tisdag 1 juni 2010

Bloggtips - en hobbysvensk har ordet

Ha! Nu fastnade den äntligen i bloggrullen: Den här soptunnan har fler läsare än din blogg. Förra gången jag försökte hamnade den längst ned och påstod att den inte hade något sånt där flöde. RSS eller vad det heter. Jättekonstigt.

Annars ritar jag hus och det är ursvårt för det är inte parallellt, det är skevt, fanskapet, lite som Paris stadsplan, typ. Här kan man gå en gata och tänka jaja, jag svänger senare, det blir inte längre, men i själva verket går man kateten i en triangel - det blir aslångt. Man avlägsnar sig mer och mer. Sen undrar jag lite om isolering. Men jag ska väl inte gå in på det, kanske. Det blir så tekniskt.

Det är som om det fallit ned en bila mellan mig och Sverige, jag bryr mig inte särskilt. Ship to Gaza. Jaha, ja, vad skulle de där och göra, tänker jag.
Jag vet. Så får man inte säga. Man ska vara upprörd. Det är inte jag. Sorgligt är det, det kommer man inte ifrån.
Men inget jag går med i några grupper på facebook för. För resten går jag inte med i några grupper alls där nästan. Jag tror inte på dem nämligen. Jag tror att sociala medier är bara nys, på det stora hela taget. Särskilt gilla-knappar istället för agerande i verkligheten.

Säg så här: Jag har bytt författarförbundet mot Svenska Klubben i Paris.
Skillnaden mellan dessa två institutioner skulle jag påstå ligger i att författarförbundet tror att det gör nytta.

Eller som jag kom på häromdagen: Sverige är numera min hobby.
Hej.

33 kommentarer:

Laura sa...

Ja, hejhej (säger man väl). Sol och mkt varmt i Gbg idag - på ett sätt skönt att sommaren kommit men jag tål värme dåligt så jag blev alldeles snurrig när jag var ute och handlade mat vid lunchtid. Ungefär på det stället där jag tog bilden jag mailade dig häromsistens, förresten - det är där affären ligger, alltså.
Men du fick mig allt att längta till Paris med det här inlägget...

Karin S sa...

Laura,
Bilden med de blommande träden? Det var en fin bild.

Åk till Paris, annars! Det vore kul att ses!?

Thomas Nydahl sa...

Karin, tack för befriande text... åh, om du visste hur mycket jag kunde instämma i, både när det gäller förbund, föreningar, samfällda upprördheter och annat svenskt och (o)mänskligt. Tack och lov för ny blodtrycksmedicin!

Laura sa...

Karin: ja, just den bilden (de japanska körsbärsträden vid viadukten Vegagatan/Jungmansgatan - fast nu blommar de förstås inte längre, däremot satt jag faktiskt på en bänk under dem och tog en cigg - äh, du förstår nog. Och mitt blodtryck är utmärkt, senast mätt i morse. Sådär kul, sköterskan som skötte det hela ville att jag samtidigt skulle lära honom rumänskt uttal - efternamnet). Suck, säger jag bara. Men han lärde sig faktiskt rätt snabbt, måste jag erkänna.

Jaha, men inomhus är det svalt i alla fall, bor i K-märkt landshövdingehus, dessutom med Gbgs lägsta hyra eller nåt.

Men ja, Paris kanske det blir snart. Alldeles för länge sedan jag var där nu...

Thomas: det var längesen, hoppas du har det bra!

Karin S sa...

Thomas,
Tack själv! Eller, det var så lite så.
Man blir konfunderad av hela det där larmet, liksom

Thomas och Laura,
Ny blodtrycksmedicin kanske man skulle ha?;)

Laura sa...

Ja, det skulle man ha... (sitter i en urtråkig telefonkö).

Jacob C sa...

Av någon anledning reagerar jag ungefär som du inför Ship to Gaza. Och då är jag ändå väldigt kritisk mot Israels politik. Men det är som om jag inte riktigt hade förtroende för denna typ av aktioner. Varför upplever jag mig sakna detta förtroende för och beundrar ej exempelvis Henning Mankell och Mattias Gardell?

Helt ärligt så säger jag detta säger med full insikt om att jag kan ha totalt fel.

De enda grupper med politisk agenda jag har gått med i på Facebook är sådana som vill rädda äldre byggnader i Göteborg från att rivas.

Kanske borde jag fundera igenom vad som egentligen är viktigast?

Jacob C sa...

Att människor sköts ihjäl är förstås mycket tragiskt. Det måste tilläggas. Kanske uppnådde aktivisterna ändå något, om världens blickar nu riktas mot Gaza och situationen där kan förbättras?

Ända sedan jag började se på tv-nyheter som pojke - det var någon gång i början av 80-talet - har jag hört nästintill varje vecka om Israe--Palestinakonflikten. Undrar om det kommer att bli fred där innan jag blir gubbe. Människor som bor där framlever alltså hela sina liv mitt i denna konflikt.

Karin S sa...

Jacob,
Ja, ungefär så känner jag med. Om man verkligen vill väl så försöker man väl förhandla innan man sätter åstad? Man försöker få in sina grejer och sin hjälp i landet genom just förhandling, envetet tjat tills man får sin vilja fram, eller får vända.

Jag fattar inte riktigt hur man tänker när man tar såna risker som de här människorna tog. Så mycket vet vi ju att israel inte "leker krig", de lever i krig, liksom palestinierna för övrigt.

Och för den delen så verkar det ju ha handlat om flera båtar varav alltsammans urartade på en.

Men nej, jag undrar om detta hjälper Gaza-borna. Jag tror inte det. Israels politiker har ju helt tappat allt förnuft, all rim och reson. Jag tror att de är beredda att dö till sista man, typ.
Hemskt, men det tror jag.

Anna sa...

Jag tycker som du angående grupper och Facebook. Att gå med i en grupp betyder inte mer än att trycka på gilla-knappen. Gilla-knappen betyder i stort sett ingenting eftersom den i nästa stund vänds till Ogilla-knapp. Dessutom kan man med ett knapptryck gå ur. Facebook har liksom den karaktären, det är en plats där man visar upp en fasad. Dit räknas även passande åsikter och känslouttryck. Själv har jag starkt börjat ogilla Facebook och funderar på en bojkott.

Vi vet ju inte särskilt mycket om vad som hände på den båt där det var upplopp. Jag tror också att det var oförsiktigt och naivt, även om det inte finns något försvar för Israels agerande. Det skedde på internationellt vatten. Helt enkelt väldigt klumpigt. Det verkar som om detta främst kommer att straffa Israel.

Charlie Truck sa...

Men hur kan du se Ship to Gaza som en svensk företeelse? Organisatörerna var ju turkar och det var människor från väldigt många nationaliteter på båtarna. Upprördheten är väl minst lika stor här i Frankrike (och resten av världen)? Är det inte bra att svenskar upprörs av något som inte rör deras eget välbefinnande den här gången?

Att förhandla om att få skicka förnödenheter? Ja men det har väl Israel redan sagt nej till genom att de har en blockad? (Men jag är egentligen för dåliga faktakunskaper för att diskutera detta på ett initierat sätt).

Karin S sa...

Anna,
Visst verkar det så, Israel har gjort mest fel.
Jag funderade på parallellen med Vilks, även om jag själv inser att det inte är vidare vackert - här har människor dött och Vilks är hotad till livet.
Men i bägge fallen finns beskyllningar av typen Vilks/aktivisterna vill bara ha medial uppmärksamhet etc.
Vad gäller Vilks tycker jag nog att det finns en viss balans, trots allt (eller vad Johan säger, delvis beroende på bl a honom) i vad som sägs om hunden.
Men i det här fallet är den svenska opinionen verkligen inte inställd på att försöka få klarhet först och säga sitt sen.

Charlie,
Hm, är du säker? Jag följer kanske franska media för dåligt, men jag antar att den svenska reaktionen berodde på de där nio svenskarna ombord på en av båtarna. Och den grejen fanns det väl ingen motsvarighet till här?
Jag googlade på Ship to Gaza och deras hemsida var på svenska - och engelska. Jag uppfattade det då som en svensk grej, hittade inga systerorganisationer, typ.
Men det behöver inte betyda att de inte finns eller att jag fattade allt i det där sammanhanget.

Och är det en sak som svenskar ÄR upprörda över något så ini Norden så är det Israel/Palestina-konflikten, trots att det inte har ett dugg med deras egen situation att göra.
Läs Dilsas spalt i ämnet, ska försöka hitta den, så ser du kanske bättre vad jag menar.
För resten, det här har vi diskuterat förut, judarnas plats i offentligheten och så vidare, och jag vill minnas att då kom vi fram till att den franska grundsynen är ungefär som den svenska, men det finns fler i offentligheten som säger emot - vilket jag tycker är bra.

Karin S sa...

Här är länken
http://www.expressen.se/kultur/1.2008460/hela-havet-stormar

Karin S sa...

Men för att fullfölja parallellen med Vilks. Där har ju en situation uppstått där man svåreligen kan säga mer än att man försvarar yttrandefriheten (fördömer våld och hot etc), man kan INTE i nästa andetag säga att man tycker att Vilks jycke är askass och provocerar en "svag grupp", för då betyder det att han i någon mån får skylla sig själv.

Och här låter jag ju lite så apropå Ship to Gaza: Jösses, hur kan de åka rakt in i ett krigande land utan vederbörliga tillstånd? ÄR DE DUMMA I HUVUDET ELLER? kan man ju tycka att jag säger.
Så även om skillnaden är rätt stor (Vilks verkar som konstnär i en demokrati, ship to gaza åker rakt mot en krigszon) så HÖR jag min egen dissonans.

Klart att de israeliska soldaterna gjorde fel, jag kan inte se det på något annat vis.
Att ta andra människors liv är ALLTID fel.

Karin S sa...

Ja, alltså, Israel ockuperar delar av Västbanken, har inget som helst stöd för det, och det är väl DÄR man måste hitta en lösning, antar jag.
Det är det jag menar med krig.

Wu sa...

Dilsa verkar vara en osedvanligt rattskaffens människa. Uppenbart tänkande, uppenbart påläst och insatt. Helt klart balanserad och svalt nordiskt osvensk. I svenska medier är det mästerskap i oreflekterad hets på nyspråk som gäller.

Märkligt att Dilsa får hållas!

Charlie Truck sa...

Jag känner att jag nog diskuterar saker jag inte vet tillräckligt om här. Jag har mest sett på fransk TV och då har fokus varit på att det var en turkisk båt och Turkiets starka reaktion. Men även franska europaparlementariker fanns på båtarna om jag fattat det rätt.

Jag läser som du inte tillräckligt med franska politiska bloggar-twittrare för att jämföra.

Anna sa...

Jag ser också paralleller till Vilks-historien och Gaza.

Vi har säkert varit med om det allihop: en kommunikation havererar och istället för att försöka förstå den andres argument och se att var och en bär sitt ansvar sätter man igång och anklagar den andre allt mer högljutt. Båda parter vill egentligen ingenting hellre än att vara sams och tycka om varandra igen, men det finns liksom en avgrund emellan...

Ursäkta denna parallell till äktenskapliga (eller utomäktenskapliga) gräl. Men finns det inte en viss koppling i fallet Vilks? Och kanske också Gaza?

Antingen har Vilks hela skulden eller så har han ingen alls, tycks det som. Ren som snö.

Så är det förstås inte. Han arbetar medvetet med en provokationsestetik som ju faktiskt inte gjort sig känd för att vara särskilt uppbygglig. Den är snarare konfrontativ och nedbrytande, och det är den konflikten som vi inte har lyckats hantera. Här har konstnären ett ansvar.

Mitt drag att göra en bildtolkning som öppnar upp för flera olika perspektiv var ett sätt att lösa den konflikten, men det tycks inte som om någon är intresserad av att följa det spåret.

Hur Mellanösternkonflikten skall lösas har jag inga förslag på. Dock tror jag att det är förhandling som gäller. Inte provokationer, som ju denna hjälpsändning tycks ha tolkats som.

Ship to Gaza är en internationell hjälporganisation.

Karin S sa...

Anna,
Ja, exakt så, vad gäller Vilks. Vilket då innehåller en sorts motsägelse som vi kanske får leva med.

Jag tänker ofta att det är en enorm skillnad i franskt och svenskt kynne, här i Frankrike så lämnar man liksom inte konflikterna bakom sig - de finns kvar, alltid i någons minne, vilket gör att det tar väldigt lång tid att fatta några beslut, beslut kan också alltid rivas upp, men det gör också att folk inte blir överkörda på samma sätt.
Man lever med såren öppna på något vis. Det fungerar så länge alla är överens om att man håller konflikten verbal.
(Själv tänker jag även att just mitt äktenskap innehåller sådana konflikter, så liknelsen är mkt bra. Men jag tänker också att dessa kan förändras med tiden, att man kanske inte alltid KAN göra så mycket. Man får vänta, typ. Något jag faktiskt menar att jag lärt mig här. Man kan leva i, och med, konflikter, de kan begränsas och behöver inte genomsyra allt.)

Och det är vad jag tror att man måste i Mellanöstern också. Utomstående får hålla sig till ord, bara ord. Inga båtar, inga grejer, inte ens några sånger.
Men hårt tryck politiskt, diplomatiskt och medialt, fast det sista måste i såna fall bli väldigt mycket mer nyanserat än det är nu.

Vad gäller konsten har vi ju så att säga i viss mån accepterat dess spelregler. Blir det oklart får man gå till rättsväsendet.

Men när det gäller verkligheten måste man väl ändå vara mer försiktig, tänker jag.

Tack för information om Ship to Gaza. Och vad gäller din tolkning av Rondellhunden kan man ju tänka sig att samma sak gäller den - det är liksom inte slut än.

Karin S sa...

Charlie, vi sitter i samma båt!

Wu, ja, Dilsa är ofta mycket bra. Jag tror definitivt att hon kommer att få hållas. Men om en etnisk svensk eller för all del etnisk svensk-jude (finns det?) hade fått säga samma saker kan man ju fundera över...

Magnus Pettersson sa...

Karin,

intressant post. Jag känner något liknande som Jacob och du, och då är jag liksom ni andra djupt kritisk till och bestört över den israeliska regeringens isolering av Gaza liksom till anfallet på båtarna.

Apropå Vilks får jag lust att säga det jag inte borde, nämligen att samme Mattias Gardell som nu begav sig till Gaza för bara ett par veckor sedan deklarerade att Lars Vilks mer eller mindre hade sig själv att skylla för attacken på Uppsala universitet, att lärosätet inte borde ha upplåtit plats åt denne tarvlige islamofob. Inte för att det spelar någon som helst roll, men jag kan tycka att Gardells svartvita världsbild och selektiva engagemang efterlämnar en fadd eftersmak.

Fast vem är väl jag att döma, som varken satt segel mot Gaza eller gått med i någon av alla otaliga facebook-grupper...

Wu sa...

Något stör det mig ändå att också Egypten har sin gräns stängd mot Gaza, om så preforerad med tunnlar i massor... Inga protester mot Egypten?
Varför? Jaha, Israel har hotat och omringat lilla Egypten, tvingat landet till underkastelse? Hur många fler länder är det nu som Israel omringat? Jordanien också? Hela Libanon är omringat det med. Tittar folk på kartan någon gång?
Antagligen är de många som är mentalt omringade av massmediernas bild av den enorma supermakten Israel...

Laura sa...

:)
http://www.youtube.com/watch?v=UJVb0BZEj0U&feature=related

Anonym sa...

http://ro.wikipedia.org/wiki/Charles_Aznavour
(ursäkta glömde förklaringen)

Laura sa...

Det ska naturligtvis vara ett KOMMA (blink till Karin) efter "ursäkta".

Anonym sa...

Tänka sig, jag skäms fortfarande inte för min IP-adress. Ehrm.

Karin S sa...

Magnus,
Tack. Jo, det blev en intressant tråd efter ett rätt vagt inlägg.

Wu,
Nä, kartan kollar nog inte folk så mycket på.

Laura,
Tack för länk.

Anonym,
Det händer att jag tar bort anonyma kommentarer jag ogillar eller kommentarer som är helt off topic. Om det nu är det du menar.

Laura sa...

Karin, du vet mycket väl vad jag menar. Damer, on en est, om man kan säga så.

Karin S sa...

Laura, det kan man nog säga... Men jag fattar inte vad du menar. Men det gör inget.

Laura sa...

Vad bra!
(Hoppas vi ses snart!)

Helena von Hofsten sa...

Angående de så kallade nätburna sociala medierna kan jag bara säga att Tusculum Förlag nu har en så kallad fanpage på Facebook - och det enda man behöver göra där är att GILLA.

Nå. Utan dessa så kallade sociala medier på nätet hade betydligt färre människor och redaktioner(!) känt till att det finns ett bokförlag som heter Tusculum och som ger ut ny svensk skönlitteratur - ej underhållningslitteratur.

Om det sedan hjälper försäljningen eller möjligheten att förlagets böcker recenseras på de stora tidningarns kultursidor, vet jag inget om - eller jo, det gör jag - det hjälper inte alls.

Karin S sa...

Helena,
Jepp, jag gillar, som bekant.

Själv har jag då dessa sociala medier numera som hobby mer. Det gör ingen som helst skillnad, so far.

Fast alldeles nyss skrev jag faktiskt en som jag tror retsam artikel på Newsmmill. Kanske får jag upprepa det i januari 2011?!

Helena von Hofsten sa...

JA!