För den som undrar hur det egentligen ska gå i min underliga bransch, och det gör jag ju själv, så har Unni Drougge skrivit en bra text om saken.
Isobel uttrycker mer oro.
En oro som jag förvisso delar.
I en kommentar på Unni Drougges blogg skrev jag att man ser en tendens redan hos den översatta litteraturen, den pressas ut mot något av en periferi, det vill säga små förlag med mindre budget för marknadsföring. Vilket inte hindrar att de stora förlagen dyker upp igen om ett utländskt författarskap visar sig bli oförmodat lönsamt.
Samma sak såg vi ju med le Clézio häromsistens. Redan släppt av Norstedts då Nobelpriset damp ned.
Man kan ju bara hoppas att det finns anledning att dela Drougges trots allt optimistiska syn på framtiden. För oss utlänningar ser det dock inte lika ljust ut.
Skulle jag vilja påstå.
Uppdatering: Thente kommenterar också Bonniers agerande.
Förlaget Asgamen, i förhållande till lilla Tranan. Ja, det är väl vad det är frågan om, verkar det som.
Och Vertigomannen kommenterar samma sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar