Det var en ost. Inuti det fina paketet låg en vakummförpackad ost. Den var inte, som jag trodde, vit och lite mjölig, utan stenhård och mörkt gul innanför ett stearinskal som liknade putsen på husen om man ska vara sån. Tung. Den påminde om ett sånt där brett ljus man hade på 70-talet, ett av flera på en ljusbricka.
Jag tror att det tar ganska lång tid innan den tar slut.
2 kommentarer:
Ah, den ska avnjutas i små små tuggor alltså. Läge för mindfulness: att verkligen vara i ögonblicket.
Ja, jag tror det. Matvraket bland barnen insåg dock snabbt att den var god, och har nallat under em.
Kanske går den åt fortare än jag trodde.
Skicka en kommentar