Jag har läst en bok! Hon älskade av Helena Henschen (Brombergs).
Om jag minns rätt skrev även HH en bok om de sydowska morden för några år sen? Jag läste den med, och den här är ungefär likadan.
Båda böckerna är liksom fina, det kommer man inte ifrån, välskrivna på vackert språk och med flyt.
Jag minns den om morden som något irriterande, för det var en bestialisk och närmast obegriplig familjehistoria ur Henschens familjs historia, som när man läst boken fortfarande var bestialisk och obegriplig.
Och det var ganska irriterande.
Den här boken lider av samma slags brist. Helena Henschen skriver om en släkting som hon inte kände och inte tyckte särskilt mycket om. Det blir liksom lite platt då, även om historien i sig är kulturhistoria, i Hon älskade får vi läsa om Ernst Thiel som var Signe Thiels (huvudpersonens) pappa, om henne två äktenskap och tre kärlekshistorier. Vi kommer ut i Europa under mellankrigstiden och till Tyskland efter nazisternas maktövertagande -33 med en judisk familj.
Alla de här grejerna är förstås intressanta, så egentligen borde jag gilla den här boken.
Det är väl bara huvudpersonen jag irriterar mig på litegrann, som om hon slank undan och egentligen inte fanns.
2 kommentarer:
Jag läste också Henschens bok om de von Sydovska morden när den kom ut. Jag har på skoj lagt upp min "recension" här. För den som inte har lust att klicka på länken citerar jag kontentan: "där fakta inte räcker till tar hon fantasin till hjälp. Gång efter annan under läsningen kommer man på sig med att ha dåligt samvete för att man tycker att boken är dålig: stackars Helena Henschen som vuxit upp och levt med ett sådant trauma i familjen. Det är väl också bakgrunden till kritikermottagandet men, ursäkta, det fungerar inte.
Nu får vi väl f-n för att vi tycker (nästan) likadant igen så det är bäst att du skäller ut mig för att ha feluppfattat det hela. Jag har också dissat "Damernas detektivbyrå" som nykolonialistisk, kanske kan du ta det som utgångspunkt.
Bengt O,
Det är hopplöst. Jag har försökt och raderat ut tre svar redan. Vi tycker likadant.
Den här boken lider av samma brister.
Jag får väl börja läsa om Damdetektiver istället som du föreslår. Fast jag erkänner att jag inte har någon större lust.
Apropå det, nykolonialistisk låter inget vidare. Men postkolonialistisk brukar inte vara så bra det heller, har jag märkt.
Skicka en kommentar