skulle jag spontant skriva, tror jag. Sen kollade jag på google.
Kungsången 487 träffar
Kungssången 6280 träffar, däribland wiki, hovets sajt m fl.
Ändå känns det fel.
Vid fortsatt googlande tror jag mig finna någon typ av förklaring, låter heter inte Kungsången, den heter Ur svenska hjärtans djup en gång, så kallas den t ex i Svensk söndagsskolsångbok från 1908.
Med andra ord, man säger Kungsången, men det är inte så den heter, det är alltså en muntlig grej som ingen riktigt vet hur man stavar? Men borde det inte finnas några regler för detta, och hur lyder i såna fall de? Jag vill skriva Kungsången.
Och varför heter det då Kungsgatan? Det är kungens gata, okej. Men Drottninggatan, då?
Ser inte stavningen Kungssången ut ungefär som om man stavade drottningssylt med just två s?
Kungsport, kungsord, kungörelse? Nä, jag skojade. Kröning heter väl det.
Jag fattar inte logiken här, inte ens min egen. Kan det vara att låten är till kungen, medan kungs- betecknar att det är kungen som är ägare? Alltså om kungen sjöng för sig själv skulle det bli logiskt att kalla biten Kungssången?
Ja, så är det nog. Ungefär som Kungens kurva.
Hej.
4 kommentarer:
Kungsport, kungsord har med genetiv-s precis som kungssång. Dubbel-s har ju att göra med att sång börjar på s.
Ord sammansatta med drottning har nog aldrig något foge-s. Finns säkert någon grammatisk förklaring därtill, men på rak arm är jag osäker på varför. Dock har jag inga problem med när det ska vara gentiv-s eller foge-s.
Lite om foge-s finns att läsa här.
Agneta,
Du menar alltså att det riktiga är två s i ordet Kungs(s)ång?
Ja, det menade jag.
Om du tittar på de sammansatta ord du hade som exempel, så framgår det rätt tydligt:
kungs-port
kungs-ord
kungs-sång
Aha.
Ja, allt talar väl egentligen för att du har rätt...
Skicka en kommentar