Hem

Idag packar jag, jag ska åka hem. Hemma tänkte jag dels gå på Thielska Galleriet insåg jag då jag läste Eva Ströms lilla text. Jag tyckte att den var så fin, för precis så är det där, som jag minns det. Höga vita rum med bländande vackra tavlor, tjocka mattor på knakande parketter och underliga rakryggade möbler. Och man är alltid helt ensam i det här huset som är en sorts labyrint med, om jag minns rätt, högst upp ett litet andaktsrum med Nietzsches dödsmask i vit gips på röd sammet...
Kanske är det ett hus för mycket unga människor, jag tror det. Själv gick jag dit ofta under en period i livet som jag nästan glömt. Ung vilsen och sökande skulle jag kalla det nu. Och nånting fann jag där i Munchs flickvampyrer och Strindbergs vissna höstallé.
Av någon anledning ligger också huset inbäddat i minnets vita snö, i mjuka tysta drivor, vattnet är fruset och spårigt, isrännan ligger mörk och trasig...

Hur som helst, jag tänkte läsa också. Både Thomas och Bernur skriver då och då lyriskt, skulle jag säga, fast när jag själv skrev det så ändrades det i ett sammanhang till panegyriskt, så jag testar med det: Thomas och Bernur skriver då och då panegyriskt om Clarice Lispector. Jag har inte läst något av henne och tror att om jag ska läsa henne i översättning så är det bättre att börja med svenska. Det är alltså ett projekt. En annan orsak låter så här:

Exempelvis finns boken igenom en intrikat besatthet inför rumslighet och inneslutenhet. Men var bor den? Knappast i Hannele. Snarare i det subjekt som funnit det nödvändigt att hallucinera (fantisera är ett för svagt ord) fram denna solkiga 1980-talshistoria om otrohet och kroppslighet, nederlag och livsrum.
Denna den verkliga berättaren, oj vad jag tror på henne. Hon har potentialen att likt en Lispector kunna upphäva berättandets naturlagar och ge oss läsare inte bara nya sinnesintryck utan även nya sinnen.

Jaha, detta skrevs alltså inte om Lispector hösten -06, utan om mig, får man väl anta. (Hela recensionen här, trots hård kritik en av mina favoritrecensioner.) Det hallucinerande subjektet (yours truly, alltså) ska göra en kraftansträngning och finna en annan hallucinand? kan det väl inte heta. En hallucinerande medsyster?!
Tant pis. Jag ska gå på Hedengrens och biblioteket. Återkommer förhoppningsvis med rapport.
Och så tänkte jag försöka läsa en grej av Horace om stil som jag fick tips om.
Och så väntar den här boken på mig hos mamma. Den ser jag också fram emot att läsa.

Det ska bli kul!

PS. Uppdatering, på min andra blogg, FRANSKA ROMANER , håller jag på och läser och undersöker ytterligare en författare som definitivt får räknas till de hallucinerandes skara, men hon är klar och nyter också, ironsik och bitsk. Colette. Jag har dels grovt översatt en text och dels håller jag liksom på med henne.