måndag 30 augusti 2010

Skolstart

Det är helt fantastiskt att vara hemma igen.
Stan luktar stekt kött och dillutin och nybakat bröd och parfym och klorin och så en slinga cigarettrök på det. Folk rusar runt med dramatenvagnar och köper pennvässare.
Det gör vi med. Och skor. Och jeans. Och vi går till frisören och vi går till doktorn (det måste man för att få sporta här) och vi packar pappas kappsäck och vi tvättar konstiga grejer som vi inte brukar tvätta. Av bara farten.
Och barnen har vuxit ur en massa saker men även vuxit i andra saker och det blir påsar överallt med grejer som ska någon annanstans.

Samtidigt håller jag på och funderar på ett omslag till en roman. Jag skissar. Det går jättesakta och jag tänkte mig en sorts bakgrund av stiliserade gravmonument och vårdar (stil Montparnasse) men liksom blekta i ljust ljust grått och beige, som själva stan. Som gulnad spets mot gråsten ungefär. Och mot det en Händelse i kinesiskt tusch och färg.
Tänkte jag.

En fråga, kan man säga lirre om linjal? Eller är det något jag hittat på själv?

11 kommentarer:

FåtöljStrategen sa...

Nix, "lirre" är inget vedertaget begrepp.

Bengt O. sa...

Jo, men nu har jag vedertagit det. Har en plastlirre på skrivbordet.

(PS: vad är 'dillutin' ?)

Karin S sa...

Mina Herrar,
Vedertaget och vedertaget. Jag var inte säker, men tänkte att analogt med slirre, som däremot ÄR vedertaget, så kanske det finns.

Min mamma kallar det jag kallar Lacknafta för dillutin.

Lennart Erling sa...

Karin, kan inte låta bli att lägga mig i här. Är "slirre" = slips?
Och "dillutin" - finns inte i SAOB, SAOL, NE eller i någon av mina ordböcker, inte ens i gamle Östergren. Något släktskap kanske med engelskans "dilute"? Dags för de språkkunnige att gripa in.
Ha det!

FåtöljStrategen sa...

Enligt ett inlägg på nedanstående länk så ska Dillutin ha varit Shells varumärke för lacknafta.

http://www.proz.com/kudoz/german_to_swedish/tech_engineering/530452-petroleum.html#1357014

Karin S sa...

Lennart,
Javisst! Detta har vi diskuterat förut, har jag en känsla av. Men googling på slirre ger träffar, bra bildträffar också vill jag minnas, så där råder ingen som helst tvekan.

FåtöljStrategen,
Vad gäller dillutinet får man bara tacka för klarläggandet. Min mamma brukar ha rätt.
Och fö så vill jag gärna tacka

Bengt O
för vedertagandet av lirre samt utvecklandet av svenska språket med ordsammansättningen (som är så självklar då man ser den) plastlirre.

Nu hoppas jag bara på att ordet dillutin får en renässans och också, så småningom, blir vedertaget.

Karin S sa...

Samt kanske plastslirre?
Eller blir det för ormigt?

Agneta sa...

Dilutin förekom i vårt hem under min uppväxt. Fläckurtagningsmedel. Det finns faktiskt med i SAOL:s nionde upplagas sjätte tryckning från 1956. Jag har ett svagt minne av att det också användes för att avlägsna vax från bongolv vid någon årlig storrengöring. Kanske skedde det inte så ofta som årligen, men när det hade skett var doften av dilutin mycket märkbar. En inte särskilt behagligt doft. Men det vanliga bonvaxet som ströks över parkettgolven och sedan arbetades upp med hjälp av en texten till halkig glans, det doftade riktigt gott.

Något smek- eller öknamn på linjal kan jag inte komma ihåg att jag använt eller har hört.

Agneta sa...

Här är länken:
golvbonare

tror jag!

Karin S sa...

Agneta,
Tack för bekräftande av dilutin (ett l, alltså?) i Svenska Hem samt vissa (få?) upplagor av SAOL.
Vi använde det till att få bort stearin på ljusstakar med samt klibb efter klistermärken ibland.
Bonade golv tror jag inte att min mamma gjorde mer än möjligen inledningsvis. Men sen la hon nog av. Grannarna däremot hade spegelblanka golv, så de bonade nog.

Anonym sa...

Ja, dilutin stavas med ett l. Jag har SAOL i upplagorna 9, 11, 12 och 13. Endast i nian finns det med. Kanske kom SAOL 10 på sextio- eller sjuttiotalet. Då var också de flesta bongolv borta i och med att de blivit slipade och lackade, om de inte hade funnits i hus som blev rivna. Så sent som 1967 då vi med småbarn flyttade in i en funkislägenhet i Lund så drabbades vi av just bongolv. I huset fanns en golvbonare att låna. I mitten på sjuttiotalet fick vi golven slipande och lackade och vi slapp bonandet. Men fortfarande finns en skvätt bonvax kvar i en burk i städskåpet!

Är du säker på att din mamma hade bongolv? Om man inte ville att de skulle se äckligt fläckiga ut behövde de bonas. De tålde inte minsta droppe av väta. Med fyra småbarn blev det ständigt spill och dropp på golven, som verkligen behövdes hållas efter.

När jag bodde i Paris i början av sextiotalet och hade vänner som bodde i Cité Universitaire, så kom det där städerskor och bonade golven i studentrummen. Inte med maskin utan med någon sorts tjocka dukar som de ställde sig på och skrinnade runt med.