fredagen den 2:e september 2011

Elitfeminister

Jag blir inte klok på det här ordet. Folk använder det som skällsord. T ex här. Om man nu inte gillar feminister, varför kallar man dem då för en elit? Elitidrottsmän är okej, eliten inom forskningen antagligen också. Eliten inom i stort sett allt är okej, eller?
Visst, i Sverige finns förakt för eliten, eller eliterna. Gäller ju även Horace och gänget, som ofta bemöts med misstro.
Men inte fasen skriver man elitakademiledamöter vill få oss att läsa Nobelpristagare, som rubrik.

Om jag inte gillade feminster (vilket jag inte alltid gör, men det händer) så skulle jag kalla dem något annat. Medelmåttsfeminister. Moralistfeminister. Fast ännu hellre dumfeminister, slentrianfemister och Perssonfeminister - minns att Göran Persson ansåg sig vara feminist. Det var då jag själv insåg att jag antagligen inte var feminist.

Samma sak med "pk-eliten". Om man nu tycker att den är begränsad och moraliserande, varför kalla den för elit? Vissa journalister kanske vill styra och ställa med folks värderingar, men det är ju faktiskt inte de som bestämmer. Så någon elit på det sättet, som forna tiders överhet, är de ju inte.

Detta apropå på ett inlägg hos Annaa Mattsson, som inte alls handlar om elitfeminister, utan om en antologi om skilsmässor, vad jag fattar. Fick en känsla av att t ex Gabrielle var sugen på det.

Själv är jag försiktigt positiv till eliter, i alla fall en del. Hej.

20 kommentarer:

Bengt O. sa...

Via JCB:s blogg hittar jag en artikel i AB om Kamprad och därifrån klickade jag av nyfikenhet in på kulturchefens blogg och hittar följande: "gamla nazister - de tar avstånd från judeutrotningen, men det elitistiska, konservativa grundackordet dunkar alltjämt".

Så eliten är farliga grejer. Det är också "Kultureliten" som strypt det fria ordet på tidningarnas kommentarsfält har jag just läst.

Karin S sa...

Ja, "kultureliten" glömde jag visst. Nästan lika farlig som det nazistiska grundackordet, får man väl anta.

Gabrielle Björnstrand sa...

Penningeliten är nog den vanligast förekommande numera; utan några som helst andra kriterier. Men de klampar inte runt med sin "elitism" på samma sätt som vissa andra. Spargrisar stilla står, de märks inte. Bankerna skulle inte tycka om det.

Anna Brodow Inzaina sa...

Jag är också "försiktigt positiv till eliter", fast kanske lite mer än bara försiktigt. Jag anser att det är viktigt med eliter, fast det är ännu viktigare att eliten har folkets förtroende, annars uppstår en akut legitimitetskris.

Eliter som inte har den breda befolkningen med sig möter förr eller senare förakt, motstånd och uppror, inte sällan med våld som vapen. Negativt laddade begrepp som "elitfeminister", "Pk-eliten" och "kultureliten" kommer ur detta växande glapp mellan eliten och befolkningen i övrigt, som vi kan se på vissa områden.

I frågan om kultureliten - som jag själv som aktiv kritiker räknar mig till - ser jag ju en stor risk i att odla en estetik som bara en liten klick förstår sig på och bryr sig om. Det är långt i från de tankar om en demokratisk kultursyn som 1960- och 70-talets radikaler odlade.

Karin S sa...

Gabrielle,
Penningeliten finns förstås. Men knappast som skällsord, väl?
Men nog är det en av de eliter som spårat ut mest, eller kanske har själva systemet kajkat. Vad vet jag. Nåt lurt är det i alla fall.

Anna,
Gillar! Och håller med. Har ett likartat förhållningssätt, inbillar jag mig, även om jag väl inte kan räknas in i någon elit. Författareliten? Never heard of. Man kanske skulle starta den...

Anna Brodow Inzaina sa...

Karin, jag ser eliten som det utbildade skikt av intellektuella, författare och konstnärer som tar en plats i offentligheten - dit hör du! Om vi odlar en alltför snäv konstsyn med nyansskillnader som bara vi själva förmår se, då är det en elitism i negativ mening. Men eliter måste finnas, absolut.

Gabrielle Björnstrand sa...

Själv har jag väldigt lätt för det där med eliter: Eliten är helt enkelt de författare, konstnärer, forskare och vänner som jag gillar bäst. Inklusive mina egna bästa verk och dagar. Min vitalitet, uppfinningsrikedom, generositet och fighting spirit; det där som gör att folk alltid minns mig. Här har ni nu inget annat att gör än hålla med ;). Darlings!

Karin S sa...

Hehe. Jag märker att vi håller på att bilda en liten självutnämnd elit. Okej, jag är PÅ.

Bengt O. sa...

Och vi i verklighetens folk står där i stum beundran ;-)

Gabrielle Björnstrand sa...

Skrattande och verkliga elit-poliser; vi är kvalitérnas Daily Show!

Gabrielle Björnstrand sa...

Fast det var ju synd att jag inte ens kunde stava till kvalitéer, just nyss ;)

Agneta sa...

Ska man tro Google så förhåller det sig så här uti Sverige

"elit" rakt av och helt obestämt ger 11 900 000 träffar
"eliten" i aningen mer bestämd tappning ger 887 000
"elitidrott" 152 000 "elitidrotten" 48 500 "elitidrottare" 211 000
"kulturelit" 46 300 "kultureliten" 52 100
"PK-elit" 11 500 "PK-eliten" 13 800
"elitfeminister" 4720 "elitfeministerna" 2 290 "elitfeminism" 221 "elitfeminismen" 178
"idrottselit" 2 810 "idrottseliten" 3 490
"konstelit" 751 "konsteliten" 2 290
"forskningselit" 645 "forskningseliten" 334

Alla resultat är från sidor skrivna på svenska och med sökordet inom citattecken.

Tummeliten har jag inte sökt på!

Jorun sa...

Den här artikeln gillade jag, apropå skilsmässoboken som jag inte läst och knappast kommer att läsa: http://www.aftonbladet.se/kultur/article13589820.ab

Gabrielle Björnstrand sa...

Agneta; kul med en rejäl statistiker som sätter siffrorna på platsen för det försvunna subjektet.

Tummeliten är bra, kan bo under en kantarell, har jag för mig ;)

Karin S sa...

Jorun,
Nä, jag tror inte heller att jag läser skilsmässoboken, men tack för länken.

Agneta,
Ja, det var ord och inga visor, eller möjligen lögn, förbannad lögn och statistik?:)

Agneta sa...

Gabrielle -> Just kantarellen minns jag inte från sagan om Tummeliten. Kommer ihåg att Tummeliten var yngst av sju bröder och pytteliten samt mycket listig.

Karin –> En visa kan du i alla fall få!

Ett, två, tre, fyr, fem och sex och sju

Ut i skogen tåga alla nu.

Far går först och Tummeliten sist,
Tyst det är, ej rörs en enda kvist.

Solen än ej stigit ur sin bädd,

Mörk är skogen, så man kan bli rädd.
Men sju bröder, fast de äro små,
Ta sig nog fram i världen ändå.

Kära far och mor, godda’, godda’,

Gråt ej mera, vi må alla bra.

Jätten sover, han oss inte ser,

Och vi tro han vaknar aldrig mer.

Karin S sa...

Hej båda,
Jag konfirmerar Agnetas grej om Tummeliten. Googlade lite nu och inser att det även finns Tummelisa (HC Andersen), med illustrationer av E Beskow.
Är det den lilla flickan som är mindre än en apelsin? Den bilden hittade jag i af inte.

Sången kan jag Agneta, sjunger den ibland för min yngste son, samt då och då Mors lilla Olle.

Agneta sa...

Bilden med apelsin, om du tänker på är säkert denna ur Beskow-sagan SOL-ÄGGET

Här är en bild av Elsa Besokw ur ur Tummelisa

Gabrielle Björnstrand sa...

Apropå pratet ovan kom detta som ett brev på mailet:

Karin S sa...

Kom vad?