Det är något så hjärtskärande med den här tiden. Allt tar liksom slut. Normalt sett ska skolan sluta och man ska över till en annan värld, lika rik, men annorlunda.
Om man är barn är det så, eller var det så. I mitt minne är det så.
Men nu är jag ju stor och ska liksom ordna dessa världar åt andra. Scoutläger och segling och Sverige och Frankrike. Biljetter och datum och så vidare.
Och överallt tycker jag att det är helt omagiskt. Det är som att vara scenmästare och dra i trådarna till kulisserna men bara se baksidan. Rep och ställningar, typ.
Vad händer egentligen med minnet? Hur gör det för att förgylla, försköna, sålla, salta, peppra och beströ med glitter?
Våfflor t ex.
Jag gör aldrig det till mina barn. Kan en barndom vara förtrollad utan att man någonsin får våfflor?
Jag tvivlar verkligen starkt på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar