Vad hände egentligen med Marie-Antoinettes kvarlevor? Frågan hopar sig och jag orkar inte googla. Om någon vet är svaret välkommet. Har fört upp ämnet på tal här, men det hela utmynnade i oenighet. Sonen (som läser tyska) menade att den arma kraken dessutom, utöver att vara giljotinerad, var giljotinerad med en giljotin som ännu inte var perfekt. Suddig bila, typ. Så man måste göra om det.
Sonens far dementerade med huvudskakningar. Å det bestämdaste.
Jag tycker, förstås, att hela frågan, blev ännu mer absurd.
Annars tänkte jag skriva en bit om hur dåligt det franska skolsystemet är på att lära ut tyska. Engelska går bra, men tyskan haltar. Läraren är gammal och de gör ingenting. Jag har ingen som helst användning för denne sons kunskaper i ämnet ity de är obefintliga.
Vilket stör mig.
En grej till de är urdåliga på här: sånger och visor. De har fanimig ingen som helst gemensam repertoar. Urtrist. De bara pratar och pratar. Och även om de kan vara spirituella (ésprit) så finns det inga som helst garantier för den saken.
Slutligen läser jag korrektur och det är ingen sinekur. Kommatering. Jag önskar verkligen att jag hade lärt mig kommatering. Jag går helt på känn där. Semikolon däremot klarar jag fint.
Men förläggaren springer som en örn, som sonen säger, i och för sig inte om just henne. Och vad gäller kommateringen så verkar hon inte tappad bakom en vagn. Heller inte överkänslig.
En sista fråga: Har någon i min generation eller möjligen yngre, lärt sig regler för kommatering?
Inte börja en mening med Och är det enda jag minns. Och det gör jag hela tiden.
Hej.
7 kommentarer:
karin
en fråga om rytm och/eller betoning - jag uppfattar kommateringen som enbart ett redskap för hur texten skall läsas; alla andra eventuella regler (för vad som låter sig göras och inte göras med kommatering) är helt sekundära.
allt gott
einar
Einar, jag tror att det är så jag gör. Fast ibland ser det jag skrivit väldigt underligt ut då jag sedan läser det.
Det handlar väl om en sorts andning.
Ha, ha - läs högt - känns det rätt, är det rätt.
Jag förstâr din fundering. När jag läste pâ universitetet här insâg jag hur oerhört "floue" vâr syn pâ kommatering är jämfört med franskans ypperligt utarbetade och välgenomtänkta syn pâ saken. Inget lämnat ât slumpen vs andning och känsla. En fantastisk i frâgan bok är Jacques Drillon's Traité de la ponctuation française (Drillon som för övrigt är mycket läsvärd och precis i allt han gör...).
Det finns något oerhört metaforiskt riktigt i att de bakband henne, detta uttryck för total förnedring, som en desertör eller en spion. Och att hon ändå håller ryggen spikrak hela vägen. Precis som Lumumba på lastbilsflaket i ett annat snapshot 170 år senare blir hon, den avsatta drottningen som ska avrättas, mera mänsklig och samtidigt än mer imponerande.
Karin, på den här länken får man veta vad som hände med Marie-Antoinettes kvarlevor
http://en.wikipedia.org/wiki/Basilica_of_St._Denis
Scrolla ner till rubriken "Burial site".
Lillan
Stort tack för era kommentarer.
Vad gäller fransk kommatering så tycker jag att den ofta (men inte alltid) är viktigare då den oftare förändrar en menings betydelse. Det händer ibland på svenska också, men mer sällan tror jag.
Och Marie-Antoinettes kvarlevor fick vi så småningom ordning på i den andra tråden, men stort tack i alla fall!
Skicka en kommentar