fredag 11 november 2011

Panerad arkitekt

med majonäs och småstekt potatis. Småaktig säger telefonen. Såsstekt säger jag.

Vad är det som gör livet värt att leva? Den frågan ställer de flesta av oss så gott som dagligen. Men svaret låter vänta på sig.

Nu har jag fattat. Det är paneringen. Man måste panera livet och lovet och resten av filén. Utan panering stannar Sverige. Utan panering står husen stilla. Och hur skulle det se ut? Ni kanske inte panerar som ni borde. Det kanske är därför det ser ut som det gör.

Panering är krångligt, men värt besväret.

Jaha. Och när man lärt sig panera, då måste man inse att det är dubbelpanering som gäller. Det säger inte bara Merkel.
Dubbelpanering innebär först mjöl sen pensla med ägg sen ströbröd. På så sätt får man även panerad arkitektur. Kanske stadsbyggnad. Svårt att säga men jag tror att med panering kan man komma längre än till månen.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Dubbelpanerat är grymt som kidsen säger. Min sons favoriträtt är dubbelpanerad (det går lika bra att doppa de mjölade filérna i ägg) Gös som pappa har byxat noga så att alla ben är borta.

Karin S sa...

Jepp. Grymt är ordet. Men jag ogillar kladdet, därav pensling.
Byxa?

Gabrielle Björnstrand sa...

Panerad skatteplanering? Panerade skidor? Eller bara alldeles vanlig femårs-panering?

Karin S sa...

Det får nog heta skattepanering i såna fall. Samt planande skidor, vatten. Femårspanering däremot, det skulle jag vilja ha.

Panering är liksom allmängiltigt på nåt vis.

Anonym sa...

Byxa kallas det när man tar bort eventuella ben som finns kvar i filén längs en rand i mitten. Man skär liksom bort ett smalt band, och slutresultatet (filén) liknar då en byxa, därav ordet.

Kolla ex. här då de byxor en aborrfilé:

http://www.youtube.com/watch?v=DYmoiH7lfSg

Anonym sa...

Ca. 0:55 in görs själva byxningen.

Karin S sa...

Jag fattar. Jag brukar dra dem med en liten handikapptång jag har. Men tack för upplysningen, som jag ju bad om!