Här

i alla fall en till, Richard Herold, som funderar över googleavtalet. Och som låter tanken svindla, som det heter på Blandarspråk:

Och så kommer de svindlande tankarna.
Hur hanteras slutsålda titlar?
Finns det mer än någon enstaka procent av 1900-talets svenska utgivning i tryck? Kommer Google att stå som enda utgivare och återförsäljare av det svenska litterära kulturarvet?
Författarförbundet verkar inte förskräckas av den tanken.
Och vad innebär det att ett kommersiellt företag, börsnoterat och utan demokratisk kontroll, äger vårt kollektiva minne? Som Robert Darnton skriver i en läsvärd artikel i New York Review of Books: »Medan myndigheterna sov, tog Google initiativet … Google som redan kontrollerar tillgången till information på nätet.«

Och här en författare till, Stefan Stenudd, som engagerat sig i fildelningsdebatten, apropå en rätt svag artikel i Sydsvenskan.
Och så har vi då Anders Widén som blivit närmast politiker på kuppen, då han engagerat sig just i fildelning/upphovsrätt.
Det finns säkert fler.
Och det är väl bra, men var diskuteras googleförlikningen?