Jag har börjat lyssna på radio. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig men jag tror att det har ett samband med att jag inte skriver på romaner. Och så är radion inte så krävande heller, visserligen säger den hela tiden efter programmen att man kan gå in på den och den sidan punkt sr, men då tänker jag att nähädu, gubbe lilla, det gör jag inte. Här blir det inga reaktioner. Jag tiger. Som muren.
När jag inte står ut med den svenska radion (bokföljetong, husmorsjox t ex, det orkar jag inte med) går jag över till den franska. Och när den blir för jobbig så går jag över till FIP, som är en musikkanal för långtradarchaffisar, eller om det bara är för långa resor. Populärmusik men inte så jobbig, på gränsen till kultiverad, mycket jazz etc.
Igår hörde jag en ung fransk musiker som jag tror var violinist. Han älskade den tyska romantiska musiken, räknade upp alla bra kompositörer, Hayden, Bach, Beethoven, och tyckte i stort sett att resten var skräp. Jag blev lite glad av det.
Och sen läste jag den här artikeln: En upprättelse för den tyska kulturen. Som jag blev både glad och ledsen av. Intressant var den i alla fall.
Och så tyckte jag att JCB var lysande när han berättade om sin morgonläsning av DN. Just det där smått förtvivlade tonfallet han har känner jag så väl igen mig i. Herregud, tänker man då. Hur fan kan de? Hur orkar de, hur kommer det sig att de aldrig stöter på motstånd?
Bra nyheter: Karol Józef Wojtyła saligförklaras 1 maj. Om han så småningom blir helgon har jag inte fattat, det är ju en lång historia. Men troligt är det väl. Jag skriver hans namn här, och inte hans namn i ämbetet, vid en diskussion jag lyssnade på påpekade en av deltagarna att man helgonförklarar en människa, inte en påve. Inte för att jag riktigt fattade det, men bäst att ta det säkra före det osäkra.
Idag är det grått och tio grader kallare. Jättebra.
Slutligen tycker jag att överskriften är kass, konsumerar man verkligen media? Äter upp, liksom? Jag tycker inte det. Men orkar inte komma på något bättre.
14 kommentarer:
Âh, FIP. Bästa kanalen ever - alla dessa musiker jag upptäckt tack vare denna formidabla kanal. (Och FIP damernas röster är ju en fransk legend i sig). Som fattig student vann jag i snudd pâ en biljett i veckan till teaterpjäser, konserter, utställningar. FIP = en grundsten i det parisiska livet?
Ja, jag tror det, jag gillar verkligen också FIP.
Karin, begreppet "kulturkonsument" har jag alltid betraktar med förakt. Det vill göra gällande att lyriken, musiken, bildkonsten, filosofin etc. är något jag rusar runt på stan för att slänga ut lönen på, medan den verkliga kulturen - själens odling om du vill -motsätter sig själva konsumtionsbeteendet och det sociala mönster som uttrycks med orden: "Jag handlar, alltså är jag". Delar din uppfattning om JCB:s lysande artikel men undrar fortfarande vem somn i DN skrev texten (den finns ej utlagd.
Här i sjukbädden nöjer jag mig annars med litteratur.
Kanske ett stickspår, men med påvens kanonisering är ju datumet intressant. Jag har en känsla av att man i Polen är intensivt sysselsatt med att tömma 1 maj på den socialistiska bottensatsen och istället förse dagen med nya innebörder. Polens EU-inträde 2004
förlades också till 1 maj och nu detta...
Tack för tipset om den tyska artikeln; jag har inte hunnit läsa ännu (dottern vill att jag ska "bygga" ett koger åt henne) men det ser bra ut.
Och i dagens DN inleder Maciej Zaremba sin reportageserie om svenska skolan. Läggs väl så småningom ut på nätet. Stort fokus på 90-talets managementtänkande. (Då titeln "rektor" byttes ut mot "platschef".) Det där får vi återkomma till...
JCB, kan du säga mig vem som skrivit texten om Alexandriakvartetten m.m. i DN?
Skolserien ligger redan ute. Artar sig till något riktigt intressant.
Thomas, artikeln skrev av Jonas Thente (i vanliga fall en av få läsvärda skribenter på DN).
Tack för svaret. Han har sina sidor den mannen, ibland blir man lycklig av att läsa honom, ibland känns det bara förutsägbart.
Thomas,
Håller med. Det är inte ett bra ordval. Ordet konsumentmakt tangerar något liknande, som om det inte fanns någon etik längre.
Vilket det kanske inte göra alla gånger.
JCB,
Ja, jag tänkte också på det, 1 maj är ju egentligen "taget", tänkte jag. Nu vet jag inte hur mycket Polen har att säga till om den där processen, den styrs väl av Vatikanen? Däremot EU-inträdet.
Du är något på spåren här...
Och tack för tips om ny Zaremba-serie. Skolan börjar liksom (äntligen) flyta upp till ytan verkar det som, i det allmänna medvetandet. Och det kan vi väl tacka de usla svenska resultaten i diverse internationella tester för. Har vi tur så börjar man så småningom göra något åt den?
Båda,
Thente är i mina ögon ojämn, eller kanske mer opålitlig, ibland bra - ja, men ofta rätt så uppfylld av sin egen person. Så jag är skeptisk till honom.
"Kulturkonsumenter" konsumerar vad "kulturarbetare" producerar. Mervärdet tar Bonniers hand om.
Karin,
vi får ha en lång diskussion om Zarembas skolserie när den är avslutad. Nästa del kommer (tror jag) på tisdag. Det är briljant, som alltid, och jag hoppas mycket på fortsättningen.
Det man eventuellt saknar är den större kontexten; skolan var ju inte den enda institution som (slutgiltigt) slogs sönder på 90-talet. Jag tänker att det var många trådar bakåt som kappades under de åren. Och att 90-talet på det sättet är en fortsättning på något som påbörjades på 60-talet.
Allt det Zaremba säger om skolan gäller även media. Och förmodligen en lång rad andra arbetsplatser. Ut med kompetensen, in med olika koncept...
Pardon, jag menade "kapades", inte the most ugly "kappades".
JCB,
Jag fattar vad du menar. Jag tyckte nog också att den var lite kontextlös för att vara Zaremba, den där skolan han beskrev var ju helt vettlös, men hur representativ var den egentligen?
Men skolan har äntligen seglat upp som diskussionsämne - det tar han ju upp. af Kleen skriver i Expressen, också läsvärt, om friskolorna, hans andra artikel i ämnet läste jag igår.
Och så läste jag en enastående intressant grej på via lärarblogg, i Huvustadbladet diskuterar man varför de svenskspråkiga skolorna i det annars lysande Finland har mycket sämre resultat i PISA. Jo, du läste rätt, där ligger de i mitten eller strax över mitten och ett av svaren verkar vara att många barn har inte svenska som modersmål, trots att de går i en svensk skola.
Vilka slutsatser man nu ska dra av det, men de är ju rätt långtgående.
Han tar också upp att unga människor läser mycket mindre idag (generellt) än de gjorde för tio femton år sen. Det kan vi väl tacka nätet för.
Alltså, inte för att jag tror att skolor och lärare blivit bättre av kommunaliseringen, men nog finns det andra faktorer som påverkar.
Nu märker jag att jag nästan börjat smygdiskutera det här här. Kanske knåpar ihop ett inlägg under dagen. Eller också inte.
Om du hinner skulle jag gärna läsa ett ihopknåpat inlägg! Jag minns när du skrev om skolan på Newsmill, det var väldigt bra.
Det jag själv tycker verkar mest skrämmande med den svenska skolan är frånvaron av alla övningar som erfordrar koncentration. Det är som om skolan förvandlats till en curlingförälder som menar att barnen oavbrutet måste bli underhållna... Men om man aldrig lärt sig att göra en och samma sak under en längre tidsrymd blir det svårt senare i livet.
Jag har ett mycket starkt minne av den morgon när påven Johannes Paulus just dött. Kanske är detta inte god sed, men jag skickar ändå en länk till mig själv; jag BRUKAR bra göra det i UNDANTAGSFALL.
http://bodilzalesky.com/blog/2005/06/03/en-alldeles-sarskild-morgon-i-zgorzelec/
Skicka en kommentar