CCS

Jag funderar på den eventuella nedläggningen av CCS, det svenska kulturhuset här i Paris. För det första tror jag inte att den blir av, men för det andra så konstaterar jag att det inte skulle ändra någonting för mig.
Som svensk oöversatt författare bosatt i Paris tog jag i samband med att min första roman kom ut kontakt med detta kulturhus. Jadå, jodå, det lät ju väldigt intressant. Sa de.
Och på den vägen är det.

Jag får deras utskick och brukar ögna igenom dem. Där sker ju ett utbyte, inte tu tal om det, men jag ska väl erkänna att ingenting av det de erbjuder intresserar mig. Det är små jazzgrupper och andra musiker som spelar, det är svensk film ibland med inbjudna regissörer, det är disajn förstås och - faktum är att jag glömt resten.
Jag vet inte vad de borde göra för att jag skulle få lust att masa mig dit. De firar midsommar och ordnar julpyssel för barnen. De lär ut svenska, men det kan jag ju.
De vänder sig i första hand till en fransk publik, och det är väl som det ska.

Så om det lades ned skulle det inte förändra ett dyft i min tillvaro.
Men, jag ska väl erkänna att jag inte skulle gilla om också Svenska kyrkan och Svenska klubben försvann. Då skulle enda möjligheten att träffa landsmän vara att åka ut till Ikea och käka på restaurangen där och det känns inte heller så lockande.

Men. Nu ska man ju inte se allting bara ur sitt eget lilla snäva perspektiv. Om de gör någon nytta för den där "Sverigebilden"?

Egentligen är det konstigt att det över huvud taget finns, med tanke på den politik Sverige har gentemot utlandet, den är ju sällan särskilt expansiv och aldrig inriktad på kultur. Också i det här sammanhanget har man ju hört att det är viktigt också för svenska industriföretag att det finns en kultur, ett sammanhang ur vilket deras varor kommer.
Och svensk kultur... Tja, det är nog ändå bättre att påstå att den ska upplevas på plats.

Nej, jag kommer inte fram till något här. Jag bryr mig inte, helt enkelt.
Däremot vore det förstås väldigt synd om själva huset revs, det är jättefint! Men så galna är de förstås inte, fransoserna. Det är säkert en skyddad kåk.
Och med det är jag nöjd.

Hej.