Elfenbenstornet skriver idag om den svenska nyborgerligheten. Med utgångspunkt i en artikel av Elise Claeson i SvD summerar han att någon svensk konservativ borgerlighet i själva verket inte finns. Alla svenskar är i grund och botten en sorts sossar, något jag kan skriva under på efter femton år i utlandet.
Samtidigt, europeisk konservatism ser inte ut som amerikansk. Europeiska konservativa står till vänster om amerikanska.
Om inte annat fick jag mig själv en tankeställare när jag gjorde två olika tester på var jag stod politiskt. Den första, som jag förmodar är amerikansk, ställde mig i ett vänsterliberalt fält, i närheten av Gandhi. Det är inte så svårt att hamna där, man behöver bara vara emot dödsstraff så är man i princip i hamn, vad jag kan se. Gör jag däremot Axess partikompass så hamnar jag tryggt i någon sorts vag (svensk?) borgerlighet. Oklart vilken.
Och fransk borgerlighet då? Ja, om man ska snabbsammanfatta så är den mer konservativ än svensk, men fortfarande mindre än amerikansk.
Jovisst, det kan tyckas självklart. Men det var rätt kul att se det på pränt.
4 kommentarer:
Gjorde också dina två tester. Ghandi, Dalai Lama, du och jag - vilket gäng! Om inte vi kan rädda världen vem skall då kunna göra det?
Axesstesten var mera intressant. Utan att gå in på detaljer kan jag nämna att jag fick ungefär samma sympativärden för två partier som ligger rakt emot varandra på den politiska skalan. Dessutom avvek mina resultat kraftigt från genomsnitten för de olika socioekonomiska, yrkes- och åldersmässiga grupper som jag anses tillhöra. A square peg in a round hole, that's me...
Ja, eller hur?!
Fast visst var en del frågor i den där amerikanska varianten rätt märkliga med en europeisk blick?
Jag tror att man kan landa i USA och som europé (svensk?) tro att man är vrålkonservativ men i priincip bli tagen för kommunist där!
Aha, då du är extremist?! Du vet väl att höger- och vänsterextremism liksom möts på andra sidan av en cirkel?
Fast det stämmer illa med ditt första test. För i såna fall är man nog rätt auktoritär, och det vet jag inte om du är.
Du FÅR maila och tala om!
Själv var jag en blandning mellan kristdemokrat och centerpartist, två partier som jag aldrig lagt någon röst på.
För att knyta an till den franska borgerligheten:
Visst står den franska borgerligheten till höger om den svenska, men det finns ändå en hel del socialistiska inslag i den franska staten som består trots högerstyre. Som hela konceptet "fonctionnaire" (lägre lön och arbetsbörda, livstidsanställning, lägre pensionsålder, ...) och till viss del "les acquis sociaux" rent generellt.
Det är trots allt anmärkningsvärt att ha ett så välutvecklat socialt skyddsnät efter så många högerregeringar. Fast frågan är om man skall kalla det höger nu, när vänstern är under avveckling?
Hej Hanna,
Ja, det här framstår som en paradox för oss skandinaver, men som jag har förstått det så byggde ju hela Västeuropa välfärdsstater under efterkrigstiden, det är inget specifikt skandinaviskt, eller svenskt. Och både i Frankrike och Tyskland skapades dessa stater av högern, gaullister och kristdemokrater.
I övrigt håller jag med dig, fransmänen tror ju fortfarande på en stark stat, mer än svenskarna gör vid det här laget, och det verkar gälla både höger och vänster, så ibland kan man tycka att den där höger-vänsterskalan är rätt missvisande.
Skicka en kommentar