söndag 20 juni 2010

Rapport från utlandsbevakningen. Just det.

Kollade på teve hela eftermiddagen igår och tyckte att det mesta var jättefint. Särskilt imponerande är alla dessa smycken och diadem och tiaror(?) och vad det nu är som plockas fram. Och dessas historia.
Victorias klänning tyckte jag nog var lite tråkig, jag kom att tänka på en ikeatermos, typ, men ful var den inte. Silivas (igår) var finare. Jag vill ha skal och lager och broderier och gärna stenar infällda i kläderna. Smakfullt eller diskret prål, liksom. Det är Silvia bra på.

Sakine bloggar om alla slöjor på stan, och undrar varför invandrare tycks gilla kungahuset. Jag skulle vilja tillägga att även många utlandssvenskar gillar kungahuset, om än inte alla.
Själv tror jag att svaret är rätt enkelt, om man gillar sitt nya land så gillar man tydliga representanter för det - som kungen. Man delar också den känslan med många infödda och det känns liksom bra. Tror jag.

Men i alla fall. Jag kollade på alltsammans och fann en sak till rätt fascinerande, dessa kungligheter (arvprinsar?) som inte har någon tron (eller något land) som var där och liksom representerade. Jag tänker på Serbien, Rumänien och Grekland. Och undrar vad de representerar. Förhoppning om monarki? Familjeband? Ett Europa som liksom inte finns blev synligt där nånstans i glittret.

Detta diskuterade jag med min svärfamilj (under Etna ni vet) och jag påpekade att Frankrike inte representerades på det viset (inte så konstigt, egentligen, konstigare är de andra varianterna), men de räknade upp möjliga franska tronpretendenter och undrade om de var där.
Ingen aning! Där var 1200 pers, sa jag.
Fast jag undrar lite också, var den franske ambassadören där då, eller? Sarko var det i alla fall inte, för honom hade man ju filmat.

Och sen kom vi in på hur norrmännen fick dit en kung vid unionsupplösningen om det nu var 1904, eller vad det var. Varifrån kom han egentligen? Och det har jag ingen aning om, men jag tror att han är släkt med alla andra. Kanske kommer han från Danmark, föreslog jag. Eller England, sa någon.
Men svågern ville ha precisare uppgifter än så, så om någon vet så är jag idel öra.
Jag orkar inte googla.

Jag tycker att det är rätt otroligt med de där kungarna utan land som går omkring och väntar. Det finns en Bourbon (tror jag) i Spanien som skulle kunna bli kung i Frankrike. Jag såg ett program om honom. Han är beredd. Han har fransk utbildning och talar franska och är som sagt redo.
Är inte det rätt - naivt?

Fast Spanien och Norge visar väl att nya monarkier kan dyka upp, eller inte nya, de kan snarare återuppstå.
Så de ska kanske inte ge upp hoppet ändå.

Och som sagt, jag tyckte att det hela var mycket flott, och tyckte också att föräldrarna Westling var duktiga på att dansa vals och bete sig kompetent. Och så gillade jag de där spelmännen som kom från deras hörna av världen.
Så jag tycker att det är helt okej att även vallpojkar kan få prinsessor, det är som det ska, helt enkelt.

15 kommentarer:

Gustav sa...

Jag tyckte också att det var bra och gillade mycket Daniels tal till Kronprinsessan och framförallt när han beskrev hur hon skrivit 30 brev till honom, ett för varje dag som han skulle öppna under hennes bortavaro. Hans far var också en fin talare och modern påminner lite om Birgit Nilson och det borde vara bra. Jag är faktiskt betydligt mer förtjust i kungahuset idag än jag var för ett par dagar sedan.

Helena von Hofsten sa...

Kungens tal var skrivet av hovet och saknade helt genuina känslor (förutom de improviserade orden till drottningen). Nu när de har prins Daniel kan de säga upp en eller annan talskrivare. Pengar att spara. Men en fin dag var det, mycket fin.

Laura sa...

Tack Karin, det här är den enda rapport jag läst hittills om det berömda bröllopet! Mycket givande - och jag är inte ironisk även om det kanske låter så.
(skickligt gjort av mig att inte se ett enda program eller artikel om spektaklet... - men har sett bilder i nyhetsfödet)

Bengt O. sa...

Ja, Karin du vet ju vad jag tycker om allt detta så jag behöver inte upprepa det här. Alla dessa småkungar utan land är ju rätt festliga men egentligen också patetiska, så t.ex. en hertig av Bayern (!) som uppenbarligen var i Stockholm igår.

Långt ifrån alla har givit upp sina ambitioner. När Sovjetunionen föll vädrade många morgonluft t.ex. tronföljaren i Jugoslavien (ej enbart Serbien)från familjen Karageorgiou. Otto Habsburg uppträdde snabbt i Budapest och förvånade alla genom att tala flytande ungerska vilket kanske inte var så konstigt eftersom han var son till den siste (?) kungen av Ungern.

Den ende som lyckades var exkung Simeon av Bulgarien. Precis som er ( :-) ) nuvarande konung härstammade han från ätten Saxen Coburg Gotha. Han var emellertid smart nog att avsäga sig kungatiteln och ställde upp i allmänna val som herr Sakskoburggotski. Han vann valet och blev premiärminister men försvann så småningom.

Victoria Bernadotte fick gärna ställa upp som presidentkandidat i republiken Sverige. Troligen skulle hon vinna.

Otto Habsburg, son till Österrike-Ungerns siste (?) kejsare avsade sig sina tronanspråk för att få lov att överhuvudtaget resa in i Österrike. Hans son Karl, showmaster och dömd smugglare, har däremot inte gjort det. Eftersom familjen inte har manlig tronföljd är det tyvärr ingen chans att Kalles syster, friherrinnan Valburga Habsburg Douglas kan bli österikisk-ungersk regent. Hon får nöja sig med att vara ledamot för moderaterna i Sveriges riksdag. I vart fall ett steg uppåt från att ha varit kommunalråd i Flen.

Ja, jag tänkte jag skulle bidra med litet kungaskvaller efter mina republikanska excesser.

Karin S sa...

Tack för era kommentarer!

Gustav, vi är överens, även om jag menar att poängen med Birgit Nilson måste vara att låta som Birgit Nilson, att se ut som BN borde inte vara en merit. Hm, nåja. Rätt många ser iofs ut som Birgit Nilson om man tänker efter, och det kunde vara värre.

Helena,
Vi är också överens och inte heller jag har någonsin uppfattat kungen som någon stor talare. Men Daniel verkar ju väldigt bra, faktiskt. På allt möjligt, liksom. Så jag tror att det där kommer att bli bra.

Laura,
Kolla bilder istället, det var behållningen.

Och Bengt O,
Nej, vi är ju inte överens men jäklar vad mycket du kan om obskyra kungligheter?!
Menar du med "vår" en fransk tronpretendent? Jag har fattat det som att det finns två, dels den där killen i Spanien som verkade rätt vettig och dels greven av Paris, en karl som inte är riktigt klok, om jag fattat det hela rätt. Från vilka familjer de kommer har jag nollkoll på.

Håller också med om att Victoria antagligen skulle vinna om det blev val istället. Men då skulle hon förstås försvinna sen. Om man införde en sådan ordning, måste man inte ge lite mer makt också till presidenten i såna fall? Annars blir det ju ungefär som att vara Miss Sverige? om än bra avlönat.

Ja, fortsättningen på det kan vi ju dra på din blogg, om så är. Lennarts idé om att privatisera är inte heller dum, även om jag förstås i princip är emot den. Men det skulle vara kul att se vad som hände om man genomförde det. Och införde sparbeting, typ.

Hur som helst, stort tack för initierad kommentar. Om inte du kan det där om Norges kung så måste jag antagligen googla.
Kanske återkommer i frågan,

hej,

Anonym sa...

Hej Karin! Kung Olav av Norges föräldrar var Haakon VII av Norge och Maud av Wales.
Hans farfar var Frederick VIII av Danmark, farmor Lovisa av Sverige.
Hans morfar var Edward VII av United Kingdom och hans mormor Alexandra av Danmark.

Hoppas det räcker.

Lillan

Anonym sa...

Oj, Karin - vad har hänt med bloggen???
Jättekonstiga bokstäver överallt, men fiskarna verkar må bra.
/Laura

Karin S sa...

Lillan, hej!
Tack. Ja, jag tror det. Kung Olavs farfar var alltså den danske kungen? Och det är på den linjen han hamnade där vid unionsupplösningen?

Laura,
Du får gärna maila om det är något. Det blir lite plottrigt med kommentarer som inte hör ihop med inläggen, tycker jag.
Hoppas att du inte tar illa upp, och som sagt, skriv gärna en rad, så svarar jag via samma kanal. Hörs,

Lennart Erling sa...

Karin:
Oj, ett nästan-medhåll från dig om privatisering av monarkin, det trodde jag inte…
Spektaklet i helgen vill jag helst inte kommentera, men även en hårdför republikan kan inte annat än tycka synd om det förälskade paret, som nu sätts i skansenbur i Hagaparken och som skoningslöst kommer att exploateras av skvallerpressen, ända in i sängkammaren...

Karin S sa...

Jo, lite synd om dem tycker jag också, alla dessa spekulationer och allt detta psykologiserande och alla dessa BILDER.

Självklart är jag emot idén om privatisering, men om man hade ett parallellt Sverige bredvid där man kunde pröva saker, så skulle jag nog pröva det där. Liksom att strypa alla statliga bidrag till ENSKILDA konstnärer tex.
Jag skulle önska att man kunde pröva mer - någonstans...

Anonym sa...

Karin, om du vill något kan du själv maila. Du har adressen. Det var så att din blogg var full av oläsliga "bokstäver", plus nån hänvisning till "sms:a".
Uppenbarligen har det ordnat sig nu.

Anonym sa...

Jo, jag tog faktiskt illa upp.

Agneta sa...

Om norsk kungahistoria kan man läsa här


»Det norske monarkiet har røtter som går mer enn tusen år tilbake i tid. Harald Hårfagre regnes som den første norske Kongen, etter at han samlet Norge til ett rike omkring 890. Fra Harald Hårfagre til i dag har Norge hatt mer enn 60 navngitte regenter. Dagens konge tilhører fyrsteslekten Glücksburg, som har regjert Norge siden 1905.

Selv om Norges historie går langt tilbake, er Norge samtidig relativt ung som selvstendig nasjon i moderne tid. Fra 1380 var Norge den underlegne part i en union med - og senere et lydrike under - Danmark. Unionen med Danmark ble oppløst som en følge av Napoleonskrigene i 1814, da Norge igjen ble en selvstendig nasjon med egen grunnlov. Men etter bare noen korte måneder ble Norge en del av en union med Sverige. Denne gangen som en selvstendig stat, men med felles konge og felles utenrikspolitikk. Norge går ut av unionen med Sverige i 1905 og velger sin egen konge: Kong Haakon VII.«

Karin S sa...

Agneta,

Tack! De valde helt enkelt en kung som passade dem. Bra.

Anonym sa...

Walburga inte Valburga