måndag 20 september 2010

Politisk historieskrivning

Är det här en Norge-historia, eller? Man klickar glatt på länken "Reaktioner från omvärlden" på DNs sida och det visar sig vara endast Norge som reagerat.

Nåja, det kommer väl fler. Eftersom som omvärldens intresse visade sig rätt stort innan valet med själva mediamoroten att ett främlingsfientligt parti ser ut att bli invalt i det svenska parlamentet, och detta nu hänt, så kommer det bli reaktioner.

Man kan förstås konstatera att det här inte var bra. Valresultatet alltså.
Samtidigt är det ju otroligt intressant, i ljuset av den diskussion vi tidigare hade om hur partisympatierna (som är ett för svagt ord) trots allt är en fråga som sitter djupt i människors identitet.

De traditionella partierna har sina rötter och sin historia i ett samhälle som sedan de kom till förändrats kapitalt. (Det där Can skrev om.) Nya moderaterna, som de ju kallar sig, är väl ett svar på det. Det enda framgångsrika svaret inom de gamla partierna, vad jag kan se.
Miljöpartiet ett senare och framgångsrikt tillskott.
Och så har vi då fått med sd, ett främlingsfientligt parti.
Ingen borde vara förvånad - det här har ju hänt i stort sett överallt i Europa redan tidigare, man kan kalla det i invandringens spår, men jag tror att det är en förenkling, snarare i de djupgående och snabba förändringar samhället genomgått då industrin i stor utsträckning försvunnit.

PJ Anders Linder skriver i den här ledaren om (s)vensk historieskrivning. Jag kan bara hålla med honom. Det här gäller inte bara på politikens område, utan även på områden som tangerar, såsom feminismens. Jag blev ju helt förbluffad då jag insåg att det fanns en generation kvinnor innan Fogelstadgruppen som så att säga röjde vägen för den vänster-liberala falang inom feminismen som blivit dess officiella historiska referens, nämligen min mormors mor och hennes generations kamrater. Borgerliga föregångskvinnor.
Svante Nycander är inne på tangerande tankegångar i den här gamla texten.

Här tycker jag att något av ett slag nu står. Jag vill på intet sätt frånta socialdemokratin dess historiska betydelse, men kommer ett fortsatt borgerligt maktinnehav innebära en mer nyanserad historieskrivning? En i polemik mot den befintliga?

Det är väl vad jag saknar i svensk politik som den ser ut nu. Och jag gissar att jag kommer att få fortsätta med det.

6 kommentarer:

Bengt O. sa...

1 Kl är nu ca 1400 och fortfarande består DN:s omvärld bara av Norge, Danmark och Finland. Själv har jag läst (tidigt i morse) reaktioner i tyska, franska och österrikiska nättidningar samt i EU Observer. Fast de är ju (med undantag för EUO) skrivna på icke-engelska språk så det var väl litet svårt med förståelsen.

2 Jag skulle gärna reflektera över det du skriver om "historieskrivningen". Dock skulle det kräva alltför mycket tid och utrymme. Vill bara säga btrf Nycanders artikel (som han fick ordenligt på moppo för) är att han inte verkar ha förstått att den fientliga inställning mot liberalismen som han funnit i själva verket är en -välmotiverad- fientlighet mot nyliberalismen. Klassisk liberalism som t.ex. folkpartiet stod för under sin storhetstid är i själva verket stendöd i Sverige.

I övrigt är enda glädjeämnet i valresultatet att ingen brydde sig om att rösta på sjörövarna i Pipipartiet.

Karin S sa...

Bengt,

Jag läste en sammanfattning hos svd som var lite bättre (fler länder).
Och så har jag kollat franska nyheterna där man konstaterar att Sverige nu skriver in sig i övriga Nordeuropa genom att, liksom sina grannar, ha ett främlingsfientligt parti i parlamentet.
Hepp.

När jag igår såg att Le Monde länkade direkt till bloggen Klamydiabrevet hajade jag till.
Det kommer fler reaktioner, antagligen ända in till DNs redaktion så småningom.

Visst fick Nycander på moppo för den där artikeln, ändå kan jag inte se annat än att han hade rätt vad gäller det han skrev om feministisk historieskrivning. Även om inte heller han snappat att den liberala falangen faktiskt inte var först.
(Han har luckor, det är uppenbart.)

Att nyliberalism inte alls är samma sak som gammaldags, jag höll på att säga hederlig, men i alla fall, socialliberalism som just fp stod för håller jag med dig om.

Jag tror att fp mycket väl skulle kunna vinna på att bli sig mer likt från förr i tiden, samma sak med centern och så kör vi en soc+fp+c-regering på det!

Nähä, det var gammalt "tänk", kanske.

Det politiska landskapet ÄR ju konstigt numera, för det jag beskriver ovan är väl ungefär vad vi har med Alliansen, fast helt utan historiesyn och kulturarv. Möjligen med en halvvissen syn även på individen. Även om jag ogillar vänsterns känslopjunk så får man väl konstatera att den där sjukförsäkringsreformen, som kanske var nödvändig, vad vet jag, är illa genomförd.

Jo, så tycker jag faktiskt, i synnerhet de Nya Moderaterna står för mig för en historierevisionism/historielöshet som jag djupt ogillar.

FåtöljStrategen sa...

Fast något helt nytt med ett främlingsfientligt parti i Riksdagen är det inte.

Ny Demokrati satt som bekant i Riksdagen 1991-1994

Karin S sa...

Fåtölj,
Det har du rätt i.

Magnus sa...

På BBC kunde man på valdagene eftermiddag höra att "for once, Swedes now have to vote with their heads raterh than with their hearts"; inslaget gav givetvis inget stöd åt SD, men det lät onekligen som om Sverige, fram til de senaste två tre åren, vore ett intakt välfärdsparadis där folk nyss vaknat. Givetvis gillar engelsmän och andra att ge ett tjuvnyp åt kaxiga Sverige, men bra nyhetsfärmedling var det knappast. Man ser onekligen skevheterna i nyehtshanteringen tydligt när ens eget land hamnar i rampljuset i utlandet (jag röstade på (s) trots att jag inte anser att sahlin är den vassaste kbniven i lådan, och jag har aölltid röstat med huvudet, thank you very much. Inget av blocken har egentligen en genomtänkt jobbpolitik idag.).


Håller f ö i stort sett med Bengt om Nycander: den klassiska liberalismen är i stort sett död eller åtminstone i dvala i Sverige, både i politiken och i den offentliga debatten. Dess frågor ses inte som heta eller avgörande. Men Nycander lyckades åtminstone belysa en sak: det har blivit mycket viktigare att ha en skarp och högljudd profil än att ha vettiga argument. De flesta som vsrade honom, för eller emot, var inte speciellt precisa.

Karin S sa...

Magnus,
Tack för intressant kommentar. Sverigebilden har definitivt fått sig en törn nu.