och tar för all del också konsekvenserna. Allt som är skrivet i den andan blir nu inte sålt. Fler deckare säljer inte än tvärtom.
Uppdatering: Bengt O har skrivit en bit i frågan, delvis utifrån min och Magnus diskussion nedan, delvis utifrån andra texter och framför allt med sin egen tydliga åsikt i frågan. Läs så får ni veta den.
Modeblogg och mediekritik.
Eftersom jag inte orkar skriva något själv länkar jag till klart underhållande mediekritik, av staffan b.
Möjligen skulle jag kunna tillägga att det plagg jag senast skrev om, nämligen byxdressen, är lite inblandad.
Och att den fanns redan i slutet av 60-talet. Hade jag haft en scanner så hade jag kunnat bevisa det nu, fast mitt ex hade i och för sig inga ärmar.
Men overaller har ju alltid funnits. Mer eller mindre moderna i och för sig. Men funnits har de. Och hängselbyxor.
Jag har löpt morotsbrallan, by the way. Det är en helt vanlig byxa i svart ylle. Jättesnygg. Med pressveck och bakficka. Särskilt pressveck var det längesen jag hade. Det ska bli kul att ha det igen.
Hej.
Möjligen skulle jag kunna tillägga att det plagg jag senast skrev om, nämligen byxdressen, är lite inblandad.
Och att den fanns redan i slutet av 60-talet. Hade jag haft en scanner så hade jag kunnat bevisa det nu, fast mitt ex hade i och för sig inga ärmar.
Men overaller har ju alltid funnits. Mer eller mindre moderna i och för sig. Men funnits har de. Och hängselbyxor.
Jag har löpt morotsbrallan, by the way. Det är en helt vanlig byxa i svart ylle. Jättesnygg. Med pressveck och bakficka. Särskilt pressveck var det längesen jag hade. Det ska bli kul att ha det igen.
Hej.
tisdag 21 september 2010
Recept
Alltså, det enda sättet, så vitt jag förstår, att få sverigedemokraterna och deras sympatisörer att ändra ståndpunkt, är väl att tala med dem?
De som sitter i riksdagen är väl hopplösa fall under fyra år. Men resten?
Man byter ju faktiskt uppfattning ibland, även om det går sakta. Klart att de också kan göra det.
Så hellre än att ställa sig 5000 på Plattan, bjud en sd-sympatisör på en öl - på tu man hand.
Tror jag.
Hej.
De som sitter i riksdagen är väl hopplösa fall under fyra år. Men resten?
Man byter ju faktiskt uppfattning ibland, även om det går sakta. Klart att de också kan göra det.
Så hellre än att ställa sig 5000 på Plattan, bjud en sd-sympatisör på en öl - på tu man hand.
Tror jag.
Hej.
måndag 20 september 2010
Politisk historieskrivning
Är det här en Norge-historia, eller? Man klickar glatt på länken "Reaktioner från omvärlden" på DNs sida och det visar sig vara endast Norge som reagerat.
Nåja, det kommer väl fler. Eftersom som omvärldens intresse visade sig rätt stort innan valet med själva mediamoroten att ett främlingsfientligt parti ser ut att bli invalt i det svenska parlamentet, och detta nu hänt, så kommer det bli reaktioner.
Man kan förstås konstatera att det här inte var bra. Valresultatet alltså.
Samtidigt är det ju otroligt intressant, i ljuset av den diskussion vi tidigare hade om hur partisympatierna (som är ett för svagt ord) trots allt är en fråga som sitter djupt i människors identitet.
De traditionella partierna har sina rötter och sin historia i ett samhälle som sedan de kom till förändrats kapitalt. (Det där Can skrev om.) Nya moderaterna, som de ju kallar sig, är väl ett svar på det. Det enda framgångsrika svaret inom de gamla partierna, vad jag kan se.
Miljöpartiet ett senare och framgångsrikt tillskott.
Och så har vi då fått med sd, ett främlingsfientligt parti.
Ingen borde vara förvånad - det här har ju hänt i stort sett överallt i Europa redan tidigare, man kan kalla det i invandringens spår, men jag tror att det är en förenkling, snarare i de djupgående och snabba förändringar samhället genomgått då industrin i stor utsträckning försvunnit.
PJ Anders Linder skriver i den här ledaren om (s)vensk historieskrivning. Jag kan bara hålla med honom. Det här gäller inte bara på politikens område, utan även på områden som tangerar, såsom feminismens. Jag blev ju helt förbluffad då jag insåg att det fanns en generation kvinnor innan Fogelstadgruppen som så att säga röjde vägen för den vänster-liberala falang inom feminismen som blivit dess officiella historiska referens, nämligen min mormors mor och hennes generations kamrater. Borgerliga föregångskvinnor.
Svante Nycander är inne på tangerande tankegångar i den här gamla texten.
Här tycker jag att något av ett slag nu står. Jag vill på intet sätt frånta socialdemokratin dess historiska betydelse, men kommer ett fortsatt borgerligt maktinnehav innebära en mer nyanserad historieskrivning? En i polemik mot den befintliga?
Det är väl vad jag saknar i svensk politik som den ser ut nu. Och jag gissar att jag kommer att få fortsätta med det.
Nåja, det kommer väl fler. Eftersom som omvärldens intresse visade sig rätt stort innan valet med själva mediamoroten att ett främlingsfientligt parti ser ut att bli invalt i det svenska parlamentet, och detta nu hänt, så kommer det bli reaktioner.
Man kan förstås konstatera att det här inte var bra. Valresultatet alltså.
Samtidigt är det ju otroligt intressant, i ljuset av den diskussion vi tidigare hade om hur partisympatierna (som är ett för svagt ord) trots allt är en fråga som sitter djupt i människors identitet.
De traditionella partierna har sina rötter och sin historia i ett samhälle som sedan de kom till förändrats kapitalt. (Det där Can skrev om.) Nya moderaterna, som de ju kallar sig, är väl ett svar på det. Det enda framgångsrika svaret inom de gamla partierna, vad jag kan se.
Miljöpartiet ett senare och framgångsrikt tillskott.
Och så har vi då fått med sd, ett främlingsfientligt parti.
Ingen borde vara förvånad - det här har ju hänt i stort sett överallt i Europa redan tidigare, man kan kalla det i invandringens spår, men jag tror att det är en förenkling, snarare i de djupgående och snabba förändringar samhället genomgått då industrin i stor utsträckning försvunnit.
PJ Anders Linder skriver i den här ledaren om (s)vensk historieskrivning. Jag kan bara hålla med honom. Det här gäller inte bara på politikens område, utan även på områden som tangerar, såsom feminismens. Jag blev ju helt förbluffad då jag insåg att det fanns en generation kvinnor innan Fogelstadgruppen som så att säga röjde vägen för den vänster-liberala falang inom feminismen som blivit dess officiella historiska referens, nämligen min mormors mor och hennes generations kamrater. Borgerliga föregångskvinnor.
Svante Nycander är inne på tangerande tankegångar i den här gamla texten.
Här tycker jag att något av ett slag nu står. Jag vill på intet sätt frånta socialdemokratin dess historiska betydelse, men kommer ett fortsatt borgerligt maktinnehav innebära en mer nyanserad historieskrivning? En i polemik mot den befintliga?
Det är väl vad jag saknar i svensk politik som den ser ut nu. Och jag gissar att jag kommer att få fortsätta med det.
söndag 19 september 2010
lördag 18 september 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)