onsdag 16 juni 2010

En lägenhet av Christo

Här har genomförts ett helt sjukt grundligt städrace. Jag har till och med tvättat de vita skynkena som ligger över sofforna. När jag höll på med det så började jag fundera över bilder jag sett på gamla borgerliga våningar där man inför sommaren täcker in möblerna i vita skynken. Allt hängs det vita skynken över. Värst är väl mumintrollen för de har som vanligt tappat bort varför (och det har jag med, det är det jag ska komma till, varför gjorde man så här?) men även i Fanny och Alexander vill jag minnas att det finns scener från den där Uppsala-våningen med gigantiskt breda dörröppningar där allt ligger i skugga och sofforna ser ut som spöken föreställande sig själva.

Jag antar att man sen drog för gardinerna och sen åkte man därifrån. Men varför gjorde man alltså detta? Skydda mot damm och ljus? Men tål gardinerna ljuset då?
Och om nu ljus är ett problem, varför har man inte fönsterluckor i Norden?

Här har man fönsterluckor av två orsaker (tror jag): Att det blir för varmt om man låter solen lysa in och så mot inbrott.
Men ingen talar om skydd av möbler, och det gör man väl inte i dagens svenska hem heller. Har aldrig sett något inredningsmagasin om Hur man täcker in möblerna inför semestern, bilaga på sex sidor. Extra. Det är slut med intäckandet helt enkelt. Liksom med möbelpolishen och bonvaxet.

Fast en sak slår mig nu, apropå detta med ljus och gamla föremål. Tydligen, och det vet jag inte heller om det stämmer, ska månljus vara det mest förödande för gamla böcker, hel- och halvfranska band. I alla fall här nere i Södern, som mumintrollen säger, eftersom jag nu ändå är inne på dem. Mina vilsna guider i latinsk kultur.
Folk glömmer att stänga sina fönsterluckor om sommarnätterna, eller glömmer inte för resten, man sover med dem öppna för att kyla huset under natten, och då passar månen på att bleka bokryggarna med sitt vita ljus.
Det säger inte mumintrollen utan min svärmor, och hon (däremot) brukar veta vad hon talar om.
Fast ibland undrar jag.

6 kommentarer:

Einar J sa...

Kul inlägg!
Jag är just i färd med att försöka göra mig av med ett par djupröda soffor som solen missfärgat på arm- och ryggstöd under ett antal år. Jag kan alltså förstå om man paketerade in sitt möblemang på den tiden man inte köpte nya soffor i tid och otid.
Vi svenskar har ju inte fönsterluckor utan bara tråkiga persienner att tillgå, och sådana har jag skaffat mig nu inför nästa soffinköp.

Karin S sa...

Einar,
Tack.
Jag undrar om det räcker. Med persienner, alltså. Tror mer på skyddsöverdrag. På slott brukar de ju ha det mest hela tiden? utom kanske då man har party och tar bort överdragen.

Men vid någon tidpunkt övergick man till att köpa ny soffa istället för att renovera/klä om den gamla.

Agneta sa...

Kanske skyddade de vita skynkena stoppmöbler från att bli utsatta för mal eller andra kryp under familjens bortavaro?

Laura sa...

Agneta, det tror jag också. Verkar logiskt.

Karin S sa...

Agneta,
Jo, det kan man också tänka sig.

Anonym sa...

Underbara Karin

Minns också vita överdrag hos gamla släktingar. Det var väl för att förhindra att möblerna blev dammiga.

Vad gäller blekning tror jag solen är värst. Vet att man sätter solskyddsfilm på gamla slottsfönster i Sverige för undvika blekning av möbeltyger o konst och för att slippa dyra fönsterbyten.

Det där med månljus låter mest som magi. Men vad vet jag?
//Stefan