söndag 7 mars 2010

Harry Schein och jag

Nu ska jag uppdatera så att Bengan blir nöjd.
Här en artikel om en bok som jag definitivt tänker läsa, nämligen Citizen Schein. En av de få stilister som aldrig tråkar ut. Lite som Per Rådström eller... tja, vem?
I alla fall, jag har faktiskt träffat Schein. En gång. På mitt eget initiativ.

Det var i samma veva som jag flyttade hit. Jag hade fortfarande någon sorts engagemang i en numera saligen insomnad arkitekturtidskrift (A1) och skrev på vinst och förlust till Schein att jag gärna intervjuade honom om stadsplanering, om han hade tid.
Han skrev rätt snart ett svar som jag förstås tappat bort (Min slarvmaja!) men det jag minns av det var att att han tackade för de implicita komplimangerna i det.
Något jag blev rätt glad för, vill jag minnas.
Men tyvärr hade han ingen som helst uppfattning om stadsplanering men om jag nu absolut ville träffa honom så befann han sig i Paris då och då. Ring dit och dit.
Och det gjorde jag.
Han svarade och ytterligare ett minne: För att jag skulle få adressen till hotellet rätt: gatan hette Rue Saint Simon. Schein måtte ha hört min tvekan för han översatte ilsket: Helige Simons gata!
och då fattade jag förstås.

Sen satt vi i en hotellbar och talade om allt mellan himmel och jord. Om stadsplanering tyckte han inte. Han tyckte att folk skulle få bygga som de ville. Om jag minns rätt.
Dessutom talade vi om gemensamma bekanta och han förklarade även begreppet fistfucking för mig. Det var nytt. Och för mig chockerande, är väl därför jag minns det.
Har aldrig talat om ämnet varken förr eller senare.

Vad jag drack minns jag inte. Men rökte gjorde jag nog. Som en borstbindare.
Som Harry Schein.

Fan, vad jag gillade honom.

8 kommentarer:

Jacob C sa...

Jag minns att jag med behållning brukade läsa hans krönikor i DN på 90-talet.

Gustav sa...

Men, roligt minne! Jag gillar också Schein av någon anledning och tycker att han faktiskt hade en relativt sympatisk framtoning. Jag minns honom dock inte från 60-70-talens fimdebatter så om dem kan jag inte säga något alls.

Karin S sa...

Jacob,
Ja, hans krönikor var urbra.

Gustav,
Jag gillade Schein mycket. Filmdebatterna får man väl se om man köper bok som tydligen innehåller även material från just dem!

Stefan sa...

Tycker Scheins krönikor i DN var urkassa.

Men, likt andra bildsköna missbrukare från den tiden har han blivit en ikon. Precis som Chet Baker. Fast Chet Baker gjorde ju flera lyssningsvärda skivor.

Karin S sa...

Stefan,
Så du menar att Scheins skivor var dåliga?

Stefan sa...

B-sidan på sista köksbänksskivan, postumt utgiven, var ju tydligen en Milli Vanilli: Det var inte Harry som sjungit ut. Så royaltyn gick till hans "long-time friend" istf t grannen. Enligt domstolsutslag och om jag förstått det rätt.

Gunnar sa...

Vilken gris... Att ta upp fistfucking på första dejten. Jävla ohövligt.

Jag intervjuade honom för ett radioprogram en gång. Han bodde i en villa nånstans utåt Danderyd som min producent tyckte såg ut som nånstans en måttligt framgångsrik kalifornisk psykiatriker skulle bott i, kring 1962.

Karin S sa...

Schein verkar väcka en del känslor. Mitt gillande av karln grundar sig säkert i alla de kolumner jag likt Jacob C läste i DN av honom. Sen läste jag ett par böcker. Han skriver bra, väldigt bra.

Sen hade han ju det där dandydraget och var ekonomiskt oberoende och allmänt retsam, vill jag minnas. Stämde någon tidning för förtal och vann? eller hur var det nu?
Hela den delen följde jag mindre.

Men Gunnar,
Plump var han mig veterligt aldrig.