Thomas nya bok

Som synes så har jag lagt in en bild på Thomas Nydahls nya bok som kommer ut på Tusculum förlag i mars. Jag tycker själv att det ser fint ut där i kanten på bloggen. Dessutom är omslaget väldigt flott. Thomas har under en period visat många bilder av den konstnär, Collins, som gjort bilden, på sin blogg Occident. Här finns även en katalog över några av Thomas många böcker som man kan beställa via hans blogg.

Både Thomas och Helena som har förlaget Tusculum har jag lärt känna via just det här mediumet(?), bloggosfären. Vi har bloggat och läst varann i tre års tid vid det här laget. Min gissning är att om vi inte hade bloggat alla tre så hade just den här boken inte blivit till på just det här sättet.
Det är roligt att det blir något av papper också, av detta, till slut. Inte bara något undflyende som försvinner om servrarna lägger av.

Böcker är lite som barn. Jag vet, det är en sliten och på många sätt dålig metafor, men det finns inte så många som är bättre. Det blir (eller det blir inte) en bok. Om det blir en så märker man i efterhand vad det blev för sorts bok. En livskraftig och duglig som tar sig fram här i livet eller en lite svagare och vekare - kanske med ett handikapp - som inte har så lätt för sig.
Jag kan inte säga att jag älskar mina böcker som jag älskar mina barn, det vore helt uppåt väggarna, men jag tror att jag kommer följa dem resten av livet. Eller konstatera att de dog före mig.

Och Thomas nya bok, Alla de andra som också skrev, om jag får gissa? blir för det första en fin bok, välgjord med vackra typsnitt, fint papper, bra tryck och flott omslag. Sen tror jag att den kommer få ett gott mottagande, och ja, jag tror att det kommer bli en av dessa böcker som kommer att bli just livsduglig. Man ska väl inte tro att det blir en kioksvältare, men vem vill ha en sån? De hamnar ju snart i grovsoprummet med prislappen kvar över författarens ansikte... Såna böcker är... svåra att förhålla sig till. Kanske är de just böcker men inte litteratur. De liknar mer det skräp som far omkring i vinden i januari, trasigt glitter från julgranarna som åkt ut och som ligger kvar och barrar.
Nej, ingen risk för ett sånt öde med Thomas och Helenas (och lite min!) bok. Ett långt liv tror jag att den kommer få, nya läsare kommer att droppa in.
Kanske dör den aldrig.

Man vet faktiskt inte med böcker.