Deutsch ist klasse

Jag blir mer och mer irriterad på att jag inte kan tyska. Men, som sagt, jag har en son som ska göra det! Det tråkiga med honom, eller inte honom, utan omständigheterna, är att han har en fransk tyskalärare som närmar sig 70-årsåldern. Enligt honom alltså. Drygt 60, skulle jag säga.

Vi försöker träna ändå. Jag med låtsastyska och han med den han nu har, efter två års lektioner. Jag frågade honom något idag och han svarade på det att han inte deltar i tal så mycket på lektionerna.
Varför?
Hon ställer fel typ av frågor.
Jaha, som vadå?
Ja, tror ni på ufon? (Unbekant Flug Objekt)
Och sen började han förklara att han visst tror att det kan finnas liv på andra ställen, varpå jag avbryter med en lång utläggning om avstånd. Redan solen är på 8 minuters avstånd med ljushastigheten och andra solsystem är väldigt mycket längre bort och vi kan flyga med en hastighet som överstiger ljudhastigheten, men ljusets hastighet är det högsta vi känner till vad gäller hastighet. Och i vårt eget solsystem så finns inte förutsättningarna och därför är det högst osannolikt att vi någonsin kommer få se dessa levande varelser från andra världar.
Säger jag.
Och sen försöker jag få honom att översätta detta, till tyska, vilket han inte kan, inte ens med min hjälp, och då avslutar jag det hela med ett konstaterande: Ja, där ser du vad svårt det är att lära sig främmande språk!
Varpå han himlar med ögonen och går och spelar spel istället.

Vart vill jag komma med detta?
Ingenstans, jag vill bara bort från det förra inlägget. Samt tillägga att jag verkligen gillar tyska.

Hej.