Lägg ned Newsmill

Jag testar en tanke här. Apropå de här förskräckliga massakrerna i skolor. (Och hur man kan kalla dem "skolskjutningar" övergår mitt förstånd.)
I dear old Sweden får ju vem som helst komma till tals och säga vad som helst. Mats Perstoft "har gått i den tycka pluggskolan och var alltid rädd". Wow, vilken kille, tänker man ju då! Vilken slutledningsförmåga, vilka oanade svindlande tankeloopar den mannen kan göra nu?! Det måste bero på den tyska pluggskolan!? Okej, han var rädd, men nu tar han igen. Ojojojoj...
Ytterligare en "skolexpert" är inne på samma spår, dock är han väl inte fullt lika klartänkt (ingen erfarenhet av någon tysk pluggskola, kanske?) Men ändå. Han kommer fram till nästan samma sak: Pegagogik dödar. Det handlar om "dödsskolor" i hans värld.

Och liksom någon av experterna hos SvD får man väl utgå ifrån att något liknande aldrig kan hända i Sverige, enligt de här männen som kan sitt Tyskland på sina fem fingrar liksom sina skolsystem och Finland.

Det enda jag saknar so far är kommentarer om "nazismen som lever kvar" och det faktum att man i södra Tyskland är katoliker. Men det är klart, pädagågiiken är värre!

Nå, tillbaka till mitt tankespår som jag plockade upp på teve här i går kväll, för tro det eller ej, här disktuteras samma sak. Man konstaterar att våldet i franska skolor ser annorlunda ut, att kriminaliteten möjligen är större, att "des bandes" av unga ligister och våldsverkade får hålla på, att man inte lyckas få stopp på dem. Men några massakrer på det sättet har det inte varit frågan om. (Och då är ändå den franska skolan en erkänd pluggskola, den är dessutom elitistisk, men, och det är väl det som räddar den, där är asdålig i PISA) Å andra sidan, det är väl närmast en tidsfråga. Häromdagen sköt en man vilt omkring sig från trettonde våningen i ett bostadshus. Han hann döda ett par personer innan polisen sköt honom.
Nå, tesen som framlades var att våra samhällen blir mer och mer moraliserande. Vi får inte göra nånting alls längre. Eller jo, vi får väl fortfarande, men vi döms hårt. Vi får inte supa, röka, häva ur oss rasistiska tillmälen, vi får inte förakta, bete oss allmänt grisigt, inte vara udda, ha konstiga idéer om sexualitet.
Vi måste alla in på ett spår som blir smalare och smalare för att passera, för att inte, i omvärldens ögon dömas hårt. Och fler och fler hamnar utanför det där trängre och trängre spåret. De flesta börjar inte skjuta vilt omkring sig för den sakens skull, men några gör det.
Domare är media och det som förr påbjöds uppifrån, ska nu komma inifrån och spontant.

Om vi antar att samhället i största allmänhet var våldsammare förut? Om det patriarkaliska, hierarkiska samhället så att säga legitimerade mer våld, ja, av typ vardagligt slag, var mer småförnedrande och i allra högsta grad orättvisare... så fick ändå fler människor utkopp för fler aggressioner - och det utan några "skolskjutningar".
Man kunde släga ur sig tillmälen och komma undan med det. Man kunde förakta och blev inte dragen inför domstol för det...
Jag säger inte att det var särskilt bra, men kanske finns det alltid en baksida av ett mynt.
Numera begärs det ju av oss en sorts osannolikt moraliskt leverne och vi ska liksom hålla reda på allt man inte får och allt man bör själva. Inte skrika jävla neger eller bögjävel. Däremot ska vi vilja ha barn och ett fungerande sexliv (som det också heter), vi behöver inte vara hetero, men vi ska vara intresserade av frågan. Familj. Och om den brakar ihop ska vi vara överens med våra fd och vi ska även bli med en ny familj snarast. Och allt det ska gå fint och vi ska fortsätta att vilja förverkliga oss själva och sätta barnen och jobbet i första rummet. Och vi ska tycka att hamas är jättegulliga och Israels regering idiotisk men vi ska kunna göra skillnad mellan judar och makthavare i Israel (Gud nåde oss annars!). Och det är helt enkelt en jäkla massa bollar att hålla i luften. Tänk er själva! En tre fjorton barn och plastbarn, ett jobb, ett sexliv, en massa pk åsikter, en fin bostad, lyckliga tonåringar och Gaza. You name it.

Men om man blir lite konstig då? Slutar tvätta sig så himla ofta, bor kvar i den där ettan man flyttade till då man flyttade hemifrån. Käkar det man gillar, kanske inte lyckas försörja sig, har underliga idéer om att det bästa man kunde göra vore nog att bränna valstugor. Om ingen vill ha en? Om ingen vill ha en igen? Då blir det inget ex, inget jobb, inget vardagspussel. Då blir man odd. Inte som alla andra.
Naturligtvis inte med nödvändighet "dödsskjutare", men kanske, idag, mycket mer ensam än för säg femtio år sen?
Viljan från majoritetens sida att se genom fingrarna på dem som är lite annorlunda har blivit mycket mindre, konstaterar jag. Pressen hårdare.
Och utslagningen då ännu värre.

Vad som förklarar skolmassakrer vet inte jag. Jag antar ändå att tillgången på vapen är en förutsättning, det framkom ju vid de finska katastroferna att Finland är det land i Europa som har mest vapen i omlopp. Hur det är i Tyskland vet jag inte. I Frankrike är det restriktivt, liksom i Sverige, om jag fattat det hela rätt. I USA finns det väl alla sorters skolor (både flum och plugg) men en jävla massa vapen.
Usw.

Nu kommer jag inte längre med det här, men det var ungefär vad jag tänkte.

Hej.