måndag 27 september 2010

Den svenska kulturen i ett nötskal

Jonas Thente, som mer och mer framstår som en kulturkonservativ litteraturälskare (och mindre och mindre som spelrecensent, vilket väl var vad han började som?) går till angrepp mot vissa strömningar inom de svenska biblioteken. Vad jag kan se inte en dag för tidigt, inte är han ensam heller. Bibliotekarierna däremot verkar vara ett underdånigt släkte: säger kommunpolitikerna "rensa" så gör de det. Civil olydnad verkar inte vara deras grej, inte spontana demonstrationer heller. Vill minnas att detta var det jag kom i gräl med chefen på sajten bokcirklar om när det begav sig. Jag förordade alltså civil olydnad, protestlistor etc. Hade hon ingen som helst förståelse för. Är hon typisk? Inte vet jag.
Men så här låter i alla fall en bibliotekarie som svarar Thente. Enligt henne ska bibliotekarierna ägna sig åt viral marknadsföring, /vad i h-e nu det är) samt att tagga läromedel eller nåt i samma stil.
Massor av jääätttevikiiiga saker att göra alltså.
Himla tråkigt att folk missförstått det där med bibliotek och vidhåller att litteraturen är det som ska stå i centrum.
Tycks vara hennes åsikt.

Vad ska man säga? Sverige har de bibliotek det förtjänar?
Det verkar ju inte ens så. Sverige har fått de bibliotek bibliotekarierna (politikerna?) vill ha, det vill säga denna obildade generation människor, jämnårig med dagens styrande politiker, som uppenbarligen inte vet vad varken litteratur eller kultur är. Som hellre går på Bruce-konsert än Nobelfesten. Nävisst nä, det var Sahlin.
Nåja, som likt Lena Adelsson-Liljerot tror att En bok för alla inte behövs längre eftersom Pocketshop numera existerar.

Det är skrämmande. Varken mer eller mindre.

18 kommentarer:

FåtöljStrategen sa...

Rasmus Fleischer bestrider Thentes version av vad som avhandlades på seminariet Länk

Bengt O. sa...

De "fnyser åt fysiska böcker." En intressant tendens som redan förlängts ytterligare. Idag berättas om en debuterande författare som fått 10 miljoner kr för sin bok och sålt rättigheterna till 12 andra länder och dessutom till ett filmbolag för sin bok som ännu inte kommit ut! Själva publicerandet blir ju då en överloppsgärning eftersom syftet med det hela redan nåtts och bibliotekarierna slipper att ens fnysa åt en fysisk bok.

Brave new world that has such people in it

Bengt O. sa...

Klimatvänligt blir det ju också: inget trä går åt, inga utsläpp heller.

einar askestad sa...

sverige är förlorat, i andligt/kulturellt hänseende förlorat. "litteraturkritikern" jonas thente är dock knappast den sorts hjälte du utmålar. han har villigt fungerat som ett käckt redskap i nedmonteringen av den stora morgontidningens "kulturbevakning"; liksom vicekulturchef åsa beckman saknar han givetvis inte känsla för vad som vid varje stund låter rätt att säga. en "kulturredaktion" som i ena stunden lyfter fram en f.d idoljurymedlems och dennes om en månad utkommande debutroman skriver i nästa stund om bestsellerismens förbannelse och det stora förlagens oansvarighet, etc.

och den nye "kulturchefen"? i en debatt nyligen menade han (eller hon, det kvittar) att den svenska litteraturen får för mycket utrymme i den svenska offentligheten och att man istället borde ägna sig åt "världen". jag ser framför mig hur lokaltidningen "vi i vasastan" upplever sig för viktig för att befatta sig med vasastan och dess innevånare.

karin, läget är glasklart: ett kulturellt högstående land - med sentida författare som exempelvis harry martinson, pär lagerkvist och willy kyrklund - har blivit skräplitteraturens förlovade land.

fördämningarna har brustit. masskulturen med sin storebror enfalden har blivit själva normen. allt annat är ingenting annat än önsketänkande och förbannad lögn.

Karin S sa...

Bengt,
Ja, jag såg det hos dig. Du har rätt vad gäller onödigheten. Det enda tråkiga är väl att hela boken (innehållet alltså) är tämligen onödig. Så mycket pengar i omlopp för ren smörja...

Karin S sa...

Einar,
Såg inte din kommentar förrän nu.
Håller på sätt och vis med dig om Thente, på sätt och vis inte. Jag tycker mig se en långsam rörelse hos honom från glad och ung spelrecensent till äldre ibland besviken kritiker. Okej, han ingår i ett sammanhang som inte är särskilt hedervärt - det kan man lasta honom för. Och han är inte konsekvent heller.

Vad gäller DN som helhet håller jag i allra högsta grad med dig, en lokaltidning för Stockholm, men UTAN landsortspressens då och då förekommande utblickar mot omvärlden. Jättekonstigt, egentligen. Ingen svensk dagstidning känns så lokal och snäv som DN, åtminstone vad gäller kultur-delen.
Att Wiman skulle få bättre ordning på den saken verkar väl osäkert.

Så ja, du har rätt.

Vi är överens, Bengt, du och jag, säkert några till.
Men många är vi inte.

Thomas Nydahl sa...

Bengt O. Jag gillar verkligen dina ord: "Själva publicerandet blir ju då en överloppsgärning eftersom syftet med det hela redan nåtts och bibliotekarierna slipper att ens fnysa åt en fysisk bok."

Einar, tack för vasst formulerade tankar! Jag tror dessvärre du har alldeles rätt när du säger: "läget är glasklart: ett kulturellt högstående land - med sentida författare som exempelvis harry martinson, pär lagerkvist och willy kyrklund - har blivit skräplitteraturens förlovade land."

Med anledning av en tidigare tråd här hos dig Karin vill jag meddela att Solsjenitsyns Den första kretsen idag anlänt till mig - utgiven av Brombergs förlag i samarbete med Svenska Akademien. Det är en oavkortad, komplett version av romanen med utmärkt introduktion. Vacker är den dessutom.

De verkliga litteraturmänniskorna finns inte minst på de små förlagen. Pressens litteraturbevakning ter sig alltmer som kopior av damtidningarna, idolprogrammen och senaste nytt från marknadsstånden. Naturligtvis. Den vill ju inte förväxlas med något som kan anklagas för att vara "konservativt" eller "reaktionär".

Magnus sa...

Med Läckberg, Liza Marklund, Thomas Bodström och liknande författare är det såklart så att mediaprofilen och utseendet är en del av paketet. Läckbergs böcker kunde ju ha skrivits av en 50-årig sjuksköterska eller bondhustru som hade tid över, men då hade inget förlag varit intresserat. Hennes snyggt slimmade figur och säljbarheten i tv hör till, många - framförallt kvinnor - kan ta till sig henne som en slags storasyster, litet snyggare och smartare, ärtigare, men inte så överlägset begåvad att skillnaden mot en själv blir påträngande. Mia i Gömda-böckerna, som litterär figur ur verkligheten, spelade samma roll: en helt vanlig medleklasskvinna, begåvad men misstrodd av myndigheterna (som det framställdes i böckerna) dras in i ett schejkäventyr, misshandlas och jagas av sin man och hans arabliga.

Paradoxalt: samtidigt som Sverige är ett av de mest tekniskt moderna ländrna i världen hamnar vi om och om igen i diket ifråga om att *använda* de nya tekniska eller kommersiella möjligheterna till något verkligt bra. Avregleringen av elförsrjningen är ett annat exempel: det skulle bli billigare, men det har blivit ett träsk av halvt ogenomträngliga avtal och bindningar, och elen har ingalunda blivit billigare heller.

Lennart Erling sa...

"Sverige har fått de bibliotek bibliotekarierna (politikerna?) vill ha, det vill säga denna obildade generation människor, jämnårig med dagens styrande politiker, som uppenbarligen inte vet vad varken litteratur eller kultur är. "

Även om syftningen är en smula oklar så läser jag i ovanstående och i en del andra kommentarer in ett utnämnande av den hela den svenska bibliotekariekåren till syndabockar i den hastigt accelererande kulturskymningen.
Låt mig därför påminna om det kloka, om än något paradoxala, rådet att man aldrig ska generalisera.

Att några bibliotekarier vill syssla med "viral marknadsföring" och liknande betyder inte att alla vill det.
Även om jag inte arbetar inom folkbiblioteksvärlden så vet jag att den tryckta boken och läsandet fortfarande fortfarande står i centrum och kommer att göra det länge än. Här finns sega strukturer som inte eroderar så lätt, även om det på sina håll svävas ut i diverse underligheter.

Nej, kulturskymningen har djupare, mer strukturella och sammansatta orsaker än en dum bibliotekariekårs manipulationer.
Ville jag bara säga.

Karin S sa...

Thomas,
Jo, jag vet, det finns en seriös utgivning OCKSÅ. En del av den ligger väl fortfarande, också den, hos de stora förlagen.
Och jag tror att den blir kvar, även om vi nog kan vänta oss att den hamnar mer och mer i marginalen.
Och för att vara rättvis finns det väl faktiskt även några goda kritiker.

Magnus,
Jo, Sverige är tekniskt långt framme, jag kan tänka mig att det på sätt och vis hänger ihop med det vi nu ser... fast jag vet inte om jag orkar ens försöka reda ut det för mig själv nu.
Det saknas en konservativ broms i Sverige - det kan jag i alla fall konstatera.
Det må vara på gott och ont i vissa fall, för litteraturens vidkommande ser det mer ut att vara på ont.

Lennart,
Enfin! Jag tänkte på dig när jag skrev det här och hade lite ont i samvetet. För nej, du är inte en viral marknadsförare, du är förnuftig. Tyresö Kommunbibliotek som är det enda svenska bibliotek jag går på är också bra, även om jag tycker att de har för många deckare på hyllornas skyltplatser, så har de även annat, och kan ta fram ur magasinen. De gör sig INTE av med allt gammalt.
Vilket alltså den här bibliotekarien jag hade en viss kontakt med gjorde. Och hon var väl inte heller ensam?

Men jag tror dig. Och nånstans kanske det ögonblick kommer då vi får säga The botten is nådd.
Självfallet har kulturskymningen (även) andra (och mer avgörande) orsaker.
Men som jag var inne på tidigare, kulturen försvinner inte, om vi nu talar t ex om litteraturen, den hamnar bara lite längre ut i marginalen. Det kan man i och för sig beklaga, och det är väl vad gör, men den går inte att utplåna.
Om nu någon skulle vilja det.

Thomas Nydahl sa...

Karin,det jag skrev var inte polemiskt menat utan en ren sakupplysning. Den Solsjenitsyn som efterfrågades tidigare i din blogg har alltså just utkommit. Det var egentligen bara det jag ville ha sagt.

Sedan vill jag tillfoga att nivelleringen aldrig kan diskuteras på individnivå. Tvärtom. Det som faller gör det stort och effektivt oavsett vad den enskilde bibliotekarien eller bokhandlaren tänker och gör.

Det är fallet vi bevittnar.

Karin S sa...

Thomas,
Det hade jag glömt.

Magnus sa...

@Thomas: tack för tipset. Har redan DFK i gammal paperback i gott skick, men min poäng med Solzjenitsyn var ju framför allt att hans gamla förlag W&W - som under 70-80-talen gav ut i stort sett allt som fanns av honom, och likaledes en mängd andra moderna ryska/sovjetiska författare, många i Hans Björkegrens lysande översättningar, men han var inte ensam - helt enkelt släppte det fältet ungefär samtidigt med att Sovjetunionen upphörde. Solzjenitsyns "Mars 1917" - tredje delen av hans romanserie om vägene mot ryska revolutionen - kom ut med del 1 på svenska, del 1 av två: sedan kapade man linan mitt i trots bra recensioner. Trots att W&W sitter på en mängd rättigheter till Solzjenitsyn, Ajtjmatov och andra och säkert hade ett ypperligt kontaktnät både mot ryssar och exilryssar kastade man i stort sett hela den biten åt sidan runt 1990-92. Som litterär kapitalförstöring är det inte illa.

@Einar och Karin: Jag håller helt med om att DN är märkligt provinsiell, och att problemet med dess kulturredaktion också är att de inte kan tas på allavr, deras skribenter driver oftast inga linjer annat än att säga det som låter fint just för dagen. Thente skrev förra sommaren att svenska var ett förstelnat språk som inte längre skapade några fruktbara netaforer och att den svenak litteraturen underförstått lika gärna kunde dö: den kontrastiva jämförelsen var naturligtvis med engelska och särskilt svart ghetto jive (även om han inte sade det senare öppet pekade exempeln klart ditåt). Det var helt igenom konjunktur, en typisk semestergrej. Tonläge och vinkel signalerade att det var en baggis om svenskan försvinner som litterört språk och vardagligt förstaspråk i Sverige inom 30-40 år (inte säörkilt troligt, men exemplet var själva poängen). Eh, jag kan inte efter det ta honom på allvar om han skriver att kvalitetslitteratur på svenska måste backas upp mot bestsellers och billiga filmromaner.

Men jag tror också att han och andra 40-50-åringar verkligen känner att de inte längre har någon tydlig publik att förhålla sig till och då blir det svårt att driva någo slags egna linjer: man kan inte vara Karl Kraus på facebook ellker med en publik av femtio fnisande, ofta halvanonyma bloggare

Thomas Nydahl sa...

Magnus, helt enig med dig om W&W:s egentliga ansvar som i praktisk handling visar sig vara oansvar, likgiltighet och total marknadanpassning ("vem läser sovjetiska/ryska dissidenter nu längre" måste resonemanget ha varit i kafferummet på förlaget där man istället bestämt sig för att hårdsatsa på en ny pastabok och en ny serie om trädgårdens olika plantor)

Björn sa...

Det känns som att det är två diskussioner här, men jag återgår till biblioteken. Just sociala medier aktualiserades i Jönköping i våras då kommunens skolbibliotekariechef menade att biblioteken ska likna elevernas hem i högre utsträckning, med musik och blinkande ljus ...
http://bernur.blogg.se/2010/february/vidriga-riter-1.html
Men det är bara vidrigt, och det beklämmande är att sådant får sägas, utan att någon egentligen reagerar. Jo, jag gjorde det. Men äsch, vad spelar det för roll - nu har kommunens bibliotek en stor plattskärm för dataspel på barnavdelningen. Och allt det här anses som nödvändigt, för att biblioteken ska överleva.
Visst - överlev då, men kalla det för något annat. De köper in 24 exemplar av Bodströms deckare, för att den är så "efterfrågad", och vägrar köpa in böcker från småförlagen. Sedan har de en ytterst nyckfull prioritering, där man köpt in allt som skrivits om beatförfattarna (på svenska och engelska), flera meter, medan standardverk om annan typ av litteratur saknas, och så vidare ...
Ja, nu blev det rörigt: jag ville bara säga att jag hade tänkt skriva om Thentes krönika, men nu har det handlat om så mycket annat - så mycket hat mot DN, till exempel. Visst, mycket är dåligt där, men ibland läser jag bra saker också, fast jag minns just nu inte när det hände senast ...

Laura sa...

Ont i samvetet! Karin, gillar!

Laura sa...

netaforer gillar jag också!

Magnus sa...

@Björn: Tja, skolbibliotek med okoventionell och färgrik inredning har väl funnits länge, och bus i dessa lokaler är inte nån nyhet det heller. Miona gamla skolbibblor på sent 70-/80-talet hade bojnhdader, mysiga soffor, seriealbum och till och spel. Men datorn har onekligen inneburit en förskjutning i synen på vad bibliotek ska syssla med: den är mer än det andra en slags koppling till hemmet (många har också dator hemma) och samtidigt något som det kan uppstå mer konkurrens om än det normalt gör med böcker. Och därför att folk som spelar eller spanar runt på Youtube och så faktiskt *låter* mycket mer än nån som spelar schack. Samtidigt kan man inte porta internet från biblioteket, det är ett alltför cntralt medium.

Det finns en trend idag at biblioteken vill flytta fokus från böckerna (se t ex diskussionen kring Malmöbibliotekets gallring och nya 'vision' förra året) vet dock inte om det är just skolbilioteken som är drivande i detta. och är alternativet verkligen at gå tillbaka till ett renodalt lästempel som inte har något annat än böcker och tidningar? Det har vi inte haft på så där fyrtio-femtio år, redan på 60-talet kunde man ju lyssna på LP-skivor på bibblan, idag lånar de ut cd och dvd vilket är alldeles utmärkt, och det köps faktiskt in med kunskap och kringsyn.