Läser med både skepsis och intresse DNs artiklar om "Folkhemmet".
Här är den första, av Maria Sveland, allas vår folkhemska Bitterfitta. Jag kan inte hjälpa det, men för mig är just Sveland med sin boktitel och det jag läst av henne (dock inte själva Fittan, får man skriva så här? Ja, det måste man ju få, det blir ju en konsekvens - som man säger i Sverige) det mest helyllepräktiga och folkhemska man kan tänka sig. Att jämföra då med hennes franska motsvarigheter - ett gäng psykoanalytiker med vassa tungor, syrliga leenden, strikta dräkter och helt verklighetsfrånvända vänstersympatier. Om man jämför dem - ja, då känns Sveland både naiv, präktig, okonstlad, vulgär jomen visst är hon då hon brölar att det är för jääävligt, allting, och - och det smärtar mig lite att säga - astråkig. Något saknas hos Sveland, låt oss kalla det esprin, i brist på bättre.
Nå, i artikeln går hon med vanlig iver loss på familjen, den svenska som hon uppfattar den idag.
Och det är klart att jag inte känner igen mig, det där landet hon beskriver har jag aldrig levt i.
Sen kommer PM Nilssons. Han kunde nästan vara hennes kille, eller far till hennes barn åtminstone. Präktigt som en Bitterkuk? Sorry, men jag kan inte låta bli! redovisar han sina föräldraledigheter och daghemsval. Vidare gör han så gott som ingen skillnad på moderater och socialdemokrater och där tycker jag att han har en poäng, jag ser inte heller någon större skillnad på dem i dagens läge. Men annat han skriver: "Utbildning och vård är bra i Sverige." Visst, allting är relativt, men jag kan försäkra att det finns bättre. På rätt många ställen. Men visst nej, det var i Folkhemmet vi var. Jajo, då finns det ju inte förstås.
Han har en totalt rationell och fullkomligt astråkig syn på vad som är politik och ett samhälle, han också.
Känner jag igen mig i hans Folkhem då? Kanske. Eller det är väl de här människorna som bor i de nybyggda villorna i den kommun jag växte upp. Mina f d klasskamrater. Nya hus, nya kök och nya bilar och leksaker. Båtar och närheten till naturen är vad de tycker om.
Och visst röstar de borgerligt, kanske på moderaterna, vad vet jag, och visst är de en produkt av just folkhemmet, liksom jag själv, om nu det var folkhemmet. Det där stället där vi växte upp med simhall och skolor och ingen kyrka och inget hus byggt före 1960.
Nå, PM Nilsson är inte bitter, det kan man inte säga, snarare högoptimistisk och fullkomligt framtidsvänd. Han saknar historia. Djup. Schatteringar.
Folkhemmet. Jag tror inte att någon av dessa två är det på spåren. Folkhemmet är över i det ögonblick då den svenska befolkningen tappade kontakten med sin historia. När åttio procent av befolkninge hade en bostad som producerats efter 1960. Alla möbler från Ikea.
I folkhemmet finns inga koffertar och inga hjälmar från de båda världskrigen. Inga gamla granater och inga fläckiga trasiga klänningar från slutet av 1800-talet.
I folkhemmet bor alla i Hammarby sjöstad i lägenheter som liknar röntgenplåtar - allt syns och det är bara bra för ingen har något att dölja.
Folkhemmet saknar fullkomligt lik i garderoben, för garderoben är nybyggd och ingen garderob utan förvaring.
I folkhemmet är alla likadana och tror på samma saker och den som påstår något annat har fel och är så korkad så honom eller henne behöver man inte ens bemöta.
Folkhemmet är den maximala utopin där alla har glömt varifrån de kommer. Finns det i dagens Sverige?
Det skulle inte förvåna mig.
10 kommentarer:
Jag håller med om Sveland: hennes bok, med dess outtalbara titel, var bland det tråkigaste jag läst (och jag har läst en del tråkigt). Hon kan inte skriva. Dessutom är hennes åsikter grovt förenklade.
Björn,
Jag vet. Jag började på hennes bok, läste första sidan där hon redan hade gjort sig omöjlig i mina ögon. Jag har inget emot svordomar och ord vi inte använder här, men jag menar att de ska användas sparsamt för att berika språket, inte slentrianmässigt då blir det bara vulgärt.
Och hon verkar ju ha hängt upp sig på en enda grej, sånt är alltid svårt i längden också. Men det är hon för all del inte ensam om.
Jag kom fram till att man nog inte ska läsa om samhället i tidningarna, det blir så platt och ytligt och OVERKLIGT på något vis.
Hellre då skönlitteratur ELLER bra fackböcker, vilket är enklare att få tag i.
Grattis till dig som orkar! Jag började läsa Svelands artikel men imploderade av tråkighet.
Jag tjuvläser en del moderna svenska böcker på Åhlens. Hittills har jag inte hittat något jag skulle vilja lägga mina egna pengar på. "Jens Lapidus" - herre gud, om jag nu skall dra till med en svordom.
Tack, tack! Jo, här försöker man hålla ut, men gudarna ska veta att det inte är lätt alla gånger. PM Nilsson är inte precis någon lustigkurre han heller, men han gnäller inte. Är nästan förbluffande nöjd, vilket också förvånar.
Jens Lapidus? Jag läste hans första och tyckte att den var rätt bra. Han hade åtminstone en medveten politik för sina gestalters svärande.
Och en hel del andra poänger också. Tyckte jag alltså.
Detta inlägg tilltalade min historiska sensibilitet.
Kul. Jag tyckte mest att jag svor, jag.
Det här inlägget retade mitt kommentarscentra som få.
Grejjen med Maria Sveland är väl att hon har gjort karriär på ett stoff som hon innerst inte bottnar i. Hon skrev den där boken för att sätta ner foten gentemot sin rätt så slappa kille, varpå han föll isär, kröp till korset och fattade att vara jämställd på riktigt, varpå 2 saker hände: 1 Sveland hade inget att skiva om längre, 2 Alla ville att hon skulle skriva mer.
Ang folkhemmet - jag vet inte om jag håller med dig i din bild av Sverige. Historielösheten, jovisst, vi utkämpar väl en rätt ojämn kamp mot det som är snabbkonsumerat och kommer från USA, men jag tror att det fortfarande finns ett hjärta här. Man får inte stirra sig blind på de nybyggda områdena och de tomma garderoberna bara. Jag tycker att jag känner det när jag är bland svenskar. En slags tung värme, kall på ytan, men varm inuti, ett speciellt tryck.
Vi är ett folk som på hundra år har gått från att vara ett av världens fattigaste till att vara ett av världens rikaste, vilket invaggar oss i vilsenhet. Det är något som inte har satt sig än.
Själva begreppet folkhem, har för övrigt inte med saken att göra riktigt. Folkhemmet skapades inte för att vi skulle behålla kontakten med våra rötter, utan för att vi skulle möta framtiden, rena, friska, mätta, och lagom underhållna. Rötterna var lortsverige och statarväsende. Det skulle bort nu, det skulle glömmas.
Äh, jag blajjar nu, det är sent och sånt, får inte riktigt fatt på vad jag vill säga, men jag tror som sagt att ditt perspektiv är väl smalt. Det finns något här trots allt. Något under ytan. Något som är gott.
@Karin: Ja, modern svensk litteratur tjuvläser jag alltså som regel på Åhléns eller ICA. Det är möjligt att den rätta litterära upplevelsen då inte kan infinna sig.
@Anders Sparring (slutmeningarna): Säg til när du hittat det är du snäll.
Anders,
Jo, jag tog nog i i det här inlägget.
Vad gäller Sveland känner jag inte alls till hennes privata förhållanden, men jag tycker hon verkar hålla på med samma grej hela tiden, det vill säga gruffa på sin kille då, eller klaga på killar i största allmänhet, hur man nu vill se det. Det finns en annan journalist, Annelie Jordahl, som BARA skriver om hur orättvist det är att ha arbetarklassbakgrund om man hamnar i medelklassen vilket hon själv har gjort. Först tycker man att hon är rätt intressant, men efter ett tag fattar man att hon kommer att skriva om den här grejen tills hon dör. Ingen annan.
Då kan det liksom räcka för ens egen del.
Sveland skulle kunna vara likadan, fast om jämställdheten.
Själva begreppet folkhemmet är väl rätt tacksamt för en tidningsredaktion om man ber ett antal människor skriva om Sverige av idag. Ingen vet riktigt vad det egentligen är, det är lite som att fråga en troende om hur hans/hennes gudsbild ser ut.
Men man får ju en rätt underlig bild av Sverige om man bara läser om det i svensk press. Den stämmer inte riktigt med den bild man får på plats. Och sen får man ju en helt annan bild när man börjar jämföra med andra länder, och det är väl det jag och Bengt O gör, och då faller rätt mycket av de där "myterna", även om en del bra grejer också blir kvar. Fast de är inte så märkvärdiga längre, då.
Och slutligen ser man hur mycket dessa svenskars bild av sig själva och sitt samhälle faktiskt styrs av just media och de frågor media tar upp, och då ser man, dessvärre, en hjärntvättad befolkning. (Nu tog jag i igen, men det ligger något i det.)
Bengt O: Jag hittar det varje dag.
Skicka en kommentar