Backlash

En period kallade jag och H rätt mycket för backlash. Vi visste förmodligen inte exakt vad det betydde, bara att det lät bra. Jojo, det var väl nån gång efter den där boken om backlash på feminismen. Men vi gjorde om lite grann.
Hur gick tentan?
Jag fick backlash på den.
Ska vi cykla?
Nej, jag kan inte, min cykel har backlash på bakdäcket.
Synd, hur gick det med den där killen, då?
Backlash är bara förnamnet.

Vi hade backlash på ljusstakar, lägenheter, killar, smink, OK-macken i Midsommarkransen och när vi ville bli valda till Årets Lucia så blev det naturligtvis backlash där också.

Vi hade projekt. Ett var att bjuda in ungefär 10 killar vi kände som hade fast förhållande utan flickvännerna. På middag. Och vi skulle vara värdinnor.
Backlash.
Vi skulle hyra kolonistuga och ha vårt första arkitektkontor i. Kö och krav på fast inkomst. Mao: backlash.

På kvällarna cyklade vi till krogen. H kollade snygga kypare, föredrog dem som såg ut som dansörer - de var inte många kan jag säga. Jag var rätt ointresserad av kypare. Så småningom utvecklades det hela till "kypartypen", vilket alltså var Hs preferens vad gällde killar. Behöver väl inte säga vad det blev?

Nu är H professor och mor och bor rätt flott i Lärkstan. Fadern är möjligen kypartypen men inte kypare. Backlashen tycks vara över.

Men vad man kan konstatera är att den där perioden, själva backlashen, nog faktiskt var Folkhemmets backlash. Eller möjligen min egen.
Perioden då fjällen föll från mina ögon.
Eller perioden Backlash på Folkhemmet.
Som jag nu tänker skriva en roman om.

Hej.