Ovanligt tyst här. Frågade yngste sonen vad han gör, han är den enda som är hemma numera på onsdagen. Skriver en bok, svarade han.
Se där.
Den är jätteläskig, Jorden blir dålig heter den.
Ja, det låter ju hemskt.
Nu har jag läst första sidan. Det handlar om ett monster som jagar sonen och hans tre kompisar med en yxa. De ska tydligen skriva denna bok tillsammans. Trevligt, tycker jag, trots allt. Att någon vill skriva böcker. Det äldsta barnet vill gå på något i stil med Handels, det finns tusentals såna skolor i det här landet, jag har aldrig förstått mig på dem. Han som inte lär sig tyska tror just nu att han vill bli läkare. För att det inte är så långa studier, som han säger.
Vilka är hans informationer, kan man undra.
Han hinner nog ändra sig.
Yngste sonen vill inte bli arkitekt utan den som bygger. Han satte ihop sina ikeamöbler själv häromdagen, åtta år gammal. Jag tyckte att det var rätt duktigt. Vi skippade distansplupporna i stapelbara stolen, vi har ju bara en. De var för hårda att skruva.
Själv vill jag rita små monument. Helst. Kan bli svårt. Får nog börja med en monumentblogg istället.
Hej,
8 kommentarer:
Det låter så trevligt alltihop, utom "Jorden blir dålig", men det är ju sant. Den lär bli dåligare innan den blir bättre.
Barn har ofta sinne för väsentligheter. Och yxan kan ju ses symboliskt, liksom monstret. En symbolistisk realist, på åtta?
Ja, titeln har inget självklart samband med innehållet, tycker jag. Nu är historien sex sidor lång och jag har inte orkat läsa den. Åttaåringar är ännu inte fullfjädrade författare, kan man också konstatera.
Ändå blev jag glad att han försöker.
Härligt när barnen vill skriva. Dottern (10 år) håller sig till det kortare formatet och skriver helst dikter (eller poesier som hon själv kallar dem). Än så länge är stilen frimodig och världen härlig. Hoppas hon hänger i med skrivandet även framöver.
SMÅ monument tycker jag låter fint. Det finns alldeles för många alldeles för stora monument.
Petra,
Ja, det är kul, de vill liksom upptäcka något, tror jag, eller de är på spåren det där som är att upptäcka genom skrivandet. Hoppas också att din dotter fortsätter.
Bodil,
Ja, små behändiga monument. Inget i motorvägsskala. Gravar, kanske statyer, i alla fall socklarna. Sånt.
Ha, ha, "Jorden blir dålig" är den mest suveräna titeln jag har hört. Vilken begåvning!
Åh, vilken fin familjescen.
Jag har också en son som har börjat skriva, poesi! Han visade mig en dikt häromdagen, och du kan tro att jag var stolt mamma! 22 år och fullfjädrad.
Åtminstone enligt min bedömning, men den är en aning partisk. I alla fall, det fanns mycket ljud i dikten (han ägnar sig mest åt musik) och stolar (han är möbelsnickare) samt en massa bråte som hör verkstaden till.
Mest imponerande var nog att dikterna kom till honom (hade det funnits kursiv här skulle jag ha markerat det). Orden kom till honom, som han sa, och dikterna var färdiga på några minuter. Tänk vad jag blir avundsjuk.
Wow, Anna! Låter bra.
Ja, dikter kommer nog flygande. Jag har en till på g. Den börjar En udda strumpa. Känns som om den kan ingå i samlingen vardagspoesi.
Heja på sonen från mig!
Skicka en kommentar