Det verkar som om alla kollegor i den här sfären nu börjar fundera på bikinin. Eller olika sätt att äta fastän man inte äter. Hah! Sent ska syndaren vakna! Vem började deffa redan i januari?!
Jodå, yours truly.
Idag sprang vi. Och detta är ett problem. Det var urtråkigt. Verkligen urtråkigt. Vi höll väl på i ungefär tjugo minuter och det var precis lika tråkigt precis hela tiden. Istället för att låta tankarna gå fritt som man gör då man går, så funderade jag bara på att vi andades i otakt, jag och mitt springsällskap. När jag andades in andades hon ut och tvärtom. Och jag funderade på om man kunde göra liksom ett sånt där litet hoppsasteg som man gör när man inte går i takt (samma ben) med någon, fast med andningen. Men jag kom mig inte för med att försöka.
Jag fattar inte hur jag ska orka springa en mil. Alltså inte orka, jag kan ju gå i uppförsbackarna, det är inte det, men hur jag ska orka när det är så otroligt tråkigt.
Men, man måste ha kilometrar i benen står det i alla reportage jag läser.
Och folk har åsikter om ens skor och jag vet inte allt.
Över till något roligare. Nä, jag kommer inte på något roligare. Hörs,
9 kommentarer:
Men det blev ju roligt ...så fort det blev en text av det :)
Hm, ja jag tänkte ju det! Jag har nog missat det här med alla goda råd för hur man ska komma i bikinin till sommaren. Vid närmare eftertanke är det nog inget problem i mitt fall. Min bikini är så gammal att den håller på att lösas upp i olika beståndsdelar. Och jag har nog egentligen lagt av den där "biten". Jag tar en öl istället. Och jag varken springer eller deffar.
Men jag paddlar i alla fall! I en s.k. kajakergometer i väntan på att min egen kajak kan komma i sjön. Så det så. Kanske får en snygg rumpa av det med. Eller plattare mage.
Traktar du efter en snygg rumpa finns en superb övning, utfall med eller utan hantlar, men pass opp! Den är grym. Gör inte för många första gången. #linkar
Gabrielle B,
Kul att du tycker det. Jag var mest sanningsenlig vilket sällan känns kul.
Gabrielle RW,
Jag tar också en öl istället! Men efter det där jäkla loppet.
En kajakergometer?
Har du foto? Låter väldigt spännande. Lite som en sån där träningscykel fast kajak?
DET kanske man skulle ha?
Anna,
Det där tycker jag är ett problem med i stort sett allt. TRÄNINGSSKADOR. Funderar på att ta upp det snart. Här i bloggen, alltså.
Men hantlar vågar jag mig inte på.
Vet du vad? Det är precis just det som gör att jag aldrig springer i sällskap. Jag blir så trött av/på att höra den andra flåsa.
Jag har sprungit i 27 år (inte oavbrutet) men inte någon gång i sällskap sedan skoltiden tvingade mig till det.
Ensamspringande främjar tankeflyt. Prova det.
Promenad i uppförsbackar kan nog ersätta en hel del springande för övrigt. Finns gott om uppförsbackar där jag bor...
Å ena sidan: Rör man sig tillräckligt fort och pratar mycket kommer ingen att lägga märke till dina badkläder.
Å andra sidan: Löpning är beroendeframkallande när man/kvinna väl kommit över tröskeln. Det är rent av en meditativ sysselsättning. Andningen och löpstegens rytm blir som ett mantra.
/Sopis
Annannan och Sopis,
Tack för uppmuntrande tillrop.
Okej, jag ger det en andra chans. Och jag tar mig ut ensam. Jag satsar på uppförsbackar.
Sen får vi se.
Sluta spring - fortsätt promenera!
Ja, Helena, det lutar ju åt det. Fast då torskar jag i det där loppet. Man måste "ha kilometer i benen" förstår du.
Kanske kunde jag gå i bara uppförsbackar? Då tar jag mig ned till Seine och sen går jag mot valfri kulle. Det kunde vara ett projekt.
Man får se.
Men jag tänker ta mig runt i Midnattsloppet. Sen släpper jag det här.
Skicka en kommentar