Oj, vilket fint foto! Var är det taget nånstans? Jag har suttit och tittat på det ett tag och undrar vad som fascinerar mig så. Kanske den suggestiva spänningen mellan bildens övre och nedre hälft. Den övre romantisk-dramatisk med framför allt det höga kyrktornet och de mörka molnen som slukat solen helt, utom en liten glimt. Den nedre delen mera vardaglig, mindre målerisk, så att säga, med skolbarnen på väg hem. Fast här finner man också bildens troligen mest levande detalj: pojken till vänster, han som befinner sig lodrätt under kyrktornet. Hans lyfta armar strävar liksom tornet uppåt, mot himlen, och förbinder därmed bildens båda världar – himmel och jord – med varann. Tja, kanske…
grejen är att kameran (iphone) kompenserar för motljuset beroende på var man lägger skärpan. Jag tog en helt normal bild på samma motiv, med fokus på kyrktornet. Jättetråkig, men med fokus på barnen (var det så?) så blev det så här. Eller också var det tvärtom. Det var en helt vanlig gråmulen dag. Lite snö i luften, typ.
Men den är kul, kameran, man petar på skärmen där man vill fokusera så förändras hela ljuset.
Lars, De ÄR små. På onsdagarna är stället fullt med barn som har olika fritidsaktiviteter där. De har stora anläggningar. Min äldste son t ex (12) fäktas. Har simmat förut. Den minste är där på judo och då sitter jag i 60-talsfiket och blippar med telefonen. Pout tout dire.
Charlie, mmm, eller då man tröttnat på Sv kyrkan. Minsta barnet är 6 här, så jag "borde" nog gå dit. Men jag är så less på framför allt resorna, så vi struntar i det...
8 kommentarer:
Oj, vilket fint foto! Var är det taget nånstans? Jag har suttit och tittat på det ett tag och undrar vad som fascinerar mig så. Kanske den suggestiva spänningen mellan bildens övre och nedre hälft. Den övre romantisk-dramatisk med framför allt det höga kyrktornet och de mörka molnen som slukat solen helt, utom en liten glimt. Den nedre delen mera vardaglig, mindre målerisk, så att säga, med skolbarnen på väg hem. Fast här finner man också bildens troligen mest levande detalj: pojken till vänster, han som befinner sig lodrätt under kyrktornet. Hans lyfta armar strävar liksom tornet uppåt, mot himlen, och förbinder därmed bildens båda världar – himmel och jord – med varann. Tja, kanske…
Tack!
grejen är att kameran (iphone) kompenserar för motljuset beroende på var man lägger skärpan.
Jag tog en helt normal bild på samma motiv, med fokus på kyrktornet. Jättetråkig, men med fokus på barnen (var det så?) så blev det så här. Eller också var det tvärtom.
Det var en helt vanlig gråmulen dag. Lite snö i luften, typ.
Men den är kul, kameran, man petar på skärmen där man vill fokusera så förändras hela ljuset.
PS. Cité Universitaire, från huvudbyggnaden rakt söderut.
Cité Universitaire - inga små skolbarn, alltså. Men de ser ju så pyttiga ut på fotot.
Lars,
De ÄR små. På onsdagarna är stället fullt med barn som har olika fritidsaktiviteter där. De har stora anläggningar. Min äldste son t ex (12) fäktas. Har simmat förut. Den minste är där på judo och då sitter jag i 60-talsfiket och blippar med telefonen.
Pout tout dire.
Aha, I get the picture.
Så det är där man hamnar när barnen blivit för stora för svenska skolan/kyrkan? Bra att veta:)
Charlie,
mmm, eller då man tröttnat på Sv kyrkan. Minsta barnet är 6 här, så jag "borde" nog gå dit. Men jag är så less på framför allt resorna, så vi struntar i det...
Skicka en kommentar