PASKI SIR superior

Kroatien ligger utanför den europeiska unionen. Jag hade inte riktigt tänkt på vad det innebar för själva resandet innan jag reste, men blev varse att det då var som förr i tiden. Passkontroll med stämpel (vilket gladde mig på något vis), och så långa och omöjliga transportsträckor på flygplatsen här i Paris. Man fick åka ett litet matartåg mellan plan och bagageutlämning. Sen var det tjugo minuters förvirrande promenad till utgången.

Men, det var inte det jag skulle skriva om egentligen, utan det var att i och med detta så hade Zagrebs lilla flygplats en för sin storlek gigantisk taxfree. Eftersom jag hade lite kuna kvar tänkte jag att jag skulle köpa en flaska lokalt rött med mig hem. Någon sådan fann jag inte, däremot massor av whiskey-sorter och likörer. Lacoste-tröjor och rätt snygga handväskor.
Det enda som jag uppfattade som en lokal produkt var det här paketet. Det låg i en kyldisk. Kostade lika mycket som den 12 år gamla whiskey jag köpte till slut. Något jag inte hade begripit förrän jag hamnade i kassan. Men då gick det så bra att fylla på med kreditkortet.
Så jag köpte det, antagligen för att det liknar de julklappar vi slog in då jag var barn. Man skulle lacka paketen, och ha ett sigill. När jag gifte mig med en greve hoppades jag rätt mycket på en sån där ring med vapen som ju är tänkt för detta ändamål. Hittills har det inte blivit någon. I alla fall:

Nu tror jag att det är en ost. Men jag vet inte. Barnen tycker synd om mig för det och när jag inte svarar på vad den kostade så tycker de ännu mer synd om mig.
Jag har sagt att vi inte kan äta den förrän vi allihop är samlade samtidigt. Det innebär som tidigast i morgon.

Med andra ord, i morgon talar jag om vad det var.