Franska arbetsplatser

Ytterligare en intressant artikel av Zaremba i DN, denna gång med fokus på franska arbetsplatser och mobbing.
Jag kan väl bara konfirmera vad han säger. Har en svägerska på France Telecom som bekräftar uppgifterna Zaremba ger. Gamla anställda som egentligen inte får plats i den nya slimmade organisationen kan alltså inte avskedas, men mister sina arbetsuppgifter och trackas.
En fotnot i sammanhanget är just att statligt anställda inte kan sägas upp. De har livstidskontrakt, något som gör att unga människor idag enligt undersökningar gärna blir just statligt anställda. Fortfarande.
Jag förmodar att det är en anställningsform som i längden inte kan behållas. Men än är man alltså inte där, och i avvaktan på det så försöker man på France Telecom bli av med folk på annat vis.

Generellt kan man även påpeka att franska arbetstagare har betydligt bättre eller om man ska säga högre skydd. Uppsägningstider (där det går att säga upp, det vill säga den privata sidan) för dem som varit anställda länge är flera år. Alla har rätt att strejka när de vill, något de livstidsanställda (lärare, postanställda och tågförare t ex) är de enda att utnyttja, övriga riskerar för mycket vid strejkande.
Det finns också domstolar dit lurade/missnöjda anställda kan vända sig och få klarhet i vad som gäller. Inte bara mobbing är ju ett brott. Utebliven semesterersättning, krav på för mycket övertid - allt möjligt är det.
Men en avgörande skillnad mot Sverige är det Zaremba pekar på, nämligen att arbetstagaren betraktas som en individ, oegentligheter prövas i domstol. Det gäller allt.
Facket har en annan och för mig en ganska otydlig roll i Frankrike.

Har svårt att tro att man i Sverige kan bortse från det här problemet i längden, även om man som det ser ut nu egentligen inte har något sätt att pröva fallen.