Och när jag nu ändå är i farten: Sånt här gör mig mest arg. Vem, mer än den här mannen, säger att det nödvändigtvis ligger en motsättning mellan "språk" och "berättelse"?
Jag begär mer av en kulturchef på SvD än den gamla slitna klyschan, men det lär jag ju inte ha mycket för.
En berättelse, kära kulturchef, är sitt språk.
2 kommentarer:
Jag är inte riktigt säker på att jag tolkar dina ord rätt, men naturligtvis är alla språkliga utsagor om världen, den yttre eller våra mentala världar, "gjorda" med hjälp av språket. Språket är det medel vi har, om vi vill formulera något för oss själva eller för andra. Om vi talar om berättelser, t ex romaner, så kan de vara gjorda på vitt skilda sätt, från de mest experimentellt uppbrutna till det mest realistiska. Men det finns ingenting som säger att det förstnämnda är mer "avancerat" är det sistnämnda. Alla språkliga utsagor är ett vågspel. Det handlar ju om att förmedla en upplevelse av världen i någon mening. Och då är ingenting enkelt. Varje ord, varje påbörjad mening, kan förgrena sig i ett oändligt antal tänkbara tolkningar.
Hmm, det låter som om jag är påverkad av att läsa Lars Gustafsson...
Trevlig midsommar, i alla fall! (Här regnar det traditionsenligt)
Lennart,
Jag håller med dig! det var apropå texten jag länkade till som jag morrade. Där gjordes just den där skillnaden, antingen är något experimenterande och intressant, eller så är det träigt och tråkigt och vinner Augustpriset.
Lite djupare analys kan man väl ändå begära av SvDs kulturchef?!
Lars Gustafsson är helt ok!
Trevlig midsommar själv!
Skicka en kommentar