Nu sitter Maja och Isobel med varsitt pisskontrakt från Bonniers - att skriva på.
Länkarna till Svensk Bokhandels sida från Isobels blogg talar bara om de s k e-boksrättigheterna. Den länk jag har ovan talar om skönlitterära bonniersförfattares situation globalt.
Jag klipper en bit ur SvBs text:
Bonnierförlagen arbetar i dag med två olika sorters avtal. Ett grundavtal, kallat förlagsavtal, och ett avtal för de bästsäljande författarna kallat globalavtal.
I förlagsavtalet köper man rättigheten till alla format i en klump utan att definiera om eller när man ska ge ut dem, undantaget den inbundna utgåvan. Det gör man för att man är osäker på om det blir lönsamt att ge ut en pocket, en ljudbok eller något annat format.
Globalavtalet definierar exakt vilka format man tänker ge ut och erbjuds de författare man vet är lönsamma.
När man läser allt det här (och kanske en del annat också) så blir man någonstans förvånad över att den här löjeväckande karusellen som kallas skönlitteratur får hålla på?
Vad jag menar?
Jo, människor/författare skriver böcker. De får knappt något betalt alls, och de har ingen som helst talan gentemot Bonniers. Det gäller inte bara eventuella e-böcker, det gäller precis allt som Bonniers vill bestämma om. Resten kan man som författare få ha en åsikt om, men det är inte mycket.
Att författarna inte får något betalt beror också på att Bonniers m fl ger ut alldeles för mycket böcker. De vet det själva, men de fortsätter i alla fall, de ger helt enkelt ut en massa böcker som de vet att de aldrig komer lägga två strån i kors för att försöka sälja.
Och det gör så för att hela bokbranschen är en sorts lotto-apparat där en författare eller snarare bok kan ge jack pot. Så de vill täcka in så mycket som möjligt. Där med.
En massa författare hålls alltså igång, några få med statliga pengar, och skriver böcker som - just det - i stort sett ingen människa läser.
Några få litteraturkritiker hjälper till att hålla cirkusen vid liv, antagligen ibland mot bättre vetande eller med en stor portion idealism, också de så gott som gratis.
Vad vi beskådar är på något vis rätt egendomligt. Man talar om kultursidornas förfall. Samtidigt skrivs det seriösa recensioner om seriösa böcker (antar jag) som läses av några hundra människor.
Så har det naturligtvis inte alltid varit.
Nu kan man möjligen försvara detta med att litteraturen ändå har en viktig plats, därför att det som "eliten" sysslar med också, på sikt, fortplantas som tankegångar ned/upp(?) till de bredare lagren, och det är väl också vad vi egentligen ser hända.
Man kan ju bara läsa några olika sedeskildringar från de senaste hundra åren så ser man exakt just det. Om det nu är så bra vet jag inte.
Hur som helst.
Det märkliga är att det fortfarande håller på. Jag tror att litteraturbevakningen snart försvinner fullkomligt från dagspressen och då kan man fråga sig vad hela den här författargruppen (där inte nödvändigtvis Maja Lundgren och Isobel med det svåra efternamnet ingår, men helt klart jag själv och många med mig) ska tro eller snarare hur vi ska luras även fortsättningsvis. När vi inte ens "får" några recensioner.
Att förlagen inte satsar på och säljer böckerna i någon större omfattning antas vi redan vara införstådda med.
Vilken fars, ändå.
15 kommentarer:
Totalt rätt! Word!
Kräm / Bunni
Jo, det enklaste vore om alla författare sket i Bonniers och helt enkelt vände sig till alla andra förlag, som finns här i världen... eller är det ändå så tjusigt att bli utgiven där... så att det överväger?
Unni, tack!
Ann Helena Rudberg,
Ja, det är väl det? Kanske kommer det ändras vart efter, det är inte otänkbart.
Och i den här lotto-maskinen där böckerna förstås är väldigt beroende av medias uppmärksamhet är väl, trots allt, fortfarande Bonniers ledande.
Möjligen, och det är vad jag hoppas, kommer en förändring så småningom till stånd.
Men svenskarna (och det gäller även författarna) har nu en gång för alla en ofattbart stor tilltro till stora strukturer.
Jag skulle verkligen önska att den här typen av fakta kunde öppna ögonen på kulturarbetarna! Om det är några som är ansvariga för att kreatörer inte kan få ordentligt betalt för sitt arbete, så är det deras egna representater, de som säger sig företräda deras intressen.
Det här är hemskt. Jag hoppade från Bonniers eftersom de vägrade att förhandla. Jag ville helt enkelt ha en bättre deal - och få veta vad jag skrev på...
bla med hänsyn till e-bok och ljudbok.
Jag bytte till ett litet förlag, där det enligt min mening endast arbetar anständiga och hederliga människor.
Ekonomiskt och upplagemässigt har det blivit katastrof jämfört med min första bok som gavs ut på Bonniers och sedan bonnierägda Månpocket.
Fast man kan ju heller inte tvärsäkert säga att Bonniers hade lyckats bättre - eftersom de gör precis som du säger, ger ut en bara för att kunna få en lottsedel till...
Anders,
Jag antar att det är så det blir även för mig. Jag klarar liksom inte av att ha med såna här slingriga människor att göra, som jag har haft på Bonniers.
Och jag gör mig heller inga illusioner om upplagor och spridning med ett mindre förlag. Men jag tror och hoppas att det kan ge annat.
Men där är jag alltså inte än.
Ja, det är hemskt, och det jag inte begriper är varför det inte diskuteras mer.
Men det kanske kommer...
Hej!
Det måste till en förändring för bokutgivning. Och de etablerade förlagen kommer inte att visa vägen. Det här med e-boksavtalen var det senaste. En annan sak jag läste om var deras nya format för ljudböcker. Minneskort och USB-sticka...inte direkt kreativt eller tidsanpassat. Kolla på vad företaget Plastic Logic håller på med...en läsplatta som är ganska häftig. Där tror jag en stor del av framtiden ligger. http://www.plasticlogic.com/. Amazon har låst in sig med sin Kindle. I varje fall för tillfället.
Förändringen måste komma från författarna själva. Hos mig kan alla ladda ner mina texter och läsa. Sedan betalar de om de har lust. Jag är helt övertygad om att författare måste börja agera själva och testa nya saker. För grunden till att jag skriver är att jag vill bli läst. Så jag har börjat köra mitt race via min blogg.
Men, det saknas faktiskt utbildning för författare i hur man gör för att sprida sina texter utan att blanda in något förlag. Så därför håller jag på med en e-bok om just detta. Kommer att finnas på min blogg under sommaren. Att ladda ner. "1+0=10. En handbok för Den Digitala Bokmarknaden". Så lyder arbetsnamnet.
Jag kommer under sommaren att starta delaenbok.se. Den är ett nytt sätt/möjlighet att sprida sina texter.
Trevlig sommar!
Hur ser avtalen ut på vulkan.se ? Linda skugge och Sigge Eklund publicerar väl böcker där ? Inga författare som testat och tyckt att det var bra ?
Hej Niclas,
Jo, jag håller med dig om att förändringen måste komma från författarna själva, och det är också därför jag inte tror att det blir någon revolutionerande förändring än på ett tag.
För en skönlitterär författare är Bonniers eller Norstedts, trots allt, fortfarande det bästa alternativet skulle jag tro.
Som Anders är inne på här i kommentaren ovan.
Hur som helst, det du sysslar med låter spännande och jag kan mycket väl tänka mig att det utvecklas en parallell bokmarknad - och det är bara bra!
Magnus J,
Känner inte så väl till, antar att man kan kolla deras avtal på deras sida. Läste någon som testat nånstans och som tyckte det var sådär. Och en tidigare opublicerad författare som hade lagt ut en bok och sålt 8 ex...
@ Magnus J
Vulkan.se är platsen de driver. Men kostnaden för att trycka en bok där överstiger vida det pris det kostar att göra samma sak på Lulu.com eller CreateSpace.com (knutet till Amazon). En jämförelse i pris. 100 sidor kostar 198:- på Vulkan men 110:- på Lulu. Då är frakt och allting inräknat.
@ Karin S. Jag tror faktiskt att vi kommer att se en dramatisk förändring de närmaste åren. Du har rätt i att det blir två parallella bokmarknader. En med förutbestämda bästsäljare och en där läsaren själv kan botanisera och hitta sin/a favoritförfattare.
Det som krävs för att skapa Den Digitala Bokmarknaden är utbildning och hjälp. Samt att författaren själv förstår vilka möjligheter Internet möjiggör. Det gäller att ändra synsätt.
Grundfrågan för mig handlar om jag vill skriva för byrålådan eller om jag vill bli läst och ha en nära kontakt med mina läsare.
Sedan finns det ju de - både författare och läsare - som önskar en vacker väl inbunden bok, där omsorgen inte endast ligger i de bokstäver som trycks på sidorna, utan i det exakta mellanrummet mellan paginering och text, mellan rubrik och text, kvaliteten på papperet, på vilket sätt boken är inbunden - allt det som skiljer en bok ifrån en e-bok. Den läsarten dör aldrig, även om den krymper.
Niclas,
Jo, förmodligen, fast jag håller med Helena. Dessutom tror jag inte riktigt på att göra allt själv som författare. Jag behöver en läsare, en bra läsare som en förläggare är. Jag behöver någon som går igenom texten - det kan man ju i och för sig köpa som tjänst eller be någon om, men nej, jag känner INTE för att ge ut grejer helt själv.
Jag tycker nästan inte att man kan kalla sig författare om man inte har en förläggare...
Nu kanske någon blir arg här, men jag har inte formulerat det här för mig själv än riktigt.
Jag tror helt enkelt att det blir bättre om man har en förläggare.
Vilket väl även var ett svar till dig, Helena.
Så jag är lite skeptisk till den här revolutionen och tekniken. Det är som när man kunde börja trycka upp visitkort enkelt själv. Jösses vilka fula visitkort man såg...
@ Karin: Du skrev: "Ja, det är hemskt, och det jag inte begriper är varför det inte diskuteras mer.
Men det kanske kommer..."
Jag debuterade 1991. Då var jag en ensam själ. Jag träffade/diskuterade med noll författare/branschmänniskor.
Trots allt har vi här och nu en trevande liten gryende diskussion på nätet. via bloggarna börjar vi ju faktiskt se att vi inte är så ensamma om att uppleva förlagen, särskilt det stora B, som ganska så ruskiga....
Anders,
Sant.
Jag tycker att vi som författare kanske måste ta steget till att göra både och - både skapa digital OCH fysiskt. Vissa vill läsa på sin laptop, Kindle eller iPhone - andra vill ha det rent fysiska, en god bok att ta med sig på bussen eller att läsa på gräsmattan bakom huset.
Jag tror också att även om vi kanske inte riktigt "ser oss" som författare om vi saknar en förläggare, så förändrar det inte faktumet att vi ÄR författare. Och i en värld där alla har verktygen tror jag på färre bästsäljare, men fler kulturkreatörer som kan leva på det de skapar. Jag tror både på företag som hjälper författare att komma ut, samt författare som själva ger ut sina böcker. Gränsen, den MUR som skiljde förläggaren och författaren är borta - vi har ALLA verktygen idag för att göra sådant själva om vi vill.
Skicka en kommentar