välskriven och bara en gång gjorde hon sig lustig över honom, nämligen
då han började fundera på att göra folkhemmet grönt och kallade det
för ett stort och heligt socialdemokratiskt projekt. Vidare var han
tydligen pigg på andliga sånger.
Att han genomdrev kommunaliseringen av skolan är mitt första minne av
honom och det har färgats av att min pappa var Saco-ansluten lärare.
Om det tyckte vi inte.
Att det inte var ett lysande beslut tycker jag också verkar framgå av
dagens diskussion, även om annat där tillkommer i den så kallade
problembilden.
Den skola Persson själv gick i, som hjälpte fram en begåvad statarson
är idag närmast spårlöst försvunnen.
Något man märker dånan läser svenska romaner för övrigt, har läst en
som var usel men åtminstone så pass spännande att jag läste den till
slut, språkligt dock otroligt torftig. Och så har jag påbörjat en
annan betydligt mer ambitiös men som verkar så genomtråkig att jag
släpper den efter trettio sidor.
Kan ni inte sluta att skriva om "klassresan" nån gång!?
Återgår till boxen och läser nu Bildt.
Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar